Valet 2018: Ett revolutionärt program för vänstern

av Fredrik Albin Svensson
Valet 2018: Ett revolutionärt program för vänstern

Nedskärningar, stress, tilltagande miljöproblem, en välfärd som stadigt försämras, attacker på fackliga rättigheter, och så vidare. Det är allt vad kapitalismen har att erbjuda i dag. Arbetarrörelsen skulle behöva ett program för en grundläggande förändring av samhället – för socialistisk revolution. Men hur ska ett sådant program se ut?

Utgångspunkten i alla partiers valprogram är att "ta ansvar", med en "balanserad budget". Man pratar om ett "reformutrymme" som är givet på förhand och bara ska fördelas på bästa sätt. Detta döljer det faktum att det finns enorma rikedomar i samhället, men i de rikas fickor.

Medan miljarder människor är undernärda och saknar tillgång till grundläggande sjukvård, utbildning eller tak över huvudet, lever ett litet antal individer i samhällets topp lyxliv. I Sverige äger de 15 rikaste finansfamiljerna tillsammans mer än Sveriges BNP. I dag används dessa pengar till att göra de rikaste ännu rikare: genom spekulation, uppköp och utlåning. Vi menar att det behövs ett program som visar vad som skulle vara möjligt om vi använder samhällets enorma resurser i den stora majoritetens intresse.

Under kapitalismen går företagens jakt på vinster före alla andra överväganden. Ju mindre hänsyn de behöver ta till miljön, desto högre vinster. Ju mer effektivt de kan utnyttja olika förtryck i samhället till att tvinga olika grupper arbeta hårdare för lägre lön, desto större vinster. Och som bankerna visade förra året genom rekordvinster på 106 miljarder kronor – ju större bostadsbrist, desto större vinster. Genomförandet av en politik som gynnar arbetarklassen står i motsättning till den härskande klassens intresse av att fortsätta göra vinst.

Reformism eller revolution?

Marxister är revolutionärer, och menar att socialismen är ett helt annat samhälle, som bygger på att arbetarklassen tar makten och demokratiskt styr och planerar samhället. I arbetarrörelsen finns det olika inriktningar som kallar sig för socialister. Vissa menar de bara att de vill ha en rättvisare eller mänskligare politik inom kapitalismens ramar. Andra menar att revolution är bra i teorin, men att det inte är en aktuell fråga och därför kan skjutas på en obestämd framtid.

För att upprätthålla borgarklassens vinster under en ekonomisk kris – som den kapitalismen genomgått sedan 2008 – krävs försämringar av arbetarklassens löner, arbetsvillkor och välfärd. Eftersom de har accepterat kapitalismen då måste de också acceptera dess logik. Vissa påstår att revolutionärer bara passivt väntar på revolutionen som ska lösa alla problem, till skillnad från reformister som är mer "realistiska" och vill göra skillnad "här och nu". I själva verket är att det är precis tvärtom.

Det är de så kallade "reformisterna" i den socialdemokratiska ledningen som genomfört stora delar av de nedskärningar och försämringar vi nu lever med konsekvenserna av. De har vägrat ta tillbaka privatiseringarna och skattesänkningarna, vilket lett till att nedskärningarna fortsatt på sjukhusen, i äldreomsorgen, på skolorna, och så vidare. De har försämrat situationen för flyktingar, och attackerat de sjuka och funktionsnedsatta.

Det som skiljer revolutionärer från reformister är att vi vägrar acceptera kapitalismens logik eller begränsar oss till vad som är möjligt att genomföra "här och nu". Vi kämpar för alla verkliga förbättringar för arbetarklassen – också de allra minsta – men vi förklarar behovet av att ta kampen vidare för att kunna genomföra stora reformer som sex timmars arbetsdag eller förbud av visstidsanställningar. Vi överger inte våra krav som "orealistiska" bara för att de råkar gå utöver kapitalismens snäva ramar, eller är dyrare än vad kapitalisterna anser sig ha råd med.

Marxister baserar sig på arbetarklassen i kampen för reformer. Arbetarklassen intar en ställning i produktionen som ger dem en oerhörd potentiell makt. När arbetarklassen strejkar står hela samhället stilla – hamnarna, sjukhusen, matvarubutikerna, dagis, spårvagnar, bussar och allting annat. Revolutionärer menar att arbetarklassen, som är de som producerar alla rikedomar i samhället, bör använda denna styrka för att själva ta makten, störta kapitalismen och bygga socialism. Detta är den enda lösningen på samhällets problem.

