Stoppa Revolutions uteslutning ur Vänsterpartiet!

av Revolutions redaktion
Revolution - har all rätt att existera inom Vänsterpartiet.Foto: Revolution

I söndags röstade en liten majoritet av Vänsterpartiets ledning igenom att Revolution ska anses vara ett ”konkurrerande parti”. Det innebär att alla som arbetar med tidningen Revolution nu riskerar uteslutning ur partiet, och risken är stor att vi kommer att få se en häxjakt i partiet där man hotar folk med uteslutning till höger och vänster. I grunden handlar konflikten om vilken slags parti Vänsterpartiet ska vara: ett som nöjer sig med att få igenom mindre reformer i en parlamentarisk kohandel med den socialdemokratiska högern, eller ett som organiserar motoffensiven mot kapitalismens kris och öppet förklarar sig stå för ett perspektiv om en socialistisk revolution som lösning på samhällets problem.

Det var många vänsterpartister som blev besvikna när de loggade in på Facebook i söndags kväll. Med minsta möjliga majoritet – bara 12 mot 10 röster – röstade Vänsterpartiets partistyrelse igenom en deklaration om att Revolution är ”ett konkurrerande parti”. De har uppenbarligen inte lyssnat på det överväldigande motstånd detta förslag stött på i sociala medier, vilket varit den enda plats där detta hunnit debatteras. Många vänsterpartister runt om i landet var upprörda och såg det helt riktigt som ett tydligt övergrepp på interndemokratin. Tillsammans med flera ledande vänsterpartister lanserade Revolution en namninsamling till Peters försvar, mot uteslutningar och mot att definiera Revolution som ett parti, som samlade in nästan 250 namn på mindre än 72 timmar.

In i det sista var utgången osäker, och majoriteten oklar. Men trots detta pratar VU redan om uteslutningar, vilket visar att det har blivit en principfråga för det verkställande utskottet (VU) att göra sig av med tidningen Revolution. De tvekar inte ens inför att medvetet orsaka splittring och skärpta motsättningar i partiet. Detta kommer att skada partiet och öppnar upp för en lång och segdragen konflikt, där alla sympatisörer till Revolution – däribland den kongressvalda partistyrelsesuppleanten Peter Möller – hotas av uteslutning. Vi riskerar att se en veritabel häxjakt på våra läsare, aktiva och sympatisörer, vilket är helt skandalöst i ett läge då vi borde stå enade i kampen mot högern, SD och borgarklassen.

Revolution har rätt att existera

Peter Möller sitter i partistyrelsen och hotas nu av uteslutning för sitt arbete med Revolution.Vi har redan förklarat varför Revolution omöjligt kan vara något konkurrerande parti till Vänsterpartiet. Revolution ställer inte upp i några val, utan uppmanar tvärtom till en röst på Vänsterpartiet, vi stöttar partiet aktivt i valrörelser, och uppmuntrar folk till att gå med och bli aktiva i både Vänsterpartiet och Ung Vänster. Men vi har varit väldigt tydliga med att vi är en politisk idéströmning, med vissa gemensamma idéer som vi försvarar, och att vi också är organiserade runt en tidning.

Vi är en idéströmning bland flera inom partiet, och har samma självklara demokratiska rätt att existera som andra. Alla som varit medlemmar länge inom partiet vet att det finns många grupperingar kring olika politiska åsikter – mer eller mindre organiserade – alla med ”politiska projekt” som stämmer mer eller mindre bra överens. Det finns en höger och en vänster inom partiet, som kan skifta i sammansättning, och där det finns olika grupperingar som varit i olika grad organiserade i olika perioder.

Ledningen har fokuserat på rent organisatoriska och formella aspekter kring hur Revolution är organiserat, för att försöka visa att vi ändå är ett parti. De har försökt låtsas om att det skulle handla om vissa rent organisatoriska principer. Men det har varit tydligt att detta bara varit en undanflykt, för att vägra förklara vad det handlar om.

