Recension av Reason in Revolt

av Jens Lejhall (1996)
Reason in Revolt av Alan Woods och Ted Grant.

Boken Reason in Revolt av Ted Grant och Alan Woods är det viktigaste och mest ambitösa bidraget till den marxistiska dialektikens teori på flera decennier. Vi återpublicerar en recension som skrevs efter att boken först kom ut 1995.

Logikens kris

På 100-årsdagen av Engels död utkom boken Reason in Revolt, författad av de brittiska marxisterna Ted Grant och Alan Woods. Verket är ett försök att besvara de senaste årens angrepp på socialismens idéer. Allt sedan stalinismens fall i Östeuropa och Sovjetunionen, har socialism och socialistiska idéer varit angripna som aldrig förr.

Visserligen är det inte första gången som marxismen utropats som "död", men de senaste åren har borgerlighetens profeter med större självförtroende än förr slagit fast att det kapitalistiska samhället har kommit för att stanna. Marknadsekonomin hade besegrat "socialismen", historien var slut.

Sedan dess har deras jubelrop fastnat i halsen, och deras pannor är numera fulla av bekymrade veck. Rysslands försök att genomfora övergång till kapitalism har inneburit ekonomisk och materiell misär, en maffiastyrd gangsterekonomi.

Västvärlden upplever den värsta massarbetslösheten sedan 30-talet. Borgerligheten och högersocialdemokratins försök att skapa entusiasm för EU har lidit fiasko.

På idéernas område utmålas fortfarande socialism och marxism som ovetenskapliga fantasier.

Reason in Revolt är ett första steg för att återerövra förtroendet för marxismen inom arbetarrörelsen. Författarna har velat återvända till den genuina metod som de klassiska marxisterna, Marx, Engels, Lenin osv, använde. För att lyckas med det måste de övervinna flera hinder, inte bara besvara de senaste årens kritik.

Stalins förvrängningar

Det största hindret består i de enorma förvrängningarna som stalinismen åstadkommit. På de "marxist-leninistiska" instituten i Moskva och i de östeuropeiska universitetsstäderna, har tusen och åter tusentals "forskare" under mer än 50 års tid inte gjort annat än att förvandla de marxistiska idéerna från vetenskap till stela dogmer och ideologiska fraser som endast tjänat att skydda den härskande "kommunistiska" byråkratin.

I Reason in Revolt har författarna därför tvingats till omfattande och långa citat av de klassiska marxisternas ståndpunkter, för att klargöra vad marxismen står för och vad den inte står för.

Ett annat hinder är att filosofi i allmänhet inte längre diskuteras inom arbetarrörelsen. Reason in Revolt försöker på grund av detta skriva på så vis att du inte ska behöva förkunskaper i filosofiska resonemang.

Utgångspunkten för boken är uppfattningen att kampen för arbetarklassens intressen kräver en filosofi. Alla har vi en filosofi, vare sig vi tänker på det eller ej. Men på grund av att arbetarrörelsens högerledning idag mer kämpar för att bevara det kapitalistiska samhället än för arbetarens rätt, så riskerar arbetarrörelsens filosofi att bli densamma som den borgerliga verklighetsuppfattning som dominerar samhället.

För att återupprätta förtroendet för marxismen, vill Reason in Revolt undersöka hur väl den marxistiska filosofin egentligen stämmer överens med den moderna naturvetenskapens forskningsresultat. För över 100 år sedan var det Karl Marx målsättning att skriva en sådan bok, men döden hann före. Hans kompanjon Engels skrev några verk, som enligt den tidens marxister visade att naturvetenskapen styrkte marxismens verklighetsuppfattning. Sedan dess har det skett flera revolutionerande "upptäckter" inom naturvetenskapen. Slår dessa undan benen för marxismens filosofi, den dialektiska materialismen? Det är frågan som Woods och Grant vill besvara.