Många avfärdar möjligheten att förändra samhället med att det är "orealistiskt". Men det som verkligen är orealistiskt är att tro att kapitalismen skulle kunna lösa miljökrisen, fattigdomen, bostadsbristen, kvinnoförtrycket, rasismen, eller några andra av de problem som drabbar arbetarklassen.

Ett förslag till ett socialistiskt program

Revolution (IMT) är fortfarande bara en liten tendens i vänstern och arbetarrörelsen, och vi gör inga anspråk på att skriva ett komplett socialistiskt program för ett framtida revolutionärt massparti. Ett sådant program skulle skapas genom tusentals ungas och arbetares deltagande och vara mycket omfattande. Men vi vill sätta fingret på några av de mest centrala punkterna för att visa hur en revolutionär socialistisk politik skulle kunna se ut.

  • Förbjud bemanningsföretag och inför allmän rätt till heltid och fasta jobb

Under de senaste årtiondena har det skapats en låglönesektor med otrygga anställningar, praktikplatser, visstider och bemanningsföretag. Detta använder kapitalisterna för att höja arbetstakten, komma runt turordningsreglerna i Lagen om anställningsskydd och pressa ner lönerna. Vi måste ta kamp för ett förbud mot bemanningsföretag, och rätten till heltid och fasta jobb – inte som "norm" – utan som en garanterad och därmed verklig rätt för alla arbetare.

  • Bygg bort bostadsbristen – Nationalisera bygg- och bostadsföretagen

Bostadsbristen omfattar nu nästan nio av tio kommuner, vilket är en fördubbling på fyra år. Den enda lösningen är att nationalisera byggbolagen och bostadsföretagen under arbetarnas och hyresgästernas demokratiska kontroll. Dessa resurser kan vi använda till att att investera i billiga, miljövänliga och högkvalitativa bostäder. Då skulle vi omedelbart kunna inleda ett projekt för att bygga en miljon nya och rimligt hyressatta lägenheter, utan att behöva kompromissa med standarden.

  • Ta tillbaka nedskärningarna och privatiseringarna

Privatiseringar och nedskärningar har dränerat välfärden på resurser i flera decennier. Mellan 1990 och 2015 har 300 000 jobb gått förlorade. De som arbetar i eller tar del av välfärden får betala. För att förändra situationen krävs att alla privatiserade verksamheter – däribland sjukvården, järnvägen och skolan – återtas i offentlig ägo utan kompensation till de företag som gjort sig rika på att plundra välfärden. Minst 300 000 måste anställas för att omintetgöra den skada som år av nedskärningar orsakat.

  • Öppna gränserna – låt kapitalisterna betala

Den svenska arbetarrörelsen måste organisera de som kommer till Sverige i en kamp för bättre villkor. En förutsättning för att göra det, är att vi kräver att de ska få stanna. Alla gränskontroller och lagar som hindrar invandring måste avskaffas, oavsett om de som kommer hit är så kallade ekonomiska flyktingar eller flyr undan krig. Vi kräver att kapitalisterna ska betala, eftersom orsaken till att människor tvingas fly är deras imperialistiska härjningar.

  • Full ersättning vid sjukdom och arbetslöshet

Det bästa sättet att göra folk friskare är inte att göra dem fattigare, utan att ge dem det stöd och den hjälp som de behöver. Det är inte heller lättare att få jobb för att man är fattig, utan den enda lösningen är att den som blivit uppsagd vidareutbildas och erbjuds ett nytt jobb. Alla som är sjuka eller ofrivilligt arbetslösa borde få full ersättning utan tidsbegränsning. Det skulle skapa en verklig trygghet för alla arbetare.

  • Massiva investeringar i miljövänlig teknik i en nationaliserad industri

Sommarens intensiva torka är bara en av många tecken på klimatförändringarnas allvar. Det behövs massiva investeringar i miljövänlig teknik, och att den teknik som redan finns börjar användas. Men kapitalismen producerar bara för att göra vinst, och struntar i vilka effekter det får på människor eller naturen. För att kunna lösa problemen måste vi nationalisera storföretagen och använda de resurser som finns där för att snabbt införa miljövänlig teknologi och minska miljöpåverkan. Vi har inte råd att vänta.

