I protest mot frihandelsavtalen TTIP och CETA samlades drygt 150 personer på Gustav Adolfs torg i Malmö lördagen 17 september. Demonstrationen är en del av en internationell rörelse, och det har organiserats liknade protester bland annat i Belgien och Österrike. Samtidigt med demonstrationen i Malmö var det demonstrationer i Göteborg och Malmö.
Arrangörer var miljöorganisationer, men även Ung Vänster, Vänsterpartiet, Fi och Unga byggare deltog. Under demonstrationen talade både representanter för flera miljöorganisationer och från Vänsterpartiet. I Vänsterpartiets tal betonades hur förslagen i handelsavtalen går emot principer om demokrati, och det klargjordes vilka vinstintressen som ligger bakom. Talen visade också hur avtalen står i motsättning till både miljöfrågor och arbetarnas rättigheter och levnadsvillkor.
Avtalen TTIP och CETA innehåller en tvistlösningsmekanism som tillåter företag att begära skadestånd av stater för offentliga investeringar och lagstiftning som drabbar deras förmåga att göra vinst. Miljökrav, arbetssäkerhet och välfärd får stå tillbaka för det nakna vinstintresset.
Förslagen drivs dessutom igenom helt utan demokratisk kontroll. De har aldrig behandlats i något val eller i något parlament, varken i EU eller på nationell nivå. EU-kommissionen har själva förslagit att CETA ska införas ”provisoriskt” utan att rådfråga varken EU-parlamentet eller de nationella parlamenten.
Talen utgick från politiskt motstånd på pressningar mot regeringen på riksdagsnivå. Det är egentligen paradoxalt att betona agerandet inom den politiska ramen eftersom avtalen själva visar hur snäv den är. Försämringarna i dessa avtal är inte någon tillfällighet, och om man slår tillbaka dem kommer det att komma nya attacker och förslag på försämringar.
Vi har redan kunnat se hur kapitalismens kris gör att bourgeoisien inte kommer att acceptera några eftergifter för varken miljön eller välfärd. Kapitalisternas vinstintressen omöjliggör att de skulle kunna bedriva en förändring av tillverkning och energi mot mer hållbara lösningar.
Man kan därmed inte kunna skydda miljön och välfärden endast med påtryckningar på staten och politiker. För att långvarigt kunna lösa frågor om miljö och arbetsrätt måste de vara del av ett socialistiskt program i en demokratiskt planerad ekonomi.