Kamp mot högerpolitik och kapitalism kräver öppna gränser

av Revolution
Jonas Foldager för IMT Danmark håller tal på demonstration för danska Greencard-arbetares rättigheter

Över 25 år av oavbrutna nedskärningar och högerpolitik har i kombination med en offensiv från kapitalistklassen på arbetsplatserna lett till att klassklyftorna har exploderat. Arbetande människors levnadsstandard har gradvis nötts ned, och lönernas andel av BNP är nere på samma nivåer som på 1910-talet. Den unga generationen har aldrig sett annat än försämringar.

Fasta jobb har blivit undantag, arbetsrätt och fackliga rättigheter har urholkats och bostadsbristen har antagit proportionerna av en kris. I glesbygden blir en nedläggning av sjukstugan eller fabriken spiken i kistan för samhällen där posten och banken för länge sedan lagt ned. Nedskärningar och privatiseringar är vardagsmat.

För en växande majoritet människor har situationen börjat framstå som alltmer desperat: över sex av tio som bor i det här landet anser att saker är på väg åt fel håll. Den överväldigande majoriteten tror inte att det kommer att bli bättre, och tvivlar på politikernas förmåga att lösa problemen.

Hela den politiska sammansättning som upprätthållit systemets stabilitet i flera årtionden har börjat knaka i fogarna. Socialdemokraterna gör bara tillfälliga återhämtningar i opinionen, medan den övergripande bilden visar en nedåtgående spiral. Samma sak gäller det traditionella högerpartiet Moderaterna. Detta är ett internationellt fenomen, där människors missnöje med situationen innebär att de ansvariga partierna hamnar i kris.

Reaktionära krafter försöker nu dessutom ställa en grupp arbetare mot varandra, och få arbetare att tro att det är invandringen som är problemet. Alla från SD till högerpartierna och regeringen stöttar gränskontrollerna och jakten på papperslösa. Skamligt nog har delar av vänstern börjat anpassa sig till detta och framställer flyktingar och arbetskraftsinvandring som det stora hotet mot arbetares levnadsvillkor. Ingenting kunde vara mer felaktigt.

Orsaken till att folk flyr är de imperialistiska krig och interventioner som USA gått i spetsen för, har lett till en mycket reaktionär utveckling. Svenska arbetare har ingenting att tjäna på dessa plundrartåg. Men Sverige har ett ansvar i krigen genom sin omfattande vapenförsäljning till länder som USA och Saudiarabien, svenska truppers deltagande i ockupationen av Afghanistan och Irak, och den svenska regeringens alltmer öppna närmande till krigsalliansen Nato.

När våra fattiga klassbröder och -systrar flyr undan krig, kaos och härjningar i Mellanöstern och Afrika, skapat av våra egna imperialistiska herrar, är det nödvändigt för dagens revolutionärer att sträcka ut en hand. Givetvis finns det mänskliga anledningar till att inte låta människor drunkna till följd av farliga färder över Medelhavet. Som marxister har vi dock inte råd att utforma politik utifrån känsloargument. En kirurg som brinner för att rädda sin patient, måste underställa sig en sträng disciplin och vetenskaplig prövning, innan han eller hon gör de avgörande snitten. En socialist som brinner för människans frigörelse, baserar sig på samma sätt på en iskallt nykter och vetenskaplig värdering av situationen.

Kapitalismen är ett så ruttet system, att det inte ens kan erbjuda människor fullgod utbildning och jobb. Vissa har därför dragit slutsatsen att vi måste avvisa flyktingar, om än bara tillfälligt. "Låt oss prata om socialism och solidaritet senare!" Men detta är verkligen att ställa saker på huvudet. Vänsterns uppgift är inte att administrera ett döende kapitalistiskt system, utan tvärtom att kämpa mot varje nedskärning och attack mot arbetarklassen.

Det finns givetvis resurser att låta alla som flyr komma till Europa, men de är i borgarklassens händer. Bara i Sverige gjorde de fyra storbankerna 200 miljarder i vinst förra året, vilket skulle finansiera kostnaderna för flyktingmottagandet flera gånger om. Därför har vi argumenterat för öppna gränser under den kämpande parollen "Refugees Welcome - låt kapitalisterna betala!" Vi kan börja med att förstatliga alla vapenföretag, och istället använda dessa pengar till flyktingmottagande.

Men i väntan på den socialistiska revolution som kan ta över ekonomins viktigaste delar och sätta nödvändiga resurserna i händerna på arbetarklassen, måste vi inte arbeta utifrån den kapitalistiska verklighet som finns överallt omkring oss? Att acceptera systemets "realiteter", är i själva verket att kapitulera och ge upp kampen. Då kommer man likt Tsipras i Grekland och andra reformistledare i förlängningen själv tvingas genomföra nedskärningar.

I takt med krisens utveckling har vissa arbetare dragit pessimistiska slutsatser om att vi måste "ta hand om de som redan är här". Men även om Sverige skulle lämna EU, bygga en Trump-mur mot både Norge, Finland och Danmark, och sätta en passkontrollant var hundrade meter, så kommer problemen fortsätta att förvärras. Kriminalitet, missbruk, kvinnoförtryck, allt som man försöker skylla på invandrare - beror inte på invandring. Nedskärningar beror inte på kostnader för flyktingar - utan på det kapitalistiska systemet.