Vårt ”politiska projekt”

Omedelbart efter söndagens beslut skrev partisekreteraren Aron Etzler på Vänsterpartiets hemsida att problemet är att Revolution har ”ett eget politiskt projekt”, utan att precisera det hela närmare. Men låt oss ta vid och berätta vad Etzler inte säger i sitt uttalande. Avanti (numera Revolution) har länge kritiserat att delar av partiledningen fört en linje som innebär att partiet ska tona ned alla radikala krav, som sex timmars arbetsdag och 200 000 nya jobb inom offentlig sektor. Andra krav som kampen mot bemanningsföretag och otrygga anställningar drivs också försiktigt och lågintensivt. Förstatliganden av banker, som man kunde prata om ganska ofta förr, nämns nästan aldrig idag bortsett från kanske någon gång i förbifarten på 1 maj ibland. I förhållande till kampen mot rasism och fascism har partiets ledning fram tills nu varit extremt blygsamt och tyst, och det har framförallt varit enskilda distrikt som tagit denna kamp på allvar, som Skåne.

Allt detta har vi kritiserat stenhårt och satt det i samband med närmandet Socialdemokraterna för ett allt tätare samarbete. Vi har sagt att partiet urvattnar sin politik för att kunna samarbeta med Socialdemokraterna med sikte att få ta plats i regeringen. Vår kritik har tydligen upprört dem som vill bibehålla sina goda relationer med den socialdemokratiska ledningen. I ett beslutsunderlag inför partistyrelsemötet har de också citerat våra artiklar, som om det var ett problem att Revolution lojalt och tålmodigt har argumenterat för sina idéer. På Ung Vänster-kongresser har aktiva kring tidningen fört fram revolutionära marxistiska idéer, och försökt vinna stöd för dem.

Vi har föreslagit att partiet öppet ska förklara sig stå för ett revolutionärt socialistiskt alternativ. På så sätt kan man slå tillbaka mot rasisterna och lägga skulden för nedskärningar, kris och arbetslöshet där den hör hemma, nämligen hos det kapitalistiska systemet. Och vi har sagt att utrymmet för stora reformer är begränsat, då borgarklassens motstånd mot sådana är enormt mycket större idag på grund av kapitalismens kris, och att vi därmed bara kan få igenom stora saker genom att mobilisera och bygga stora proteströrelser mot nedskärningar på gator och torg.

Vi har istället sett hur Vänsterpartiets ledning steg för steg anpassar sig politiskt till socialdemokratins ledning, i jakt på mindre reformer. Dessa reformer är givetvis bra i sig, men priset har varit att man indirekt tvingas försvara och ses som medansvarig för den alltmer högerinriktade politik som Socialdemokraterna för i budgeten i övrigt. I kommuner och landsting fortsätter nedskärningarna runtom i landet eftersom man vägrar skriva upp statsbidragen.

Som marxister är det helt självklart för oss att stå för ett annat politiskt projekt. Problemet hade kunnat stanna där, och avgöras genom demokratiska diskussioner inom partiet. Ett fåtal inom ledningen anser dock att det är ett problem att vårt projekt är ett så pass tydligt alternativ till deras socialdemokratiska högersväng. Eftersom de inte kan svara på varför vi ska fortsätta partiets högervridning, och ännu mindre förklara det för partiets medlemmar, känner de sig tvingade att angripa oss och förklara det med rent organisatoriska undanflykter.

Revolution försvarar internationalismen

En demonstration med den pakistanska fackliga fronten PTUDC, som organiserats av IMT i Pakistan.De har gjort en stor affär av att vi är knutna till den Internationella Marxistiska Tendensen (IMT), och försökt använda detta för att bevisa att vi skulle ha någon slags dold agenda. Denna ”dolda agenda” menar de att de har lyckats lokalisera... på IMT:s offentliga hemsida.

