Mellanöstern

Här publicerar vi en artikel från vår internationella webbplats In Defence of Marxism (Marxist.com) som ger en analys av situationen i Syrien. Artikeln är från augusti, men den grundläggande situationen är fortfarande densamma och de allmänna slutsatserna är därför fortfarande lika aktuella. Varken Assad eller de reaktionärer som dominerar bland ”rebellerna” kan erbjuda någon verklig utväg för Syriens massor. Det kan bara ett socialistiskt program erbjuda.

En billig och simpel anti-muslimsk skräpfilm med titeln The Innocence of Muslims som producerats och spridits av reaktionära kristna fundamentalister i USA lades upp på internet i juli. Den har orsakat protester i många länder runt om i världen, vilket bland annat lett till attacker på amerikanska ambassader. I Libyens fall ledde attackerna mot konsulatet i Benghazi också till att fyra amerikanska diplomater dog. Låt oss gå in djupare på frågan om varför.

Vi är stolta att kunna tillkännage publiceringen av den första upplagan av "Frihet och kommunism", en all-arabisk tidning gjord av arabiska anhängare till den Internationella marxistiska tendensen (IMT) som Avanti är en del av.

Du kan läsa tidningen som pdf nedan, eller beställa ett pappersexemplar genom att höra av dig till info@marxist.se. För mer marxism på arabiska, besök www.marxy.com.

Notis. Den senaste tiden har en våg av strejker åter igen spritts i Egypten. Folket ställer nya krav på bättre arbetsvilkor och protesterar mot de rester av den gamla regimen som fortfarande sitter kvar på höga poster. I förgrunden står arbetare inom kollektivtrafiken, men även anställda vid bland annat järnväg, domstol och dagstidningar har gått ut i strejk.

Israels ockupation av Palestina har länge varit en nyckelfråga för vänstern. Stödet till ockuperade Palestina har varit det främsta föremålet för internationell solidaritet. Frågan är: hur kan det Palestinska folket befrias från ockupationen? När nu FN ska diskutera kravet på en självständig Palestinsk stat, måste vi fråga oss själva: är tvåstatslösningen verkligen en lösning?

Vi besökte Egypten en vecka i juni för att få en glimt av landet efter Mubaraks fall och för att få uppleva vad revolutionen fått för resultat för landet. Vad vi såg var ett samhälle fortfarande fyllt av motsättningar som knappt doldes. Alla dessa motsättningar har nu stigit till ytan igen. Fredag den 8 juli såg vi de största protesterna sedan Hosni Mubaraks avgång med tiotusentals demonstranter på gatorna i Kairo och tusentals andra demonstrerade i städer som Alexandria och Suez.

I första delen av min artikel om Irans stulna revolution 1979 gick jag igenom att revolutionen inte var en ”islamistisk revolution” utan hade karaktären av masskamp mot Shahens diktatur. Revolutionen ställde upp demokratiska krav men gick också längre efter hand och krävde en ekonomisk och social omvälvning. Massrörelsen utgjordes till största delen av arbetarklassen.

Den iranska revolutionen startade redan tidigt 1977, då medborgarrättskämpar: intellektuella, studenter, författare och advokater, höjde sina röster och började kräva grundläggande demokratiska friheter. Dessa samhällsskikt utgör många gånger en bra barometer på de allmänna stämningarna i samhället, och deras medvetande reflekterar ofta de underliggande känslorna av missnöje som utvecklas och ackumuleras under en period av ökade sociala och ekonomiska motsättningar.

I årtionden har de arabiska ledarna med västvärldens goda minne hållit tillbaka utvecklingen. En av anledningarna till att de aldrig helhjärtat stöttat den Palestinska revolutionen är att de Palestinska kraven i grunden alltid har varit desamma som nu kommer fram ur de arabiska massornas vredesmod; demokrati, yttrandefrihet, frihet från slumpmässiga fängslanden. Hur skulle de kunna förklara varför Palestinierna förtjänar just det som de förnekar sina egna invånare? Som en tryckkokare har trycket ökat i årtionden för att slutgiltigt koka över i Tunisien.