Chauvin dömd för mordet på George Floyd – men det kan inte finnas någon verklig rättvisa i ett rasistiskt system!

av Erika Roedland och Arman Ebrahimi (Översättning: Joseph Stameus och Agnes J Birkestrand)
Foto: Lorie Shaull/Flickr

I somras deltog tiotals miljoner människor i USA i Black Lives Matter-rörelsen som kom som en reaktion på det rasistiska polismordet på George Floyd. Nästan ett år senare, den 20 april 2021, blev hans mördare Derek Chauvin dömd på tre åtalspunkter: "second-degree unintentional felony murder", "third-degree 'depraved mind' murder", och "second-degree manslaughter". Chauvins dom är långt ifrån rättvisa för George Floyd och alla de människor som lever under ständigt hot om polisvåld.

Att en enskild polis "står till svars" för sina handlingar är bara en symbolisk gest som ett svar på den enormt kraftiga rörelsen förra året.

Men förra sommarens uppror orsakades inte bara av mordet på George Floyd – det var en explosion av all den uppdämda ilskan från ständiga trakasserier och den exploatering som miljontals förtryckta människor lever med varje dag. Bara i Minneapolis har polisen dödat över femtio svarta män de senaste 20 åren. Mellan 2013 och 2020 har poliser i USA dödat över 9000 personer – varav en fjärdedel är svarta. Rörelsen förra året hölls vid liv av mordet på Breonna Taylor och skjutningen av Jacob Blake i Wisconsin. Den krävde rättvisa, inte bara för George Floyd, utan för alla de namnlösa offer vars uniformerade mördare aldrig blivit kallade till någon rättegång.

Under de senaste åtta åren har bara 151 av de dokumenterade polismorden faktiskt resulterat i att poliser blivit åtalade för något brott – för att inte tala om hur få som blivit dömda. Det uppgår bara till 1,6 procent. Den polis som skamlöst sköt Jacob Blake i Kenosha får exempelvis inga konsekvenser för sina handlingar. Blake syns inte heller i denna statistik, eftersom han fortfarande lever, förlamad från midjan neråt efter att ha blivit skjuten sju gånger i ryggen på nära håll. Poliserna som mördade Breonna Taylor åtalades aldrig. Detsamma gäller för den polis som sköt 13-årige Adam Toledo, trots de hemska bilderna från hans bodycam som visar hur pojken sträcker upp händerna rakt framför sin mördares ögon.

Sedan Chauvin-rättegången började den 29 mars, har polisen dödat mer än tre personer per dag. Och på den 11 april, innan Chauvins försvar ens kunde föra fram sin sak, blev Daunte Wright mördad av polisen i Brooklyn Center, inte långt från centrala Minneapolis.

Massprotesterna förra sommaren var ett resultat av den uppdämda ilska som miljontals människor känner efter åratal av trakasserier och exploatering. Foto: Ted Eytan/ Flickr

Svaret på det senaste mordet var omedelbart, med hundratals som gick ut på gatorna i protest. Nationalgardet, som var förberedda inför Chauvins dom, blev utskickade tidigare än planerat. Den demokratiske guvernören Tim Walz meddelade Minnesotas folk att "den största polisnärvaron i Minnesotas historia" skulle genomföra ett utegångsförbud, som lämpligt nog började klockan 7 på eftermiddagen - samma tid som som den planerade demonstrationen mot mordet på Wright. Men demonstranterna samlades ändå, och mötte hänsynslös repression, med gummikulor och tårgas, som orsakade skador nästan varje kväll som demonstrationerna pågick. Polisvåldet mot demonstranter och den fällande domen mot Chauvin är inget styrkebesked från den härskande klassens sida, utan visar tvärtom att borgarklassen är djupt bekymrad över utsikten om en ny massrörelse. Förra årets Black Lives Matter-demonstrationer satte skräck i den härskande klassen. Vid sin höjdpunkt fick de president Trump att gömma sig i en underjordisk bunker, och hota att sätta in militärens hela kraft mot en obeväpnad civilbefolkning.

Bidens hundrade dag som president är runt hörnet, och efter fyra turbulenta år med Trump, har borgarklassen försökt återupprätta systemets trovärdighet. Så nu använder man både piska och morot. Under rättegången ringde Biden George Floyds familj för att säga att han "bad" för "den rätta domen," och kongressledamoten Maxine Waters sade att hon hoppades att Chauvin skulle anses "skyldig, skyldig, skyldig". Även polischefen vittnade om att Chauvins handlingar var oacceptabla. Den fällande domen är en del av en samordnad satsning från den härskande klassen för att försöka bevisa att rättssystemet är "rättvist" - för att förhindra ännu ett nytt raseriutbrott med miljontals människor på gatan.