Lenin var en av dem som kämpade för invandring utan restriktioner, mot dem som han brännmärkte som opportunister, på Andra internationalens kongress i Stuttgart 1907. Den resolution man antog förklarade att man stod för: "Avskaffande av alla hinder som förbjuder vissa nationaliteter eller raser från att uppehålla sig i ett land eller som exkluderar dem från sociala, politiska och ekonomiska rättigheter som de infödda eller som hindrar dem från att utöva dessa rättigheter. Omfattande åtgärder för att underlätta naturalisation [det vill säga medborgarskap]." (vår kursiv)

På samma sätt som marxisterna i den andra och tredje internationalen måste dagens marxister stå fast och inte anpassa sig en millimeter till rasismens agenda. Därför står vi för en invandring utan några restriktioner. Marxister kan inte ta ställning mot en del av arbetarklassen och avvisa dem - utan vår plikt är att välkomna alla delar av arbetarklassen men organisera dem för en kamp för lika löner och villkor.

Men eftersom det råder en överproduktionskris, med massarbetslöshet och mindre utrymme för den härskande klassen att gå med på eftergifter - skulle en helt oreglerad invandring på kapitalistiska villkor naturligtvis leda till nedskärningar och flyktingar skulle tvingas ut i arbetslöshet, ta lågbetalda jobb och kanske tvingas sova på gatan.

Det är just det som är problemet - det finns ingen lösning på arbetarklassens problem inom kapitalismens ramar. Oavsett vad man gör kommer högerpolitiken fortsätta, så länge inte arbetarrörelsen organiserar hela arbetarklassen i en kamp för socialism. Detta är sanningen och det är varje revolutionärs plikt att tydligt förklara verkligheten som den är för arbetarklassen. Givetvis kan inget land ensamt ta emot "alla flyktingar" - det är väl ganska uppenbart - men det är också därför vi argumenterar för en svensk revolution utifrån ett perspektiv om revolutionära utvecklingar i hela Europa och världen.

De som flyr hit är arbetare, eller kommer av nödvändighet att bli det i Europa. Dessa arbetare exploateras på ett vidrigt sätt, i synnerhet de som av olika anledningar tvingats under jorden och lever som papperslösa. Vi kan bara stoppa lönedumpningen genom att organisera dessa delar av arbetarklassen, inklusive de papperslösa, i kamp för sina rättigheter. De skulle bli viktiga allierade i kampen på hemmaplan, men deras organisering skulle också kunna vara början på att bygga revolutionära arbetarorganisationer i deras hemländer.

I början av 1900-talet var det kvinnornas löner som var lägre och ledde till en lönedumpning. Då förklarade marxisterna för manliga arbetare att lösningen inte var att kvinnorna skulle gå tillbaka till hemmet, utan att organisera dem och kämpa för högre löner. Med andra ord att det behövdes en gemensam kamp. På samma sätt måste vi idag förklara att lösningen på lönedumpning och nedskärningar inte är att skicka tillbaka människor till krig och fattigdom utan att organisera dem i arbetarrörelsen och kräva: jobb, bostäder och skäliga löner för alla!

Det är absurt att skylla lönedumpning, nedskärningar och arbetslöshet på flyktingar. Det är inte flyktingar utan politikerna som genomfört nedskärningarna. Det är inte flyktingar eller arbetare från andra länder som vill dumpa lönerna, utan arbetsgivare som ger jobb till arbetare med lägre löner. Arbetslösheten och bostadsbristen beror inte på flyktingar utan på det kapitalistiska systemet, som är i kris. Vi måste lägga skulden där den hör hemma - hos det kapitalistiska systemet.

De attacker som pågår mot flyktingar, mot unga i förorten och den rasistiska hetsen mot muslimer är inte skilda från attackerna mot hela arbetarklassen. Fler poliser och hårdare straff är något som kommer användas för att slå mot hela klassen. Försämringen av asylrätten kommer att leda till att fler som kommer hit blir papperslösa och tvingas ta ännu sämre jobb till ännu lägre löner. Det kommer att leda till en större lönedumpning än om de fick permanenta uppehållstillstånd. En kamp för öppna gränser och mot rasism är därför en kamp för hela arbetarklassen.

Bristen på alternativ skapar idag uppgivenhet och ett utrymme för diverse demagoger och rasister, men också en långtgående kapitulation för deras idéer inom delar av arbetarrörelsen. S+MP-regeringen för SD-politik med gränskontroller och försvårad anhöriginvandring. Denna anpassning innebär att man stöttar borgarklassens attacker mot arbetarklassen. Ett kämpande, revolutionärt och internationalistiskt alternativ hade kunnat skära rakt igenom detta. Redan vänsterreformister av Corbyns, Sanders och Mélenchons typ har visat detta på avgörande sätt.

Vad vi behöver är ett vänsteralternativ till SD, högern och den regering som genomför en rasistisk politik. Ett alternativ som inte väljer en del av arbetarklassen framför en annan utan tar kampen mot alla de förtryck, försämringar och attacker som drabbar alla delar av arbetarklassen. Vi behöver ett alternativ som inte anpassar sig till vad borgarklassen kan gå med på, utan som vågar utmana och ta makten från dem. Ett alternativ som vågar förklara att den enda lösningen är en revolution i Sverige och i hela världen. Vi säger: Nej till rasism och hets mot flyktingar! Kämpa för socialism!

  

 


 

PRENUMERERA PÅ REVOLUTION

Om du gillar den här artikeln, teckna en prenumeration på Revolution. För endast 199 kr får du 8 nr av Revolution med 16 sidor välmatade med marxistiska analyser av klasskampen i Sverige och internationellt.

Du kan också ge oss en donation.