Våra idéer och vår koppling till IMT är inte någonting som vi försökt dölja, utan tvärtom är det någonting som vi stolt annonserar på framsidan av varje nummer av tidningen och på vår hemsida. Och varför inte? Som marxister är vi självklart också internationalister, och försöker därmed givetvis också knyta kontakt och organisera oss internationellt.

Men IMT består likväl inte av partier, och kan inte jämföras med första, andra eller tredje internationalen, som bestod av masspartier. IMT består av strömningar som likt Revolution i Sverige arbetar för att stärka marxismen inom den internationella arbetarrörelsen. I Spanien verkar våra kamrater inom Podemos genom den officiella Podemos-cirkeln Podemos por el socialismo, i Grekland först inom Syriza och nu i Folklig Enhet. I Storbritannien är de aktiva i kampanjen för att få vänsterkandidaten Corbyn vald till partiledare för Labour, i Venezuela inom det förenade socialistpartiet PSUV. Hur kan dessa kontakter vara negativa?

IMT följde entusiastiskt upp och stödde Chavez uttalande om en Femte international. Detta är någonting som Vänsterpartiets ledning borde se som en styrka och en verklig tillgång. Vi lever i en period av globaliserad kapitalism och en global arbetarklass, där företag flyttar sin produktion för att pressa upp vinsten, och ägnar sig åt såväl kapitalflykt och spekulation som imperialistiska krig för att jaga extraprofiter. Därför borde Vänsterpartiet inte skrämmas av internationalismen, utan ställa sig i första ledet för byggandet av en internationell socialistisk arbetarorganisation med stöd inom massan.

Den verkliga orsaken till uteslutningarna

Vi försöker inte stärka marxismen genom – som VU med klassisk stalinistisk skrämselpropaganda försöker måla upp – hemliga sammansvurna konspirationer eller intriger och manövrar för att ”kuppa ledningen för partiet”. Vi är helt öppna och ärliga med våra metoder och intentioner. Vårt mål är inte att få vara partiledare eller att sitta på några speciella poster för sakens skull, utan att Vänsterpartiet ska bli ett verkligt revolutionärt parti. Det är vårt projekt och vi tror att det finns många fler än oss som håller med om det. Det gör oss för övrigt definitivt inte till ett parti.

Vissa verkar tro att vi sätter likhetstecken mellan oss själva och marxismen, att vi är hela vänstern och vi är de enda marxisterna, när vi säger att uteslutningarna är en attack mot marxismen och vänstern. Dessa kamrater har missuppfattat vad vi menar. Vad vi menar är att detta är ett led i attackerna mot marxismen inom Vänsterpartiet och Ung Vänster, som är ett led i attackerna mot vänstern. Igår attackerade de Allard som var en del av vänstern, idag är det oss, imorgon är det någon annan.

De väljer oss just idag eftersom de just nu upplever den kritik som vi för som särskilt problematisk – men om de upplever någon annan del eller grupp inom vänstern vara problematisk i framtiden kommer dessa kamrater också bli attackerade. Vi vill fråga de kamrater, ofta själva en del av vänstern, som menar att detta inte är en politisk attack och absolut inte en attack mot vänstern inom partiet: Hur många ur partihögern har uteslutits? Hur var det med Vägval Vänster, som öppet organiserade en fraktion, planerade en kupp för att ta över ledningen och kritiserade partiet i media på ett ytterst fientligt sätt?

Ingen av dem uteslöts. Och hur är det med dem vars agerande utan tvekan kan anses ”allvarligt skada partiet”, som den partiförening i Bromölla som samarbetat med SD och Moderaterna för att peta bort en socialdemokrat i val av kommunfullmäktiges presidium? Och Vänsterpartiet i Fagersta som genomfört nedskärningar och valde att börja tillämpa ”valfrihetssystem” enligt Lagen om Valfrihet – borgarnas privatiseringslag? Inga verkliga attacker har gjorts mot högern.

