Sahlgrenskas vårdarbetare sa ifrån: Riv upp beslutet!

av Anna Quiroga
Foto: Sahak Margossian

"Vi vill antingen se ett tillskott av resurser, eller att sjukhusledning och politiker tar ansvar för de patienter som far illa. För jag är inte beredd att ta det ansvaret," konstaterade en överläkare på Sahlgrenskas akutmottagning i Göteborg. Stämningen var arg utanför sjukhuset måndagen 3 december, när ett hundratal personer samlades för att demonstrera mot de planerade nedskärningarna.

Demonstrationen den 3 december sammanföll med att Sahlgrenska Universitetssjukhusets ledning klubbade igenom en plan på att spara runt 300 miljoner kr, bland annat genom att minska personalstyrkan med 300 personer och minska antalet vårdplatser.

Men redan innan de nya neddragningarna fanns det överbeläggningar på i princip alla avdelningar. I Göteborgs-Posten 26 november förklarade sjuksköterskor att akutmottagningen befann sig i kris. Sjuksköterskan Sharzad Hashemi berättade om en patient som blev liggande på akuten i 27 timmar, som inte fått äta.

"Hon hade fått mat inställd hos sig men hade inte kunnat äta själv på grund av sin reumatism. Hon hade tagit två bett på sin macka för att vi inte hade resurser."

Nu planeras det alltså ytterligare neddragningar.

Under parollen "Rädda vårt sjukhus" trotsade ett hundratal deltagare ett regnigt decembermörker för att försvara sitt sjukhus. Initiativtagarna var anställda på sjukhuset som fått nog och krävde att beslutet om ytterligare nedskärningar revs upp. Överläkaren Olof Lekholm berättade om situationen på akuten:

"Jag har haft möjligheten att följa akutvården under flera år. De senaste två åren har det inte bara varit så att vi riskerat dödsfall på grund av platsbrist, utan det har faktiskt skett dokumenterade dödsfall på grund av platsbrist och resursbrist."

Undersköterskan Ingrid Frejd konstaterade att beslutet var helt galet.

"Vi kan inte springa ikapp flera hundra miljoner bara för att de vill hålla en budget. Jag kan inte göra både mitt jobb och min kollegas, vi behövs båda två."

Den enda anledningen till att demonstrationen inte var större var att man inte nått ut till fler. De flesta hade hört om det via Facebook, eller var bara förbipasserande. Även om ett par fackförbund förklarat att de är oeniga med nedskärningarna och fackliga representanter närvarade vid demonstrationen, hade inte information om demonstrationen gått ut till medlemmarna. Däremot hade Hamnarbetarförbundet spelat in ett kort videoklipp där de förklarade att de stöttar sjukhusarbetarnas kamp.

Situationen på Sahlgrenska är inte unik, utan är regel på sjukhusen runt om i landet. En äldre dam som tidigare arbetat inom vården men nu själv är en patient satte fingret på just detta när hon berättade om problemen inom vården och om att ligga i korridoren i väntan på vård. Med hänvisning till de gula västarnas kamp i Frankrike sa hon: "Man skulle tagit med sig en reflexväst, alla har ju en."

Demonstrationen avslutades inte med en sörjande tyst minut för nedskärningarna, utan med en högljudd minut fylld med skrik från arga arbetare och patienter som vägrar acceptera nedskärningar som påverkar vår hälsa och vård.

Med de nedskärningar som är planerade över hela landet och som kommer att förvärras på grund av den nya M+KD-budgeten, är det precis denna glöd som är nödvändig. Ansvaret vilar på fackförbunden för att ta tillvara på arbetarnas vilja att kämpa tillbaka.

  

 


 

PRENUMERERA PÅ REVOLUTION

Om du gillar den här artikeln, teckna en prenumeration på Revolution. För endast 329 kr får du 10 nr av Revolution med 20 sidor välmatade med marxistiska analyser av klasskampen i Sverige och internationellt.

Du kan också ge en donation.