Antinazistiska demonstrationer i Piteå och Luleå

av Johan Nystedt
Foto: Revolution

OBS! Det har gått två veckor sedan artikeln författades vilket gör att tidsreferenserna inte stämmer med publiceringsdatum för artikeln. 

Under förra veckan visade nazisterna sina fula trynen i Piteå. Den öppet nazistiska våldssekten Svenska Motståndsrörelsen vandaliserade vid Framnäs Folkhögskola och Hortlax kyrka genom att klottra hakkors och adressen till deras hemsida. Under påskhelgen var de framme igen i både Piteå och Luleå. En hakkorsflagga hissades vid Luleå stadshus och en banderoll med texten "Heil Hitler" hängdes från en bro över E4:an nära Piteå.

Efter förra veckans vandalisering tog två elever från Framnäs snabbt initiativ till en antirasistisk demonstration i Piteå, som ägde rum onsdag den 23 april. Efter intresseanmälan fick Maria Nystedt, ordförande för Ung Vänster Norrbotten tid att tala trots att demonstrationen utlysts som "opolitisk".

I Luleå anordnades en manifestation samma dag på Storgatan som svar på helgens aktion vid stadshuset. Initiativtagare var Johan Nystedt från Ung Vänster i Luleå. Ett evenemang lades upp på Facebook på måndag kväll, bara två dagar innan demonstrationen. Evenemanget spreds enormt snabbt, och på onsdagen hade över 300 personer anmält att de skulle komma.

Denna snabba spridning och det engagemang som väcktes av demonstrationerna säger mycket om stämningen bland ungdomar. Händelserna i Kärrtorp och Malmö har åskådliggjort nazisternas ökande aggressivitet och gör att människor som vanligtvis inte är aktiva politiskt går ut på gatorna och demonstrerar. Erfarenheterna från Kärrtorp och Malmö har visat att kampen mot fascismen inte längre är något som man kan lämna till ett fåtal politiska aktivister.

Polisens värdelösa ingripande i Kärrtorp och Malmö, kombinerat med rykten om nazistsympatisörer inom styrkan, har gjort att folk ifrågasätter polisens roll allt mer. Detta gäller även i Norrbotten, trots att polisen här tenderar att vara något mindre fientligt inställd till arbetarklassen och att den tycks sakna de värsta reaktionära och rasistiska strömningar som finns inom polisen i södra Sverige.

Arbetarklass mot fascismen

Jag och Maria höll samma tal, Maria i Piteå och jag i Luleå. Vi inledde med att poängtera just att kampen mot fascismen är något som angår alla: "Varenda sjuksköterska, lastbilschaufför och pizzabagare. Varenda bibliotekarie, lärare, brandman och student. Varenda arbetslös, alla de som vänder burgare på Max, varje journalist. Alla vi har allt att förlora när nazisterna mobiliserar."

Därefter försökte vi reda ut den begreppsförvirring som råder kring termerna rasism och fascism. Demonstrationen i Piteå kallades ju just antirasistisk, vilket är ett olyckligt ordval när det är SMR – en fascistisk organisation – man har att göra med. Detta är en förvirring som även sprids av alla de stora tidningarna i Norrbotten. I reportagen och artiklarna kring nazistaktionerna och motdemonstrationerna blandades termerna rasism, fascism och nazism fullständigt godtyckligt och ingen klarhet ges i vad de faktiskt betyder.

Vi förklarade: "Fascismen är inte en samling lösryckta rasister och allmänt antidemokratiska galningar. Fascismen är en reaktionär rörelse som med våld vill trycka ner oss och hålla oss nere. Fascismen riktar sitt våld specifikt mot arbetarklassen och alla dess närstående rörelser. De går till angrepp mot arbetarrörelsen, mot socialdemokrater, socialister och kommunister. De misshandlar fackaktivister, feminister, HBTQ-personer och människor som de tycker har fel ras. [...] Det är därför som det är så viktigt att vi är här idag. Vi måste mobilisera oss och visa att vi inte tänker acceptera att de kommer hit, att vi står emot vartenda av deras försök att slå in kilar mellan vanliga människor."

Ordet fascism betyder mer eller mindre detsamma som nazism. Att godtyckligt blanda ihop dessa termer med rasism är dock enormt förenklande och förvirrande. Rasismen är inte ett mål i sig för fascisterna och det är inte på grund av rasism som de mobiliserar. Rasismen är snarare att betrakta som ett verktyg som fascisterna och storkapitalet använder för att slå in kilar mellan olika delar av arbetarklassen. Det verkliga målet för fascisterna är att krossa arbetarrörelsen och inget annat.

Historiskt har borgarklassen använt fascisterna som en murbräcka mot de mobiliserande arbetarna. Kampen står alltså inte mellan fascisterna och rasifierade plus antirasister, utan mellan arbetarklassen och fascisterna.