Däremot uteslöts Markus Allard och gruppen kring honom. Även om det finns många frågor där vi tycker annorlunda än Allard – och tycker att han många gånger kunnat agera annorlunda – så var det också en attack mot vänstern. Därför var vi motståndare till uteslutningarna. Nu står vi på tur och fler kommer att komma. Vänstern inom partiet måste inte hålla med oss i alla frågor för att vara emot vår uteslutning. Det handlar om insikten att vänstern blir svagare ju fler som utesluts och att man därför måste ta en helhjärtad strid emot dessa attacker. Ju fler som utesluts idag, desto lättare blir det att utesluta fler i framtiden och föra partiet åt höger. Även de som inte ser sig som en del av vänstern inom partiet borde kämpa emot vår uteslutning, eftersom denna interna strid bara kommer försvaga partiet.

För ett kämpande parti!

Antifascistisk demonstration på Möllevången i Malmö den 16 mars 2014.En del verkar tro att eftersom deras åsikter ansetts obekväma i många år – utan att de uteslutits, så innebär det att de inte kommer bli uteslutna i framtiden. Men man kan inte enkelt basera sig på de senaste årtiondena och tro att den framtida utvecklingen kommer att bli precis likadan. Den period vi är inne i nu skiljer sig från den föregående. På grund av att pressen från borgarklassen blir oändligt mycket starkare under en epok av kapitalistisk kris och revolution så kan det som bara varit en ”obekväm” åsikt tidigare, bli en ”oacceptabel” åsikt idag eller nästa månad.

Kapitalismen går igenom en av sina värsta kriser någonsin, vilket visas såväl av den extrema instabiliteten på aktiemarknaden, som av hur brutalt den europeiska borgarklassen har krävt att politikerna ska behandla arbetarna i Sydeuropa. Krisen har ännu inte slagit så hårt mot Sverige, men den är på väg hit, i takt med att Sveriges exportmarknader saktar in. Samtidigt hänger hushållens skulder och den växande bostadsbubblan som ett stort moln över ekonomin, som kan orsaka en allvarlig nedgång när som helst. Det är tydligt att borgarklassen i Sverige, de borgerliga partierna – och även Socialdemokraterna – förbereder sig på detta.

Därför ökar man den rasistiska propagandan för att splittra arbetarklassen samtidigt som man låter fascister röra sig mer öppet för att skrämma vänstern från att organisera protester, det vill säga – man ”söndrar och härskar”. Man pratar om behovet av ”en stram budget” och ”återhållsamhet med statens finanser”. De gör sig redo att sätta igång att skära ned – om kapitalet så kräver.

Det finns en anledning till att så många vänsterpartier och arbetarpartier i Europa kapitulerat inför pressen och fört en högerpolitik. Arbetarrörelsens högersväng är visserligen inget nytt; den inleddes i samband med 80-talets nya ekonomiska period där borgarklassen gjorde det tydligt att de inte längre accepterade stora reformer utan krävde en högerpolitik. Men dagens arbetarpartier och deras svek slår något av ett rekord. Vi såg det med Hollande och Socialistpartiet i Frankrike som lovade att beskatta de rika och ett slut på åtstramningspolitiken – men när han blev vald både fortsatte han och eskalerade nedskärningarna!

Hollande är nu den mest hatade presidenten sedan de började att göra mätningar om den franska presidentens popularitet. Vi såg Pasoks totala svek som inledde de hårda nedskärningspaketen på order av Trojkan i Grekland. Nu ser vi Syriza – partiet som stod till vänster om Vänsterpartiet, som kom till makten för att de lovade ett slut på nedskärningspolitiken och valdes på ett tydligt vänsterprogram. De hade massornas fullständiga stöd. Ändå kapitulerade de.

