Chávez vinner stort med 54 procent!

av Niklas Zenius Jespersen
En kvinna på en segerfest i centrala Caracas efter resultatet tillkännagivits. Foto:  AVN, via Venezuelanalysis.com

Med cirka 90 procent av rösterna räknade meddelade valmyndigheterna i Venezuela resultatet av presidentvalet 2012. Den sittande socialistiska presidenten Hugo Chávez har vunnit en stor seger med 54,42 procent av rösterna, mot 44,97 procent för hans borgerliga motkandidat Capriles Radonski. Capriles har accepterat sitt valnederlag.

Att marginalen är nästan 10 procent motsäger alla påståenden om ett jämnt val. I flera veckor har de borgerliga medierna internationellt och i Danmark rapporterat om Chávez överhängande nederlag och ett jämnt val. Nu är det tydligt att det inte finns någon sanning i dessa påståenden. Chávez kunde återigen öka sitt antal röster, den här gången till hela 7 444 082 röster, en ökning med ca. 130 000 röster jämfört med 2006. Oppositionen gjorde också ett bra val och säkrade hela 6 151 544 röster, nästan två miljoner mer än de fick 2006. Även räknat i procent var det oppositionens bästa val sedan Chávez deltog för första gången 1998. Nu vann han med 56,20 procent. Men som man märker i antalet röster så beror detta på att oppositionen varit bättre på att mobilisera sina anhängare än tidigare och inte, som många medier har hävdat, att Chávez har förlorat stöd.

Valdeltagandet var hela 80,94 procent. Det är det högsta valdeltagandet under alla presidentval medan Chávez har suttit vid makten, och möjligen i Venezuelas historia. Som jämförelse var valdeltagandet endast 54,00 procent 1998, när Chávez kandiderade för första gången. Detta visar den enorma demokratiska utveckling som skett under Chávez. Människor känner att deras röst faktiskt spelar roll och röstar därför i hög utsträckning. Detta är ännu ett exempel som motsäger alla borgerliga påståenden om diktatur och avskaffande av demokratin. I skrivande stund har det slutliga resultatet av rösträkningen inte kommit, men det kommer knappast att förändra resultatet särskilt mycket. Det är troligt att Chávez marginal kommer att öka något eftersom det, enligt flera rapporter, är i de fattigaste valkretsarna att köerna var långa och vallokalerna således har varit längst öppna. I Venezuela ska vallokalerna hålla öppet så länge som någon står i kö och väntar på att rösta. Två och en halv timme efter att valet skulle ha varit avslutat har flera vallokaler fortfarande öppet på grund av de långa köerna.

Fram till valet – och även på valdagen – har det funnits farhågor om att oppositionen skulle hitta på något för att vägra att erkänna valet och därefter utlösa våldsamma oroligheter. Avhoppare har läckt dokument från oppositionens inre krets som visat förberedelser för en kampanj där de skulle hävda valfusk och initiera våldsamma oroligheter. Detta för att förbereda för en situation där en ny kupp eller till och med en utländsk invasion av landet skulle bli möjlig. Därför var Chávez stora valseger viktig. Capriles har, efter viss tvekan, officiellt erkänt sitt nederlag och accepterat Chávez seger. Samtidigt rapporterade Reuters att Capriles-anhängare i huvudkvarteret för oppositionskampanjen brast i gråt vid tillkännagivandet av resultatet. Vid första anblicken verkar det därför inte som att oppositionen vågar prova något i denna omgång. Detta är utan tvekan ett resultat av att deras hemliga planer hade publicerats och att Chávez anhängare mobiliserades på gatorna för att förhindra kuppförsök och våldsamma oroligheter.

Att Chávez efter nästan 14 år vid makten fortfarande är populär är resultatet av de stora förbättringar Venezuela har sett under hans regeringstid. Fattigdomen är mer än halverad, antalet extremt fattiga människor har minskat med över 70 procent, som andra land i Latinamerika har man utrotat analfabetismen, alla har nu tillgång till fri och högkvalitativ medicinsk vård och ekonomin är fortsatt stark, bland annat grund av de många förstatliganden och återöppningar av fabriker, ofta under arbetarnas direktdemokratiska kontroll. Detta bara för att nämna en liten del av de enorma förbättringarna Venezuela har sett. Förbättringar som har inneburit att Venezuela är det land i världen där ojämlikheten har minskat mest den senaste tiden.

Samtidigt bör alla anhängare av den venezuelanska revolutionen erkänna vissa problem. Även om Chávez bibehållit en betydande segerprocent på nästan 10 procent – ett resultat Obama och de flesta europeiska regeringar bara kan drömma om – måste det påpekas att man i detta fall inte kunde behålla eller öka Chávez andel av rösterna. Att man lyckats öka antalet röster för Chávez visar på fortsatt starkt stöd för Chávez och revolutionen, men det borde ha varit möjligt att öka sin andel av rösterna ytterligare. Att detta inte lyckades visar på allvarliga problem.

Efter nästan 14 år av revolution är Venezuela fortfarande ett kapitalistiskt land med allvarliga problem. Fattigdomen är fortfarande utbredd och stora delar av befolkningen lever fortfarande i kåkstäder. Inflationen hotar ständigt att underminera lönerna – trots den ökade minimilönen och de låga priserna i de statliga stormarknaderna – men arbetsgivarnas och oppositionens sabotage av delar av ekonomin skapar ofta brist på socker, ris eller annan mat. Dessa är bara några av de problem som Venezuela är fortfarande kämpar med, trots enorma framsteg. Efter nästan 14 år av revolution, börjar en del bli trötta och i vissa skikt av den revolutionära rörelsen har en viss besvikelse börjat sprida sig. Inte minst är människor missnöjda med byråkraterna och kontrarevolutionärerna inom sina egna led.

Medan Chávez fortfarande är populär så kan detsamma inte sägas om många av hans ministrar och många av de lokala politikerna från socialistpartiet PSUV. Många av dem anses av folket inte vara verkliga revolutionärer, utan bara karriärpolitiker som bryr sig mer om sina plånböcker än befolkningens väl och ve. Ofta upplever man att folk innanför den chavistiska rörelsen saboterar kampanjer, fackliga möten, förstatliganden och sociala projekt. Om revolutionen verkligen ska kunna gå vidare är det nödvändigt att bli av med dessa människor. Det enda sättet att på sikt lösa Venezuelas problem är att avskaffa kapitalismen och övergå till en socialistiskt och demokratiskt planerad ekonomi i en genomdemokratiserad arbetarstat.

För att citera Jorge Martin, chef för den internationella Hands Off Venezuela-kampanjen: "Det viktigaste är att den nya segern används av ordföranden och de bolivariska massorna för att fortsätta och slutföra den venezuelanska revolutionen. I denna stund på natten går alla mina tankar till alla de internationella kapitalistiska medier som tryggt förutspådde Chávez fall och en seger för Capriles.” Det ska bli intressant att se hur de förklarar Chávez nya seger.

Se även artikeln Venezuela inför ett vägval – försvara revolutionen!

  

 


 

PRENUMERERA PÅ REVOLUTION

Om du gillar den här artikeln, teckna en prenumeration på Revolution. För endast 379 kr får du 12 nr av Revolution med 20 sidor välmatade med marxistiska analyser av klasskampen i Sverige och internationellt.

Du kan också ge en donation.