Bidens seger är inte en seger för arbetarklassen: USA behöver ett arbetarparti!

av Fred Weston (Översättning: Ylva Vinberg)
Foto: Gage Skidmore/Wikimedia Commons (CC BY-SA 2.0)

Till etablissemangets stora glädje vann Joe Biden årets presidentval. Miljoner vanliga amerikaner pustade ut när Trump äntligen sparkades ut ur Vita huset. Men det amerikanska samhället är djupt polariserat och Biden representerar samma borgerliga politik som var orsaken till att Trump kom till makten vid förra valet. Arbetare och unga behöver ett verkligt klassbaserat alternativ till det ruttna Demokratiska partiet.

I ljuset av Joe Bidens seger i det amerikanska valet är det värt att kommentera två artiklar som nyligen publicerades i New York Times. Den ena är en intervju med kongressledamoten och medlemmen i Democratic Socialists of America, Alexandria Ocasio-Cortez (AOC). Den andra är en artikel om Trumps planer för den kommande perioden. Den första avslöjar Demokraternas verkliga natur, medan den andra visar att Trump-fenomenet på intet sätt är ett avslutat kapitel.

AOC, som är känd som någon som står till vänster inom Demokraterna, förklarade att enligt hennes erfarenhet hade det Demokratiska partiet varit fientligt inställt till progressiva frågor som sjukvård till alla och Black lives matter. Hon sa att "utanför partiet har det funnits ett massivt stöd. Men inom partiet har det funnits en extremt fientlig inställning till allt som ens luktar progressivt."

Foto: nrkbeta/Wikimedia Commons (CC BY-SA 2.0)

Vad AOC beskriver är något vi redan känner till: att Demokraterna är ett borgerligt parti och ett av de främsta verktygen i borgarklassens arsenal. Sedan det andra världskriget har fem demokratiska presidenter suttit vid makten. Slår man ihop alla deras år vid makten utgör det nästan hälften utav de 75 år som gått sedan det andra världskriget tog slut – 36 år. I utrikespolitiken har både Demokraterna och Republikanerna försvarat samma härskande klass intressen. Inte vid något tillfälle då Demokraterna suttit vid makten har de fört en politik som gått i någon slags socialistisk riktning. I grunden har Demokraterna och Republikanerna fört samma politik.

Det framställs ofta som att Demokraterna skulle kunna vara ett verktyg för de amerikanska arbetarnas intressen, eftersom Demokraterna tenderat att ha en något mer progressiv eller åtminstone "liberal" inställning till medborgarrättsfrågor, abort, samkönat äktenskap med mera. Att fackföreningarna tenderar att stötta det Demokratiska partiet stärker dessa illusioner. Men i verkligheten spelar Demokraterna en liknande roll som det Liberala partiet gjorde under 1800-talet i Storbritannien. Arbetarklassen drog så småningom slutsatsen att de behövde bryta med liberalerna och bilda sitt eget parti. Samma slutsats är idag nödvändig i USA.

Problemet är att många inom vänstern, både i och utanför USA, framställer det Demokratiska partiet som en progressiv kraft som socialister kan arbeta med, eller som åtminstone kan tjäna som ett verktyg som kan användas för att bygga ett genuint arbetarparti i USA. Detta hjälper inte arbetarklassen i USA det minsta. Tvärtom så hindrar det bildandet av en självständig kraft, som skulle vara det första nödvändiga steget om de amerikanska arbetarna önskar att äntligen få till stånd en egen regering.

Varför Trump vann 2016

När Trump vann valet 2016, efter åtta år under Obama-Biden administrationen, var det många som inte kunde tro sina ögon. Man måste fråga sig hur det var möjligt för honom att vinna. Orsaken ligger i den långa stadiga nedgången för den amerikanska kapitalismen. Under de senaste årtiondena har många amerikanska industrier lagts ned och många jobb förlorats. Många arbetarområden drabbades väldigt hårt av detta och inget blev bättre för dem under Obama.

Trump kunde utnyttja denna situation, med sina löften om att "Make America Great Again", återskapa jobb och höja levnadsstandarden. Han var en klassisk borgerlig populist som kombinerade rasism och sexism med löftet om ett bättre liv. Detta förklarar varför en del av den amerikanska arbetarklassen röstade på honom. Demokraterna hade inte gett dem någonting och det hade inte Republikanerna heller. Men Trump sågs som en outsider, därav hans stöd.