Varför? Det är på grund av den oerhörda press som borgarklassen internationellt och nationellt utsätter dessa partier för. Det är för att det inte finns någon annan utväg ur kapitalismens kris än en hårdför kamp emot borgarklassen för socialism. Det enda sättet att få ett slut på nedskärningar och finansiera ett verkligt reformprogram idag är att ta borgarklassens pengar – inte genom beskattning som de lätt kan trixa sig ur och som dessutom inte räcker – utan genom att nationalisera deras tillgångar, nationalisera bankerna och storföretagen. De partier som inte är redo för denna kamp, som satts på prov och visat att de inte är villiga att ta striden, har straffats hårt.

Vi har sett det med Pasok och Syriza. Vi har sett det i Italien, landet med den kanske starkaste kommunistiska traditionen i världen, men som idag inte ens har något arbetarparti längre! Allt på grund av partiledningarnas försök att kompromissa med en allt oförsonligare borgarklass. Men även många vänsterpartier som inte satts vid makten – men som bara inte gått åt vänster eller som inte lyckas skilja ut sig från politikeretablissemanget – går kräftgång. Ledare och partier, som däremot vågat vara hårda i sin kritik av ojämlikhet, bankirernas stölder och politikernas hyckleri, som stått för något slags vänsteralternativ, har blivit oerhört populära. Det senaste exemplet är Corbyn i Storbritannien. Detta ska vara Vänsterpartiets roll.

Vänsterpartiet måste kanalisera ilskan hos de radikaliserade unga och arbetare som deltog på protester och demonstrationer förra året mot fascism och rasism – och som vill ha ett radikalt och kämpande alternativ att organisera sig i! Men man borde också försöka vinna de som i missnöje vänder sig till SD. De nästan 30 procent av LO-väljarna som stödjer SD är inte huvudsakligen rasister. De är framförallt missnöjda med de partier som finns. Vänsterpartiet skulle kunna vinna många av dessa, om man inte ansträngde sig så innerligt för att kopplas samman med regeringen, med Socialdemokraterna och ses som ”ansvarsfulla politiker”.

Stoppa uteslutningarna!

Ylva Vinberg, redaktör för Revolution och medlem i Ung Vänster sedan 2006, är en av dem som nu hotas av uteslutning.Det som står på spel är partiets överlevnad och själ. Om man anpassar sig för pressen redan nu – hur mycket kommer man då kunna anpassa sig vid en ny ekonomisk nedgång, när pressen från borgarklassen mot Socialdemokraterna mångdubblas? Vänsterpartiet riskerar då att gå samma väg som de andra vänsterpartier i Europa som svikit och utraderats som partier. Detta är en strid om vilket slags parti vi vill ha. Ett bihang till socialdemokratin eller ett kämpande socialistiskt parti? Vi tar strid för partiets överlevnad, för dess återvändande till dess revolutionära rötter 1917 då man vägrade ställa upp på Socialdemokratins klassamarbete och svek.

VU försöker kväsa det arvet och göra partiet till ett vänstersocialdemokratiskt parti. Vi är en av många grupper och medlemmar som vill bekämpa denna högersväng, och kampen kommer inte ta slut om vi slängs ut. Men den kommer försvagas med varje grupp som slängs ut och alla de som blir besvikna och väljer att lämna i samband med det, samt alla de som funderat på att gå med i partiet men som väljer att avstå. Vi är övertygade om att det är många som vill föra partiet till vänster. Vi ber alla er att bekämpa och stoppa den häxjakt som nu kommer inledas mot Revolution.

Genom att påbörja en process för att utesluta Peter Möller och Revolutions försäljare och sympatisörer, har VU använt organisatoriska medel för att ta en konflikt som i verkligheten är politisk. Förutom att vara oärligt, är detta också – precis som många lyft fram – oerhört skadligt för partiet och dess interna debattklimat. Ett uttryck för detta, är att många människor vi har varit i kontakt med har varit genuint rädda för att bli uteslutna själva om de skrev på vårt upprop mot uteslutningar.