Med tanke på hur mycket som stod på spel ansträngde sig regeringen för att kontrollera informationen, dialogen och "stabiliteten" under rättegången. Strax innan förhandlingarna satte igång hade regeringen i Minneapolis satt upp barrikader runt domstolsbyggnaden - själva bilden av ett "fritt, rättvist och förtroendeingivande" rättssystem. I samarbete med guvernör Walz, satte Minneapolis ut över 2000 trupper från Nationalgardet under rättegången som en del av "Operation Safety Net". Polisen satte upp taggtråd runt offentliga byggnader i ett försök att avskräcka demonstranter. Trots detta demonstrerade ungefär 1000 personer utanför den barrikaderade byggnaden där rättegången ägde rum under dess första dag, och det har varit fler protester nästan dagligen sedan dess.

Staden försökte också "påverka" den allmänna opinionen om rättegången med en plan att rekrytera influencers på sociala medier för att sprida information. Jobbannonserna riktade sig specifikt till etniska minoriteter i området, och erbjöd 2000 dollar var till sex personer som skulle sprida "meddelanden skapade och godkända av staden". Stadens fullmäktige, där Demokraterna har majoritet, försökte göra vad Demokraterna gör bäst - föra fram sin egen agenda genom samarbete med rörelsens ledare. Dessa "arbetsmöjligheter" drogs till slut tillbaka efter protester.

Hundratals protesterade mot mordet av Daute Wright och möttes av ett beväpnat nationalgarde. Foto: Chad Davis/Flickr

Borgerlig media försökte vara "neutral" och "korrekt" i sin bevakning av rättegången, och staten visade pressen en högre grad av "genomskinlighet" då detta var första gången i dess historia som en rättegång sändes på tv. En del av denna "neutrala" bevakning i St. Paul Pioneer Press inkluderade att höra på Richard Frases åsikter, en professor på University of Minnesota Law School, som försvarade behovet av att hitta jurymedlemmar som "inte hade en bestämd åsikt i fallet" i de lantliga områdena av Hennepin County – som råkar vara övervägande konservativa och vita.

Trots Pioneer Press idé om "opartiskhet" som så döms svarta tilltalade av en helvit jury 1,25 gånger mer än vita. I grupper om 50 eller 100 potentiella jurymedlemmar är det vanligtvis bara en eller två svarta – om ens det – även i de mest "mångfaldiga" delarna av landet. Till denna rättegång sorterade både försvarare och åklagare igenom en grupp på 300 jurymedlemmar. Den slutliga juryn, bestående av 12 jurymedlemmar och två ersättare sas ha "mer mångfald än Minneapolis" – vilket i själva verket betydde att den inte var helvit.

Men det kan aldrig finnas genuin "opartiskhet" och "rättvisa" under kapitalismen, som är ett inneboende rasistiskt system där den härskande klassen bestämmer reglerna. Som det står i Kommunismens ABCD: "Hur än domstolen är sammansatt, är den på detta sätt bunden i sina beslut av åtskilliga inskränkande föreskrifter, vari tydligt avspeglar sig kapitalistklassens privilegier och massornas rättslöshet." Man kan inte stoppa den systematiska rasismen i samhället genom att införa mer "mångfald" i systemets rättsliga eller brottsbekämpande apparatur. Polisen genomdriver de rasistiska lagarna som antagits för att försvara den fastighetsägande minoritetens intressen, och domstolarna upprätthåller och legitimerar dem.

Det kapitalistiska rättsväsendet är särskilt riggat mot fattiga svarta från arbetarklassen. Det är olagligt att stryka jurymedlemmar baserat på enbart ras, men advokater kan enkelt fabricera "rasneutrala" anledningar till att diskvalificera dem. Till exempel såg Chauvins advokat till att Eric Nelson togs bort från juryn med påståendet att jurymedlemmen "var partisk mot Minneapolis polisavdelning" – enbart på grund av sin erfarenhet av rasism i sin vardag. Den potentiella jurymedlemmen hade beskrivit hur polisen kunde köra genom hans grannskap, efter att ha skjutit eller arresterat någon i området, med "Another One Bites the Dust" spelandes på hög volym. Men en vit jurymedlem med en påstådd "neutral syn på Black Lives Matter" och som starkt motsatt sig parollen "Defund the Police", ansågs inte vara "partisk".

Det kan inte finnas något sådant som en blind, opartisk rättvisa i ett samhälle som bygger på exploatering och förtryck. Foto: Chad David/Flickr

Medan George Floyd blev utomrättsligt avrättad för att han var svart, har kapitalismens vakthundar nu öppnat sina plånböcker för att betala en enorm räkning. Chauvin tog emot över en miljon dollar i juridiska medel från Minneapolis Police and Peace Officers' Association, och han har 11 advokater till sitt förfogande, utöver en privat advokat.

