Krönika: Ung och bostadslös

Julia Blixt skildrar i denna krönika vad ungdomar får uppleva på den otrygga bostadsmarknaden och vad de bör kämpa för.

Jag träffade en vän nyligen och pratade över en kopp kaffe. Tydligen hade han, efter tio år i bostadskön, fått gå på en lägenhetsvisning. För mig som inte har så många år i kön och ständigt är på jakt efter drägliga andrahandskontrakt, lät det som en dröm. Lägenheten var dock i dåligt skick, nedgången och ostädad.

Märkligt, tyckte jag. Borde man inte se till att städa ordentligt innan visningen? Han sade att hyresvärden förmodligen inte brydde sig. ”Om inte jag tar den, är det ändå många i kön efter mig som är villiga att bo där. Så ser bostadsmarknaden ut.”

Ja, så ser bostadsmarknaden ut i Sverige. Bristen på bostäder känns. Speciellt om man är ung, gärna vill flytta hemifrån och påbörja vuxenlivet eller flytta till en ny stad för att studera. I Sverige är det 400 000 ungdomar som står ofrivilligt utanför bostadsmarknaden, alltså saknar ett eget hem.

Har man inte råd att lägga ut en handpenning för en dyr bostadsrätt – vilket är en avlägsen dröm för den absoluta majoriteten unga och arbetare – är hyresmarknaden det enda alternativet. Och då behöver man vara tålmodig, minst sagt.

Jag och många andra som inte har möjlighet att vänta i en massa år på ett förstahandskontrakt, tvingas att hyra i andra hand. Det är otryggt, då bostaden ofta bara är tillfällig. Man måste flytta runt mellan olika andrahandskontrakt och kan inte veta var man ska bo härnäst, vilket självklart medför en enorm stress.

Hyrorna på andrahandslägenheter är dessutom ofta mycket höga. Enligt Svenska Dagbladet behöver en person som hyr en etta i andra hand i Göteborg betala i snitt 15 000 kr mer per år än någon som har ett förstahandskontrakt. I Stockholm är situationen ännu värre; där betalar man i snitt 40 000 kr mer per år, om man hyr i andra hand.

Men det är inte alla som lider av bostadsbristen. Förra året gjorde de fyra storbankerna en gemensam rekordvinst på 106 miljarder kronor. Merparten av detta kom ifrån dyra bostadslån. Det finns gott om spekulanter, bostadsföretag och markägare som också har sett sina vinster skjuta i höjden på grund av bostadsbristen.

Samtidigt står nu många bostäder tomma. Bostadsföretagen har bara byggt för de rika, men det finns inte hur många rika som helst. Bostadspriserna har börjat falla, och många arbetare står kvar med skulder som det är osäkert om de kan betala – samtidig som spekulanterna flyr fältet.

De enda som går säkra är bankerna. I det kapitalistiska systemet går deras vinster före allt. Inklusive en dräglig levnadsstandard. Jag kommer att kämpa för att ersätta deras herravälde med ett rättvist system – för socialism. Det borde du också göra.