Generalstrejk i Brasilien: Arbetare slår tillbaka mot den korrupta Temer-regeringen

av Victor Murray (Översättning: Elsa Rohlén)
Florianapolis. Foto: Esquerda Marxista

Fredagen den 28 april ledde brasilianska arbetare och fackföreningar den första generalstrejken i Brasilien på över två decennier. Striden handlade om de åtstramningsåtgärder, och då särskilt de drastiska försämringarna av pensionen, som nu genomförs av den korrupta Temer-regeringen.

Miljontals arbetare gick ut i strejk och tog över över gatorna i Brasiliens större städer. Från varje del av landets 26 stater kom rapporter om strejkutbrott. Protesterna var på det stora hela fredliga, men i en del städer – särskilt de större – var den härskande klassen fast beslutsam att till vilket pris som helst stoppa rörelsen. Detta ledde till häftiga konfrontationer där polisen gick till attack mot folkmassan med batonger, gummikulor och tårgas.

Generalstrejken omfattade nästan alla delar av den brasilianska arbetarklassen – inklusive kommunanställda, anställda inom kollektivtrafiken, bankanställda, universitetslärare, skolanställda inom både offentlig och privat sektor, och taxichaufförer. Metallarbetarfacket tillkännagav att 60 000 av dess anslutna strejkade.

Joinville - Foto: Esquerda MarxistaFrån Sao Paolo kom rapporter om att strejken helt paralyserat staden. Alla vägar och järnvägar hade stängts ner, och framkomligheten till den större flygplatsen blockerades av barrikader. Från huvudstaden Brasilia kom rapporter om busschaufförer som trots hot från polisen vägrat sätta stoppa demonstrationen. Stora motorvägar hade också blockerats. En arg folkmassa hade också försökt marschera till President Michel Temers hem. Den stoppades av polisen, som sköt gummikulor och kastade bedövningsgranater. Kampen intensifierades av demonstranter som slungade sten, tände eldar och kastade tegelsten in mot mitten av avenyn. En strejkande bankanställd förklarade för the Telegraph: "Vi kan inte längre sitta tysta mot en regering som inte är berättigad till sin post, då den inte valdes för att nedmontera arbetares rättigheter."

Den brasilianska sektionen av den Internationella Marxistiska Tendensen – Esquerda Marxista – deltog i demonstrationerna i många olika städer runtom Brasilien. I Joinville, den största staden i staten Santa Catarina, ledde organisationen mer än 7000 demonstranter i ett evenemang som arrangerades tillsammans med en av de lokala fackföreningarna (Sinsej). Allt medan dagen fortsatte anslöt sig kommunarbetare, studenter, skolanställda både inom offentlig och privat sektor, elektriker och bankanställda – och många därtill – till marschen, under paroller som "Ut med Temer och Nationalkongressen!" och "Om han knuffas, faller Temer!". Siffror som publicerades av den veckovisa tidningen Brasil de Fato rapporterade att totalt 35 miljoner arbetare hade gått ut i strejk, vilket gör detta till den största strejken i Brasiliens historia.

Trots detta påstod President Temer, i sitt uttalande efter strejken, att den enbart utgjordes av "mindre grupper", och lovade att hans "arbete för att modernisera den nationella lagstiftningen" kommer att fortsätta.

Temer-regeringen och den politiska eliten i Brasilien är representanter för den brasilianska kapitalismens främsta intressen. I tider av ekonomisk kris innebär detta brutala attacker mot arbetares rättigheter och levnadsstandard, i syfte att skydda den brasilianska kapitalistklassens privilegium och profit. Detta gör det omöjligt för majoriteten arbetare och fattiga att upprätthålla ett anständigt liv.

På torsdagen, dagen före strejken, beslutade Brasiliens högsta domstol att elittjänstemän ska kunna tjäna mer än 140 000 dollar om året, trots att detta satts som maximigräns av den brasilianska konstitutionen. Samtidigt tjänar hälften av den brasilianska befolkningen – över 100 miljoner människor – omkring 4000 dollar om året, vilket är vad minimilönen ungefär ligger på. Sedan Temer-regeringens åtstramningsåtgärder börjat införas, och då ekonomin varit på tillbakagång de senaste två åren, har arbetslösheten skjutit i höjden till nästan 15 procent. Följden av detta har, enligt en mätning av Ibope i fredags, blivit att regeringens trovärdighet totalt kollapsat. Enligt mätningarna har bara 10 procent av de tillfrågade fortfarande förtroende för regeringen, medan 55 procent aktivt ställer sig emot deras styre av landet.

Temer och hans regering försvarar dock sina åtgärder. De hävdar att den förda politiken är nödvändig och skryter stolt att de lyckats öka den brasilianska aktiemarknaden med 20 procent jämfört med förra året – vilket inte betyder någonting för brasilianska arbetare.

Med den härskande klassens pågående angrepp mot arbetarklassen kommer vi inte att behöva vänta ytterligare tjugo år på ännu en generalstrejk. I dagens period av djup kris tvingas kapitalismen att konstant utföra attacker mot arbetarklassens rättigheter och levnadsstandard, och attackerna blir allt hårdare och svåra att härda ut. Detta betyder att vi står inför en period av intensiv klasskamp och revolutionära omvälvningar.

Strejkerna runtomkring i landet reflekterar den radikaliserade stämning som har jäst inom arbetarklassen. Ställda inför en utbredd korruption, och då möjligheten till en högre levnadsstandard är alltmer dyster i jämförelse med förr, börjar arbetare ta saken i egna händer. Under ett krisande kapitalistiskt system är inga förbättringar möjliga att nå. För att ta itu med korruptionen och förtrycket i Brasilien krävs ett helt nytt system. Ett stort lager av ungdomar har redan börjat komma till sådana radikala slutsatser. Socialistiska ungdomsrörelser, så som Liberdade e Luta – startade av Esquerda Marxista – har under det senaste året nått stora framgångar i att förena studenter i en kamp för ett jämlikt samhälle, som inte längre tyngs ner av kapitalismens tunga kedjor. Detta är en föraning om den process vi också kommer se under den kommande perioden i de bredare skikten av arbetarklassen.

  

 


 

PRENUMERERA PÅ REVOLUTION

Om du gillar den här artikeln, teckna en prenumeration på Revolution. För endast 199 kr får du 8 nr av Revolution med 16 sidor välmatade med marxistiska analyser av klasskampen i Sverige och internationellt.

Du kan också ge oss en donation.