Modern naturvetenskap och dess filosofi

Just nu befinner sig hela det moderna borgerliga samhället i en paradoxal situation. Mitt i de rikaste ländernas storstäder växer antalet tiggande uteliggare, epidemiska sjukdomar återkommer, massarbetslöshet existerar samtidigt med överproduktion, och i de fattigaste länderna växer avgrunden mellan överklassens lyx och de utblottades misär. Krig och barbari ser vi nu även mitt i Europa, trots att Berlinmurens fall påstods skulle medföra en ny "fredlig" världsordning.

Detta sker samtidigt som vetenskapens och teknologins framsteg, om de användes rätt, skulle kunna försörja och erbjuda varje individ på detta jordklot ett drägligt liv. På hela denna absurda situation har borgerliga åskådningar i själva verket endast två utvägar för att rättfärdiga sig själva.

Antingen måste de helt särskilja filosofi och samhällsteori från naturvetenskapen. De tvingas hävda att filosofins uppgift inte är att ge helhetsförklaringar till varför verkligheten är som den är. Verkligheten påstås vara alltför komplicerad för att "objektiv" kunskap om den ska vara möjlig. Denna riktning är också den totalt dominerande för närvarande.

Den andra "lösningen" är att naturvetenskap, samhällsvetenskap och filosofi förenas på totalt reaktionär grund. Att den verklighet vi lever i är som den är, förklaras då av att verkligheten styrs av krafter som är omöjliga for människan att påverka. På fullt allvar sprider sig nu inom modern vetenskap försök att på vetenskaplig grund bevisa "Guds" existens. Den gamla frasen om att "Guds död" bara skulle innebära att Guds styrka bara blev större tycks tyvärr ha besannats.

Men ingen av dessa lösningar tillfredsställer den vanmakt som det moderna samhällets kris föder. Därför ser vi nu en explosion av allehanda vidskepliga och mystiska föreställningar. Astrologi och religiös fanatism blir allt populärare företeelser.

Reason in Revolt försvarar den marxistiska filosofin; såväl mot vidskepliga föreställningar som en övertro på att den rena Sanningen kan frälsa världen.

De mest avancerade forskningsresultaten och nya teoribildningarna inom 1900-talets naturvetenskap styrker i själva verket marxismens verklighetsuppfattning, och det är denna boks huvudsyfte att i detalj gå igenom hur detta visar sig. Det är till och med så att på de punkter där naturvetenskapen sitter fastlåst, som till exempel i diskussionen om Big Bang och universums "uppkomst", så beror svårigheterna på att forskarna i allmänhet skyggar för att ta till sig en materialistisk och dialektisk verklighetsuppfattning.

Materialism och idealism

År 1927 lanserade Heisenberg den så kallade "osäkerhetsprincipen", som i korta ordalag går ut på att desto säkrare man kunde observera en partikels position ju osäkrare blev observationen av dess rörelsemängd. Partikelns rörelse var inte möjlig att (förut)bestämma. Heisenbergs slutsatser var att massan till sitt väsen inte kunde förutbestämmas. Kausaliteten var för Heisenberg ett sätt att studera ting, i naturen i sig fanns inga orsakssamband. Den så kallade Köpenhamnskolan tolkade den nya vetenskapens teoretiska förutsättningar på liknande sätt; vetenskapen studerar inte en objektivt existerande realitet utan en realitet som vetenskapen konstruerar.

Enligt Grant och Woods är detta ett uttryck för den idealism som präglade många kvantfysiker. Heisenberg, som länge varit intresserad av den platonska idealismen, kom till slut till den absurda slutsatsen att jag ingenting veta och ingenting kan veta om "världen", det enda jag kan veta någonting om är mig själv. Einsteins svar till alla dessa idealistiska världsåskådningar är välkänt: "Gud spelar inte tärning".

Rörelse och logik

Dialektikens främsta tes är att massa och rörelse är oskiljaktiga. Enligt Reason in Revolt bekräftas denna lag av Einsteins relativitetsteori; E=mc2 säger inte bara att massa och energi är utbytbara utan att energi inte kan tänkas utan massa och att massa inte existerar utan energi.