Han var också ett uttryck för den mindre polerade, mer råa sidan av den amerikanska härskande klassen – som han ju är en del av, även om han försöker framställa sig som att han är mot etablissemanget. Han uttryckte en öppen rasism som var särskilt tydlig under Black lives matter-rörelsen. Han visade de rasistiska högerextrema elementen och alla andra reaktionära grupper att de hade en vän i Vita huset. På detta sätt destabiliserade Trump det amerikanska samhället. Han provocerade fram konflikter på ett sätt som oroade den härskande klassen. De var rädda att klasskonflikter skulle utlösas som skulle vara svåra att kontrollera. Den upproriska stämning som existerade i många städer i USA efter mordet på George Floyd i maj bekräftade deras värsta mardrömmar.

Allt detta förklarar varför ett stort lager i USA, unga, ett betydande lager av arbetarklassen, kvinnor och svarta önskade se ett slut på Trump-eran. Den härskande klassen utnyttjade detta för att framställa sin man, Joe Biden, som någon slags progressiv person som skulle kunna sätta stopp för mardrömmen under Trump. Men det räcker se till Bidens egna politiska historia för att se hur felaktigt detta är.

Det räcker med att se till vilka som backat honom ekonomiskt. Under valkampanjen spenderades över 14 miljarder dollar, och Demokraterna spenderade mer än dubbelt så mycket som Republikanerna. De stora läkemedelsföretagen donerade nästan 6 miljoner dollar till Bidens kampanj men bara 1,5 miljoner till Trumps. Alla siffror visar att majoriteten av de amerikanska kapitalisterna stöttade och finansierade Biden. Det betyder att de litar på att han kommer föra en politik i deras intressen. För dessa människor var Biden-kampanjen en investering som kommer att ge avkastning åt dem – inte till den amerikanska arbetarklassen.

Foto: Gage Skidmore/Wikimedia Commons (CC BY-SA 2.0)

Ett djupt splittrat samhälle

Liberala medier jublar över Bidens seger, men om vi bara ser bortom det ytliga kacklandet så framträder ett djupt splittrat samhället. Det framställs som att skiljelinjerna går mellan de som stöttar Trump och de som stöttar Biden. Men den verkliga motsättningen är mellan klasserna. Det amerikanska samhället har aldrig varit så polariserat och den härskande klassen är extremt oroad över vart USA är på väg.

Orsaken till att kapitalisterna var emot Trump var inte att han var höger, utan hans provokativa uppträdande och kommentarer som riskerade att destabilisera det amerikanska samhället ännu mer. Det är inte en slump att Biden i sitt första tal appellerade han till alla amerikaner att enas, att sammanstråla som en nation. Han säger att han kommer vara alla amerikaners president. Han tror att han med vackra ord kan släta över de verkliga motsättningarna som existerar i USA. Men hur mycket han än försöker kommer han inte kunna dölja den extrema polariseringen av de enorma rikedomar som ackumulerats i samhällets topp och den växande fattigdomen i samhällets botten.

Den första frågan man måste ställa är "varför stöttade det borgerliga etablissemanget Biden?". Om man ställer rätt fråga så får man rätt svar. The Economist, den brittiska borgarklassens reaktionära organ, publicerade en artikel med rubriken "Varför det måste vara Biden". New York Times skrev i en ledare med rubriken "Välj Joe Biden, Amerika", att "Den före detta vice-presidenten är den ledare vår nation nu behöver... vårt land är svagare, argare, mindre hoppfullt och mer splittrat än det var för fyra år sedan... hans [Bidens] fokus är att läka och samla en splittrad nation runt gemensamma värderingar."

Vilka gemensamma värderingar är det vi talar om? Hur kan man prata om "gemensamma värderingar" när folk lever under radikalt olika sociala förhållanden? Det är fortfarande nära 30 miljoner amerikaner som inte har någon sjukvårdsförsäkring. Detta gör att mellan 40 000 och 60 000 dör varje år, liv som hade kunnat räddas. Vad dessa människor dör av är fattigdom. Den amerikanska sjukvården är i verkligheten en massiv pengamaskin. Och man kan slå vad om att läkemedelsindustrin inte donerade miljoner till Bidens kampanj bara för att själva bli utknuffade ur sjukvården.

2018 levde över 38 miljoner amerikaner i fattigdom. Svarta, latinamerikaner och ursprungsbefolkningen var särskilt hårt drabbade. Samma år var 11 procent av hushållen drabbade av hunger. Mellanskikten har också sett sina inkomster stagnera eller falla under de senaste åren. Ovanpå allt detta ser vi nu effekterna av pandemin med en stigande arbetslöshet.