  • Avskaffa arbetslösheten – 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön

Den automatisering som modern teknologi kan erbjuda används under kapitalismen till högre vinster. Miljoner arbetare tvingas gå arbetslösa medan andra får allt längre arbetsdagar. Vi kräver 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön och att alla garanteras jobb av staten genom massiva satsningar på infrastruktur, välfärd och bostadsbyggande.

  • Nationalisera bankerna och de största företagen under arbetarkontroll

Under kapitalismen styrs företagen i sina rika ägares intressen. Ett fåtal rika personer kan enväldigt fatta beslut som förstör miljoner människors liv. Samtidigt är det arbetarklassen som skapar alla rikedomar.

För att lösa problemen med krig, miljöförstöring och avskaffa förtrycken en gång för alla måste vi göra oss av med kapitalismen. Det behövs en socialistisk revolution, där arbetarklassen tar makten över bankerna och de största företagen. Under arbetarklassens styre kan vi genom en demokratiskt beslutad plan för produktionen, använda samhällets rikedomar för att tillfredsställa människors behov.

I en arbetardemokrati väljs alla underifrån och kan avsättas omedelbart. Arbetarklassen väljer representanter som kan leda arbetet på arbetsplatsen, i staden, och på regional eller statlig nivå. Deras lön ska inte vara högre än en yrkesskicklig arbetares.

På grundval av modern teknologi och rationell allokering av resurser användas för enorma förbättringar för den stora majoriteten av befolkningen. Detta är grunderna för hur det socialistiska samhället ska se ut – demokratiskt och rättvist.

Bygg för socialism

Det är tio år sedan den allvarligaste krisen i kapitalismens historia bröt ut. Den har följts av nedskärningar och attacker mot arbetarklassen i hela världen på en skala som vi inte sett sedan 1930-talet. Men inget är löst: den överproduktion och de skuldberg som orsakade krisen från början är kvar. De totala skulderna på världsskala är nu uppe i 327 procent av världens BNP, eller ofattbara 217 000 miljarder dollar.

Årtionden av att gradvis försöka reformera systemet och skapa en "mänskligare" kapitalism har lett in i en återvändsgränd. I dag framstår systemet som mer omänskligt än någonsin. Det finns inte längre något utrymme för större förbättringar inom kapitalismens ramar. Allt pekar på att högern kommer att vinna det kommande valet, och de kommer att försöka genomföra hårda attacker på arbetarklassen.

Nedskärningarna, krigen och miljöförstörelsen står i stark kontrast till det som skulle vara möjligt under socialismen. Automatisering av bilar, städning, transport, produktion med mera, har en potential för att frigöra människor på riktigt, men den används inte under kapitalismen. Den privata äganderätten, alltså att produktionen ägs av ett fåtal superrika, står i vägen för ett rationellt utnyttjande av resurserna och mänsklig utveckling.

Genom att expropriera de största företagen och börja planera produktionen demokratiskt, kan vi använda automatiseringen och den tekniska utvecklingen till att frigöra mänskligheten från vardagens kamp för mat och tak över huvudet. I stället för att ägna sin tid och energi åt att få pengarna att räcka till månad för månad, skulle människor kunna ägna sig åt vad de vill. Det skulle bereda vägen för stora framsteg inom både konsten och vetenskapen.

Till skillnad från kapitalismen, byggs socialismen starkare ju fler som får möjlighet till och faktiskt deltar i samhällslivet. Det är under en revolution som massorna vaknar till politiskt liv. För första gången ser man att det finns en möjlighet att förändra, och att man själv kan spela en roll som en del i en verklig massrörelse. Som klass bildar man de organ och den medvetenhet som krävs för att styra samhället.

Borgarklassen har århundradens erfarenhet av att styra, och har pengar, polis, militär, medier och en armé av experter och rådgivare. För att besegra borgarklassen behöver arbetarklassen ett revolutionärt parti, som är rustat med de viktigaste lärdomarna från de senaste århundradenas klasskamp.

I valet 2018 förespråkar Revolution en röst på Vänsterpartiet, som det enda riksdagspartiet som förespråkar verkliga förbättringar för arbetare. Men det räcker inte. Vi måste ta kamp för ett socialistiskt program och för en socialistisk revolution.

  

 


 

PRENUMERERA PÅ REVOLUTION

Om du gillar den här artikeln, teckna en prenumeration på Revolution. För endast 199 kr får du 10 nr av Revolution med 20 sidor välmatade med marxistiska analyser av klasskampen i Sverige och internationellt.

Du kan också ge en donation.