Terroristattacken mot den franska vecko- och satirtidningen Charlie Hebdo har lett till en enorm våg av ilska och upprördhet över hela landet. På kvällen efter attacken tog flera hundra tusen människor till gatan i flera städer. Den häftiga motreaktionen bland massan mot detta barbariska dåd har stärkts av det faktum att många av offren var väldigt populära och ansedda.
Alla vänsterpartier och fackföreningar har kallat till demonstrationer. Yttrandefriheten är fokus för alla paroller och diskussioner. Regeringen, högern och det nationalistiska högerpartiet Front National har tagit upp denna paroll och använder den opportunistiskt för att ”försvara” en frihet som de alltid annars föraktar. De har inga problem med den strida strömmen av prokapitalistisk, imperialistisk och rasistisk propaganda som pumpas ut av den överväldigande majoriteten av de stora medierna. Sedan Marine Le Pen, partiledare för Front National, och hennes underhuggare, har börjat få mycket utrymme i media, har FN klagat mycket mindre på bristen på yttrandefrihet i Frankrike: såvitt detta parti anbelangar är allting gott i medievärlden, där de borgerliga härskarna heter Bouygues, Lagardère, Dassault och Bolloré.
Borgarklassens grova hyckleri bör göra att arbetarrörelsen blir på sin vakt. Den härskande klassen och den ”socialistiska” regeringen kommer att utnyttja denna attack och de känslor den skapat för att avleda arbetarnas uppmärksamhet från kapitalismens kris och dess katastrofala sociala konsekvenser. De kommer också att använda den för att avleda uppmärksamheten från alla de reaktionära förändringar som regeringen har gjort för att gynna en liten handfull kapitalisters intressen – inklusive de kapitalister som nämnts ovan. Detta är innebörden av alla rop om ”nationell enighet” från alla de ovannämnda. En sådan idé måste bestämt avvisas av arbetarklassens och ungdomens vänsterorganisationer.
”Vi är i krig”, upprepade politikerna och journalisterna igår. Ja, men om det är något ”krig” som pågår i detta land, är det ett som leds av kapitalisterna och regeringen mot de demokratiska rättigheterna, arbetsvillkoren, levnadsstandarden och de sociala erövringar som massan vunnit tidigare. Den ”nationella enhet” som många söker kommer inte att sätta stopp på detta krig. Dessa rop syftar till att underlätta genomförandet av nedskärningarna och försämringarna, till att börja med Macron-lagarna, som är en serie lagar för att privatisera och liberalisera ekonomin såväl som attacker mot särskilda yrkesgrupper.
Regeringen är i ”krig” med vår klass. Och i syfte att splittra den, använder de regelbundet rasistisk propaganda. Premiärminister Manuel Valls, tog när han var inrikesminister över från Nicolas Sarkozy, och ökade enormt de rasistiska uttalandena riktade mot olika nationella minoriteter. Nu appellerar dessa herrar om att man ”inte ska blanda ihop” jihadisterna med resten av alla muslimer i Frankrike. Men de vet givetvis att denna ”sammanblandning” kommer hända i alla fall, och de räknar med att så ska ske.
Detta visar den verkliga relationen mellan de reaktionära islamisterna och högern i väst. Denna attack kommer, om den lyckas med sina syften, inte att försvara den franska staten eller högern över huvud taget. Tvärtom kommer den att stärka dem genom att splittra arbetarklassen längs religiösa och nationella linjer. Förövarna av gårdagens attack har gjort en stor tjänst för alla rasismens propagandister, som i många år har ägnat sig åt ett ideologiskt gerillakrig riktat mot muslimer. Denna rasistiska propaganda kommer nu intensifieras under de kommande dagarna och veckorna. Arbetarrörelsen måste energiskt mobilisera mot alla högerns attacker mot muslimerna. Den måste mobilisera arbetarklassen inte bara för att slåss mot rasismen utan också mot den kapitalism som föder och göder den.
Marine Le Pen uppmanar folk att ”ta ställning mot islamistisk fundamentalism” och ”att anamma effektiva och skyddande åtgärder”. Hon försöker skapa ett klimat av rädsla för att kunna skörda framgångar i opinionen. Vad gäller ”effektiva och skyddande” åtgärder, skulle sådana kunna ta formen av nya attacker mot de demokratiska rättigheterna under täckmantel av ”kampen mot terrorismen”. Återigen måste arbetarrörelsen vara vaksam och bestämt motsätta sig detta. Som vi såg i kölvattnet efter attacken i USA den 11 september 2001, slutade det med att ”antiterror”-lagarna användes mot arbetarrörelsen, inklusive fackföreningarna.
Den franska imperialismen är också i ”krig”, i Afrika och i Mellanöstern. Detta inte för att försvara demokratin och ”stora republikanska principer”, utan för att försvara den franska kapitalismens intressen. I detta har Sarkozys och Hollandes regeringar båda direkt gett stöd till fundamentalistiska styrkor, i synnerhet i Libyen och Syrien. Detta faktum är tillräckligt för att visa de borgerliga politikernas fullständiga hyckleri, som nu försöker framställa sig sig försvarare av ”republikanska värden” mot islamistisk fundamentalism.
Under de senaste månaderna har Hollande ropat efter att USA ska börja beväpna den ”moderata” oppositionen i Syrien. Men dessa ”moderata” är faktiskt allihopa islamister. I själva verket har den franska imperialismen varit en av de främsta uppbackarna av den islamistiska fundamentalismen i Syrien och Libyen under de senaste åren. Den har hjälpt till att bygga dessa styrkor för att kunna bekämpa den arabiska revolutionen och för att försvara den franska kapitalismens egenintressen. Utan imperialismens direkta stöd skulle de islamistiska fundamentalisterna faktiskt inte ha överlevt.
Imperialisterna har inte att göra med dessa reaktionära styrkor i syfte att försvara folket eller för att försvara vissa särskilda principer, utan på grundval av sina egna direkta och snäva intressen. Igår stödde Frankrike jihadister i Syrien, och idag slåss de mot några av dem medan de öser in mer pengar till andra. Vi måste fördöma detta hyckleri och avvisa alla försök att utnyttja attacken mot Charlie Hebdo som berättigande för den franska imperialismens interventioner i Afrika och Mellanöstern.
Terrorismens och den islamistiska fundamentalismens grundvalar står inte att finna i Koranen, utan i kapitalismen och fattigdomen, exploatering, imperialistiska krig, rasism och alla andra former av förtryck som detta system betyder för miljontals muslimer runtom i världen. Vi kan inte bekämpa rasismen på grundval av några så kallade ”republikanska värden” – det vill säga den kapitalistiska republik som exploaterar, exkluderar och avskedar fattiga och marginaliserade människor över hela världen. Vi måste erbjuda den muslimska ungdomen ett program och ett perspektiv för att göra sig av med kapitalismen och imperialismen. I Frankrike, liksom överallt annars, är det framför allt vänsterns och arbetarrörelsens ansvar att underminera terrorismens och fundamentalismens grundvalar. Och för detta, måste vi bestämt avvisa varje ”enhet” med högern, den härskande klassen och dess stat.
Översättning av Stefan Kangas.
Original: Attack against Charlie Hebdo – No to ”national unity”! Fight against racism and capitalism!