Detta är ett USA. Men det finns ett till – det USA som existerar för miljardärerna. Bara i år kammade de 400 rikaste amerikanerna hem 240 miljarder dollar, vilket ökat deras samlade rikedomar till 3200 miljarder dollar. Den rikaste procenten av befolkningen äger 34 200 miljarder, samtidigt som de fattigaste 50 procenten har sett sina inkomster stagnera och falla.

Vad vi har här är en ständig överföring av rikedomar från majoriteten av befolkningen, de som arbetar och producerar alla rikedomar, till en liten minoritet i toppen. Ingen mängd tal från Biden kommer att förändra detta inom någon snar framtid. Denna polarisering av rikedomar har pågått i mer än 40 år. Inget förändrades under Obamas åtta år vid makten, då Biden var vice-president.

Om någon tror att Biden kommer att ta strid mot den rikaste 1 procenten, så kan vi påminna om vad Biden själv sa för två år sedan, vid ett möte med Brookings Institute 2018. Om de superrika sa han: "Jag tror inte 500 miljardärer är orsaken till våra problem. Folket i toppen är inte några dåliga människor."

Foto: Eric Haynes (CC BY-NC-ND 3.0)

Biden kommer att lyda kapitalisternas order

Detta är det främsta problemet med Biden. Han kommer inte attackera kapitalisterna, eftersom det är dem han representerar. Han har gett löften om flera reformer och på kort sikt måste han ta itu med pandemin, som de i praktiken tappat all kontroll över. Detta innebär att han initialt kommer behöva spendera stora summor av offentliga medel för att stimulera ekonomin. Men förr eller senare kommer denna politik att behöva vändas till sin motsats. De enorma summor pengar som nu spenderas av regeringar världen över på att stimulera ekonomin, har borgarklassen tvingats till på grund av deras rädsla för att en social revolution ska bryta ut. Kapitalisterna är fullt medvetna om arbetarklassens makt och de är rädda för en kris som inte ger arbetarklassen något annat val än att gå ut i kamp.

Därför försöker Biden söva arbetarna med tal om att han kommer vara alla amerikaners president. Men vad han säger nu och den verkliga politik han kommer behöva föra för den klass som han representerar är två helt olika saker.

Detta reser en annan fråga. Trump presenterades som "det mer onda" alternativet i detta valet. Och det sades att för att stoppa det "mer onda" var det nödvändigt att ta tillbaka det "mindre onda": det Demokratiska partiets kandidat. Trots det röstade miljoner amerikaner på Trump, långt fler än 2016.

Det skulle vara ett misstag att tro att valförlusten innebär slutet för Trump. Detta leder oss in på den andra artikeln i New York Times. I den kan vi läsa följande: "President Trump planerar att bilda en så kallad aktionskommitté för politiskt ledarskap, en federal organisation för att samla in pengar för att göra det möjligt för honom att bibehålla sitt grepp om det Republikanska partiet även när han avgått som president, sa talespersoner på måndagen."

Trump har byggt upp en betydande bas och han kommer inte släppa taget om den. Enligt samma artikel:

"Huvudsakligen skulle detta tveklöst vara ett verktyg för Trump att behålla sitt inflytande över ett parti som till stor del stöpts om efter hans avbild under de senaste fyra åren.

'President Trump kommer inte försvinna någonstans inom någon snar framtid', sa Matt Gorman, en republikansk strateg. Han kommer att lägga sig i den nationella debatten på ett sätt som ingen av hans föregångare gjort.

Innan valet sa Trump till sina rådgivare, ibland som ett skämt – ibland inte, att han kanske kommer ställa upp igen 2024 om han förlorar mot Biden."

Det "mer onda" kan återvända

Biden kommer inte kunna sätta stopp för Trump-fenomenet. Han må ha vunnit detta valet, men det är också sant att Trump ökade sitt absoluta röstantal massivt. Totalt vann han 71 miljoner röster. Det skulle inte vara svårt att omvandla detta till en seger för Trump 2024. Ge Biden fyra år vid makten, så kommer vi att se ett skifte i folks attityder. För vilket ekonomiskt program kan Biden erbjuda?