Relationen mellan den formella logiken och dialektiken är densamma som relationen mellan den newtonska mekaniken och kvantfysiken; de har rätt på sina domäner, den formella logiken och Newtons mekanik fungerar bra i vardagslivet, men vid mer komplicerade fenomen är de obrukbara. Subatomiska partiklar till exempel, kan röra sig i olika riktningar på samma gång, vara på två ställen samtidigt; att vara och att icke vara.

Enligt formell logik och den newtonska mekaniken är detta blaha blaha. Kvantmekaniken är baserad på att de individuella partiklarnas "icke-individualitet". Heisenberg talade om hur identiteterna hos protoner och neutroner ständigt växlade och bytte plats.

Kvalitativa språng

Relationen mellan det tillfälliga och det nödvändiga är densamma som relationen mellan en underliggande logik och de konkreta fenomenen. En händelse är alltid bestämd av en mängd olika faktorer - den är som man säger överbestämd. Detta innebär inte att slumpen eller tillfälligheten råder. Denna överbestämning är i stället ett resultat av en mängd olika logiska samband och lagbundenheter som samexisterar. Gravitationskraften "bestämmer" att papperet jag tappar skall ramla ner på golvet men rätt som det var tog vinden tag i det. Vinden är ingen guds förlängda arm utan ett naturfenomen som har sin egen lagbundenhet; en lag "tog ut en annan". Den exakta riktningen papperet tog är med andra ord en "kompromiss" mellan gravitationskraften och vinden.

Kaosteorin är en annan välkänd vetenskap som har utnyttjats av diverse irrationella och reaktionära religiösa strömningar. Kaosteorin tycks implicera att "allt är kaos och ingenting kan bestämmas". När idealismen försöker parasitera på vetenskap slutar det här, liksom i de flesta fall, i att gränsen mellan vetenskap och religion suddas ut på bekostnad av rationalitet och objektivitet.

Det är inte så att vetenskapen påverkar ideoloin utan tvärtom så att ideologin perverterar vetenskapen till den grad att det finns inte mycket mer kvar av vetenskap än namnet.

Fjäril i Amazonas

Kaosteorin innebär inte, som religiösa mystiker har tolkat den, att världen befinner sig i kaos och till och med naturfenomen av den typen som jordbävningar och naturkatastrofer sker slumpmässigt. De flesta fjärilar som flaxar omkring i Amazonas orsakar inte mycket mer än obetydliga vindpustar. Om en fjäril orsakar en orkan i Tokyo beror inte det på att fjärilen "stöter på" ett ting som i sin tur stöter på ett annat som i sin tur..., i det oändliga. Snarare är det så att fjärilen ingår i ett system som ändras som påverkar ett annat system. Eller för att tala med Lenin; kedjan brister vid sin svagaste länk. Det är små, till synes obetydliga kvantitativa förändringar som "till slut" orsakar kvalitativa språng. I vardagslivet använder vi ett flertal olika uttryck för att beteckna denna erfarenhet; t ex droppen som fick bägaren att rinna över. Förutsättningarna för att dessa kvalitativa förändringar skall utlösas måste alltså föreligga.

De senaste hundra årens naturvetenskapliga framsteg har orsakat en kris i den borgerliga filosofin. Men Ted Grant och Alan Woods visar i Reason in Revolt att den dialektiska materialismen består även detta prov.

Anm. Recensionen ursprungligen skriven 1996, och återpublicerad från våra arkiv.

Du kan köpa boken Reason in Revolt hos Bokförlaget Stormklockan.

  

 


 

PRENUMERERA PÅ REVOLUTION

Om du gillar den här artikeln, teckna en prenumeration på Revolution. För endast 199 kr får du 8 nr av Revolution med 16 sidor välmatade med marxistiska analyser av klasskampen i Sverige och internationellt.

Du kan också ge oss en donation.