Försvaret vilade på det konstruerade argumentet att Gorge Floyds död inte var en direkt konsekvens av det nio minuter långa strypgreppet, utan i stället var ett resultat av hans droganvändning och andra orelaterade hälsoproblem. Men bevisen är tydliga och motsäger tydligt detta: Floyd ströps långsamt medan han bad för sitt liv. Åklagarsidan visade videor från övervakningskameror och mobiltelefoner i början av rättegången. Vittnen fördes fram av åklagarsidan, inclusive en före detta brottare som förklarade att Chauvin använde en "strypning". En kriminaltekniker med över 36 års erfarenhet summerade obduktionen tydligt: "Polisens handlingar resulterade i mister Floyds död."

De miljontals människor som såg videoklippet med George Floyds sista ögonblick, tvivlar inte det minsta på att han var brutalt mördad, mitt på ljusa dagen och i kallt blod. Men medan den omedelbara förövaren av detta rasistiska brott var Derek Chauvin, var han bara en länk i kedjan av institutioner som är designade att upprätthålla ett system baserat på exploatering och rasism. Kapitalismen skapar ett behov av en beväpnad styrka för att försvara privategendomen och undertrycka arbetarklassen och fattiga. Det var kapitalismen som gav upphov till den rasistiska ideologin och våldet för att söndra och härska över arbetarklassen. Kapitalismen stödde mordet på George Floyd. Derek Chauvin och de andra poliserna vid hans sida är produkter av detta system.

Men det var inte polisavdelningen som stod inför rätta – inte heller var det de tre andra poliserna närvarande på platsen med Derek Chauvin, som kommer att prövas i augusti. Kommunfullmäktige, som röstade för en ökning av antalet poliser i staden i december, efter att ha lovat att avveckla poliskåren, stod inte inför rätta. Hundratals poliser kommer att fortsätta komma undan med mord så länge detta system kvarstår.

Det finns ingen blind, opartiskt rättvisa i ett samhälle byggt på exploatering och förtryck. Ingenting existerar i ett vakuum. Ett rasistiskt, exploaterande samhälle kommer inte att skapa ett opartiskt samhällssystem, en "färgblind" polisstyrka, eller humana rehabiliterande fängelser. Domstolarna är inte neutrala skiljedomare utan en del av en stat som tjänar den härskande klassens intressen, och vi kan inte ha några illusioner i att domstolarna kommer väcka åtal mot ett system de tillhör och upprätthåller. Det kan inte finnas någon rättvisa så länge en polisstyrka finns kvar som byggdes på grupper som jagade förrymda slavar.

I somras drog många i rörelsen slutsatsen att det som behövdes var "nedskärningar" ("defunding") eller att "avskaffa polisen". Men det enda sättet att eliminera polisen är att störta det system som dikterar lagarna. I slutändan är det inte så enkelt som att "upplösa" Minneapolis polismyndighet – hela systemet måste störtas.

För att uppnå detta mål behöver Black Lives Matter-rörelsen en bättre organisering, koordinering och ett tydligt program. Arbetarorganisationer måste sluta sig till rörelsen med full kraft. Vi såg en glimt av den potentiella kraften av den organiserade arbetarklassen under protesterna efter mordet på Daunte Wright. Efter att det kom fram att nationalgardet hade använt en byggnad tillhörande arbetarrörelsen i St. Paul som en bas, dök arbetare upp och krävde att de utrymde byggnaden. Nationalgardet lämnade utan att bråka. Många fackföreningar har uttryckt solidaritet med demonstranterna, inklusive sjuksköterskefacket Minnesota Nurses Association, Minnesota Workers United, och lärarfacket St. Paul Federation of Educators.

Kommittéerna av grannsamverkan som dök upp i Minneapolis förra sommaren var ett konkret exempel på hur arbetares självförsvar och självorganisering kan se ut. De bör återupplivas i enlighet med vad förhållandena kräver, koordinerade av arbetarrörelsen, befästa med ett demokratiskt ledarskap, etablerade på varje arbetsplats och i varje grannskap, spridda i Minneapolis–Saint Paul och resten av landet. Utöver att skydda våra grannskap från polisen och högerextrema medborgargarden, kan dessa kommittéer, med sin organiska koppling till arbetarklassen, spela en avgörande roll i att samordna en generalstrejk – som arbetarrörelsens ledare borde mobilisera för. Det är det enda sättet att på allvar utmana kapitalisterna och deras system!

Endast en massiv rörelse och arbetarklassens medvetna makt kan vinna ens ett uns av rättvisa för George Floyd och systemets miljarder andra offer. För att krossa rasismen måste vi krossa kapitalismen. Detta är vad IMT kämpar för och vi uppmanar dig att gå med oss!

  

 


 

PRENUMERERA PÅ REVOLUTION

Om du gillar den här artikeln, teckna en prenumeration på Revolution. För endast 379 kr får du 11 nr av Revolution med 20 sidor välmatade med marxistiska analyser av klasskampen i Sverige och internationellt.

Du kan också ge en donation.