För tillfället har den härskande klassen i praktiskt taget alla länder tvingats att öka sina offentliga utgifter i rädsla för en ekonomisk kollaps. Om de ska kunna upprätthålla ett minimum av social stabilitet, är de medvetna om att de måste erbjuda den stora massan någon form av inkomst: tillräckligt för att betala hyran, betala av på lånet och sätta mat på bordet. Om de misslyckas med detta kommer tiotals miljoner eller hundratals miljoner att stå inför en än mer desperat situation än de gör idag. Men denna utgiftsökning har lett till en kraftig ökning av skulder i alla länder.

Under den första perioden kanske Biden tvingas fortsätta denna politik, men förr eller senare kommer denna skuld att bli ett problem. Initialt kan det ge systemet det stöd som det behöver, men när det väl når över en viss nivå kommer det att vändas till sin motsats där regeringar kommer tvingas att skära ner för att kunna betala av på sina skulder. Under dessa förhållanden kommer vi inte se några verkligt progressiva åtgärder från Biden-administrationen.

Vi en viss tidpunkt kommer illusionerna i Biden att släppa och givet de nuvarande omständigheterna kan detta gå snabbt. När det händer kan en person som Trump göra en dramatisk återkomst. Han har redan en stark väljarbas och det skulle inte krävas mycket för att saker och ting ska tippa över till hans fördel.

Inget stöd till varken Demokraterna eller Republikanerna

Så för att besvara de som anklagar konsekventa marxister för att inte bry sig om Trump vann eller inte så har vi följande att säga. Trump är en rasistisk, sexistisk, trångsynt reaktionär som uppmuntrar några av de mest bakåtsträvande och reaktionära krafterna inom det amerikanska samhället. Vi marxister vill se ett slut på Trump, inte bara för en mandatperiod, utan för alltid. Det är precis av den anledningen som vi antog den principiell ståndpunkten att motsätta oss både Trump och Biden.

Låt oss inte glömma att det var Obama/Biden-administrationen som lade grunden för Trumps seger 2016. Vi vill inte se en återupprepning av detta. Det enda sättet att undvika ett sådant scenario är att bygga en politisk kraft som baserar sig på hela den amerikanska arbetarklassen, ett genuint arbetarparti som skulle kampanja mot både Republikanerna och Demokraterna.

Någon skulle kunna svara att ett sådant perspektiv verkar väldigt långt borta och att vi måste stoppa ondskan nu. Men problemet är att genom att lita på Biden att stoppa det så kallade "mer onda" idag, så förbereder vi helt enkelt för att samma "större ondska" återkommer vid ett senare tillfälle.

Man skulle kunna argumentera för att vi ska stoppa den större ondskan nu och därefter förbereda skapandet av ett alternativ, ett arbetarparti, under den kommande perioden. Poängen vi vill understryka här är att skapandet av ett sådant tredje alternativ blir svårare om de som påstår att de vill ha ett tredje, arbetarbaserat parti, har smutsat ner sin fana genom att stötta Biden.

Det finns tillfällen då marxister måste gå mot strömmen. 1939 förklarade Trotskij att "...massorna lär sig inte genom teoretiska prognoser, utan genom sina livs allmänna erfarenheter." Det är lika sant idag som när det skrevs. Massorna i USA kommer lära sig av sin egen erfarenhet att Biden inte har något att erbjuda dem.

Marxisternas uppgift är inte att pressas av händelserna att anta en opportunistisk hållning, utan att säga saker som de verkligen är, att säga arbetarna och unga sanningen. I verkligheten har de som stöttar Biden gett om hoppet om den amerikanska arbetarklassen. De påstår att den är konservativ och därför inte kommer förstå en revolutionär ståndpunkt. Detta är falskt rakt igenom.

Baserat på sina egna erfarenheter, kommer de amerikanska arbetarna att dra slutsatsen att de behöver sitt eget parti. Och under processen av att bygga ett sådant parti och genom att testa det i praktiken, kommer de mer avancerade lagren att börja dra revolutionära slutsatser och söka efter de som kan säga dem sanningen. Det är genom denna process som ett självständigt parti för den amerikanska arbetarklassen kommer att byggas, och det är under sådana förhållanden som den marxistiska tendensen kommer att bli en masskraft. Då kommer de amerikanska arbetarna och ungdomarna att kunna börja genomföra uppgiften att omvandla USA i en verkligt socialistisk riktning.

  

 


 

PRENUMERERA PÅ REVOLUTION

Om du gillar den här artikeln, teckna en prenumeration på Revolution. För endast 379 kr får du 11 nr av Revolution med 20 sidor välmatade med marxistiska analyser av klasskampen i Sverige och internationellt.

Du kan också ge en donation.