Vi tog upp att kampen mot fascismen kommer att bli allt mer aktuell: "Vi måste också vara medvetna om att kampen mot fascisterna inte tar slut idag, utan den kommer att bli viktigare och viktigare för varje dag som går. När kapitalismens kris slog med full kraft mot Grekland kunde vi se hur samhället polariserades och det nazistiska partiet Gyllene Gryning växte. Med stöd av stora delar av den grekiska polisen kunde de öka sitt våld och öka sin terror. Det är viktigt att inse att Sverige inte kommer att gå fritt från krisen för evigt, eftersom att alla länder är sammankopplade i den globala marknadsekonomin. När Tyskland faller, följer vi efter, och Tyskland är nu nere i en hotfull recession. Det är när jämlikhet och rättvisa hotas och när vanliga människor ger sig ut i kamp för sin livssituation som fascismen föds. Fascismen föds av orättvisa och missnöje, och har som mål att kuva de som kräver jämlikhet och rättvisa."

För självförsvarskommittéer

Slutligen tog vi upp frågan om behovet av ett organiserat självförsvar: "Man måste även konstatera att dessa demonstrationer [Kärrtorp och Malmö] har ställt vissa brännande frågor. I Kärrtorp posterade man ut ynka sex poliser, trots att man visste att det fanns en hotbild, och nazisterna kunde gå till attack mot demonstranterna; barnfamiljer och pensionärer. I Malmö misshandlades flera människor svårt, varav en lades i koma. Den fråga som konkret ställs är "Vem ska försvara oss om inte polisen gör det?". När den objektiva situationen är sådan att man måste gå med en rädsla för att attackeras av nazister, och när den objektiva situationen är sådan att man inte försvaras av statens våldsmakt, polisen, de som många förväntar sig ska beskydda oss, vad ska man göra då?"

"Ytterst är det nödvändigt att kräva att arbetarrörelsens ledare att ta tydlig ställning mot det nazistiska våldet. Samtidigt som deras egna medlemmar, vanliga människor, blir slagna blodiga, tar de varje tillfälle i akt att klanka ner på den så kallade "extremvänstern", som de i nästa ögonblick tackar för deras beskydd. Sjöstedt och Löfven måste vara tydliga och markera mot nazisterna. Samtidigt måste varje parti eller organisation vars medlemmar hotas av nazisterna ta upp frågan om beredskap. Vi måste ha beredskap och strategier för hur vi ska hantera angrepp. [...] Om en nazist försöker slå mig med ett järnrör och jag slår tillbaka, så gör jag inte det för att jag är en dålig människa, utan för att jag vill leva. Jag vill inte stå stilla och bli nedslagen och ihjälsparkad. Jag vill inte fly, eftersom att jag är medveten om att samma nazist kommer att försöka slå mig imorgon eller dagen efter det och han kommer inte att sluta."

Att lyfta fram behovet av ett organiserat självförsvar är inte okontroversiellt. Men med händelserna i Kärrtorp och Malmö färska i minnet, är allmänheten dock öppna för sådana idéer. Människor har sett hur polisen struntar i att göra något åt fascisterna, och man har sett hur vanliga människor blivit attackerade. Kring denna fråga är allmänhetens medvetande och öppenhet mil framför arbetarorganisationernas. De som varit politiskt aktiva en tid tenderar mer att vara legalistiska och vända sig "mot våld" i allmänhet. Breda skikt av arbetarklassen har insett att det där bara är snack, att det är extremhögern, fascisterna, som är hotet.

Det är roligt att man så snabbt kan mobilisera så många människor. I Piteå anslöt sig närmare hundra personer, varav många naturligtvis utan partipolitisk anknytning, och i Luleå kom några hundra. Detta demonstrerar tydligt stämningarna inom klassen. Det är viktigt att arbetarrörelsen ser detta och tar täten.

Det duger inte längre att prata om att allt politiskt våld är dåligt. Det motsvarar inte den verkliga situationens behov. Ledarna måste ta ställning för folkets rätt att försvara sig mot nazistgangstrarna och för deras rätt att känna sig trygga! Arbetarrörelsen måste starta självförsvarskommittéer på de orter där deras medlemmar hotas av fascisterna! Fascismens våld kommer inte att bli mildare i framtiden, utan hårdare. Därför måste vi förbereda oss redan idag.

  

 


 

PRENUMERERA PÅ REVOLUTION

Om du gillar den här artikeln, teckna en prenumeration på Revolution. För endast 379 kr får du 11 nr av Revolution med 20 sidor välmatade med marxistiska analyser av klasskampen i Sverige och internationellt.

Du kan också ge en donation.