Man går i en riktning där partikamrater håller tyst när de misstycker om ledningens beslut, istället för att försöka korrigera det. Detta är allvarligt eftersom det hämmar partiets interna liv och förhindrar partiets politiska utveckling. Man riskerar att många av de mest hängivna aktivisterna, som bryr sig om vad partiet gör och vart partiet går, ger upp och lämnar partiet, i trötthet, pessimism och desillusion. De flesta som arbetar med oss säljer tidningen eller prenumererar på den. Mot bakgrund av vad de sagt hittills är det inte otroligt att Vänsterpartiets ledning kommer att börja utesluta de som öppet köper, säljer, ses läsa eller prenumererar på tidningen.

Vad vi ser är den märkliga kombinationen av att VU vill lämna de positiva delarna av den kommunistiska tradition man kommer från bakom sig – det vill säga de revolutionära traditionerna – medan man verkar behålla de stalinistiska och byråkratiska metoderna och sättet att se på det interna partilivet. Vi är många som trodde och hoppades att vårt parti hade lämnat dessa metoder bakom sig. Det troliga är att detta också förs vidare till Ung Vänster där alla vi som varit aktiva inom Ung Vänster i åratal kommer riskera uteslutning.

Vi vill inte se en sådan utveckling, och på nästa partikongress vill vi inte gärna diskutera huruvida vi ska få fortsätta vara medlemmar i Vänsterpartiet. Vi vill diskutera hur vi bäst kan bekämpa Sverigedemokraterna och högern, hur vi kan bygga vänsterpartiet starkt och hur vi snabbast och bäst ska kunna avskaffa kapitalismen. Men vi tvingas nu att ta striden för vår rätt att vara kvar inom Vänsterpartiet. Vi kommer att ta den striden.

Vi ger inte upp!

Internationella Marxistiska Tendensen.Vi vägrar att ge upp vår tidning, som vi anser är nödvändig för att stärka Vänsterpartiet, och vi kommer ta striden till kongressen 2016. Vi uppmanar alla kamrater att stödja oss i denna kamp. Gör det omöjligt för ledningen att utesluta oss! Alla kan hjälpa till genom att ta en prenumeration på tidningen. Ta med den till partimöten så att partikamrater får bekanta sig med den. Ta en bild på dig själv när du håller upp tidningen som om du skulle sälja den, och skicka bilden till oss! Hjälp oss att integrera tidningen med partiet så att de inte kan utesluta oss! Tillsammans är vi starka!

Vi vet att många andra i partiet också identifierar sig som marxister, och vi bjuder in alla dessa kamrater till en seriös och konstruktiv diskussion om partiets framtid. Fram till kongressen 2016 kommer vi att ha mycket att göra. Du kan hjälpa till genom att skriva under uppropet på uppropmotuteslutningar.wordpress.com, eller bjuda in oss till din partiförening för en konstruktiv diskussion. Hör gärna av dig till oss om du vill veta mer, eller engagera dig i Revolution.

Vi finns i Vänsterpartiet för att stanna, för vi tror att Vänsterpartiet behöver marxismen och att arbetarklassen behöver ett revolutionärt vänsterparti på marxismens grund. Vi kommer att stå längst fram på barrikaderna, och fortsätta argumentera för det enda alternativ vi känner till – för den internationella socialistiska revolutionen.

Kamratliga hälsningar,

Redaktionen för Revolution

PS. Teckna en prenumeration på www.marxist.se/prenumerera och kontakta oss på www.marxist.se/kontakt för att kontakta oss och hjälpa till.

PS2. För mer information om Revolution, eller offentliga diskussioner, kontakta vår redaktör Ylva Vinberg på info@marxist.se.

 

Läs mer:
Mot uteslutningen av Peter Möller! Försvara tidningen Revolution! Nej till häxjakt på marxister!

  

 


 

PRENUMERERA PÅ REVOLUTION

Om du gillar den här artikeln, teckna en prenumeration på Revolution. För endast 329 kr får du 10 nr av Revolution med 20 sidor välmatade med marxistiska analyser av klasskampen i Sverige och internationellt.

Du kan också ge en donation.