Explosiv ilska efter polismord i Minneapolis

av Erika Roedl (Översättning: Stefan Kangas)
Foto: Fibonacci Blue / Flickr (CC BY 2.0)

Det rasistiska kapitalistiska systemet har återigen lett till en tragedi. Polismordet av George Floyd i Minneapolis har många likheter med det tidigare mordet av Eric Garner i Staten Island. De sa till och med samma sista ord: "Jag kan inte andas." Detta har lett till några av de största protesterna någonsin i Minneapolis, och kampen har redan spridit sig till andra städer som Los Angeles och Memphis.

Ladda ner ett dubbelsidigt flygblad om polisbrutalitet och den svarta kampen här.

Foto: Tony Webster via Flickr (Creative Commons)

Måndag kväll klockan åtta kallades polisen till livsmedelsbutiken Cup Foods i södra Minneapolis för att undersöka ett påstått fall av sedelförfalskning. Några timmar senare utfärdades ett rutinmässigt uttalande av polisen med den oskyldiga titeln "Man dör efter medicinsk olycka under interaktion med polisen".

Snart avslöjades emellertid falskheten i den officiella berättelsen när en video av två poliser som stod bredvid en svart mans kropp blev viral. I denna video som filmats av en åskådare ses en av officerarna sätta sitt knä på mannens hals när han bönfaller: "Jag kan inte andas! Snälla, jag kan inte andas! Jag håller på att dö!" Medan han desperat fortsätter att kippa efter andan i flera minuter, frågar en av poliserna honom irriterat: "Vad vill du?" Bara några timmar senare förklarades George Floyd död.

Det ursprungliga uttalandet från polisen påstod att de hade anträffat en misstänkt drogpåverkad man. Det upplyste allmänheten om att polisen hade begärt en ambulans för någon som hade "lidit medicinsk nöd" – utan att nämna att det som kan ha lett till hans död var att en polis tryckte sitt knä mot hans hals.

Under tisdagsmorgonen dök fler foton och videor upp på sociala medier. En bild visar totalt fyra poliser där tre av dem som står och glor medan deras kollega står på knä på Georges hals.

En protest organiserades snabbt via Facebook av Black Lives Matter Minnesota på tisdagen klockan fem. Vid tretiden hade de fyra inblandade poliserna – Derek Chauvin, Thomas Lane, Tou Thao och J. Alexander Kueng – fått sparken. Men folk hade redan börjat samlas utanför Cup Foods.

Mitt under coronavirusutbrottet var det oklart vilken slags reaktion en uppmaning till kamp skulle få. Men efter en lång vinter, mitt under den värsta ekonomiska krisen i USA:s historia, och med miljoner som var förbittrade av resultaten i primärvalen, var den sjudande vreden i samhället redo att komma upp till ytan. Detta var det 49:e polismordet på en svart man i Minneapolis bara sedan år 2000, och det var tydligt att det räcker nu – pandemi eller inte.

Protestens organisatörer delade ut skyddsmasker, handsprit och flaskor med vatten till alla som behövde det och social distansering uppmuntrades. När protesten var som störst sträckte den sig över flera kvarter, och hundratals marscherade fredligt med skyltar som "Black Lives Matter" och "Jag kan inte andas!" och ropandes "Fuck Trump!" och "Utan rättvisa – ingen fred!"

Det okontrollerade raseri och känslan av maktlöshet hos vissa individer uttrycktes genom några trasiga fönster på polisfordon när demonstrationen närmade sig polisstationen vid Lake Street och Minnehaha Avenue. Som hämnd sköt polisen tårgas och gummikulor mot folkmassan där det även fanns barn, föräldrar och gamla. På onsdag morgon sa Minneapolis borgmästare Jacob Frey att den polis som dödade George Floyd bör arresteras.

Det var en mindre spontan samling utanför polisstationen den kvällen. Utan tvekan skulle dessa protester ha blivit ännu större om det inte var för covid-19. Tusentals tittade på livesändningar från protesterna, och till överväldigande del stöttade tittarna demonstranterna.

Trots att demonstranterna stod stilla med armarna upp på gatan och skanderade "jag kan inte andas," och "upp med händerna, skjut inte," sköt polisen än en gång tårgas in i folkmassan. Några demonstranter tog locken från stora soptunnor för att använda som sköldar mot polisens skott, och alla som försökte kasta föremål på polisen bakom de provisoriska barrikaderna blev omedelbart tillsagda av andra demonstranter att sluta.

För bara några veckor sedan stod poliserna lugnt och såg på vid statens huvudstadsbyggnad i närliggande Saint Paul när beväpnade demonstranter krävde att guvernören öppnade ekonomin igen. Protesten var den gången till övervägande delen vit och småborgerlig. Men eftersom polisen är ett verktyg för att skydda privategendomen och kapitalisternas profiter skyddade de protesterna, som handlade om att öppna ekonomin. Men protesterna för rättvisa i frågan om mordet på George Floyd – som i grunden är protester mot ett system som förlitar sig på rasism för att exploatera och splittra arbetarklassen – kan samma poliser inte tolerera.

Hittills har demonstrationerna varit i stort sett spontana, produkten av den uppbyggda ilska som släpptes ut som från en tryckkokare. Liksom Ferguson-rörelsen som utbröt på ett mycket liknande sätt har den berättigade ilskan i samhället mötts av polisvåld och förtryck. Fler protester är planerade på torsdag och lördag. Men rörelsen saknar ledare och därför i sista hand också riktning.

Flera fackföreningar har publicerat uttalanden som fördömer polisen i Minneapolis och uppmanar stadens politiska styre att "vidta åtgärder." Men arbetarrörelsen måste göra mycket mer! De borde delta direkt i protesterna och mobilisera sina medlemmar för att fylla gatorna. Med 364.000 medlemmar i landets fackföreningar kan stadens gator fyllas om fackföreningarnas ledare bara agerade. Det är arbetarklassen som har makten att "shut it down" genom att undanhålla sin arbetskraft! En generalstrejk i en hel stad – som Teamsterstrejken 1932 – skulle definitivt hamna på kartan! I sista hand skulle det ställa frågan: vem ska styra samhället?

Foto: WBUR Boston NPR News Station via Flickr

Även om vissa drar nytta av kaoset och bristen på organisation som en spontan och ledarlös rörelse innebär för att plundra butiker och till och med bränna ned byggnader, är det inte protesterna som lett till det. Det är en produkt av det system som polisen försvarar. Kapitalismen skapar en värld av överflöd i de stora affärskedjorna, medan arméer av svältande människor utanför inte har råd att köpa produkterna, och lyxbostäder står tomma mitt under en bostadskris. Dessa motsättningar har förvärrats av den ekonomiska katastrof som har drabbat arbetarna och de fattiga. I USA har 41 miljoner arbetare förlorat jobbet sedan mars. Hela 35 procent av hushåll med barn har brist på mat. Detta har lett till en explosiv stämning som letar efter ett utlopp.

Ändå har inslag av organisation setts i embryoform under de första 48 timmarna av denna rörelse, såsom distribution av masker, handsprit och andra donationer till dem som behöver det. Vi ser också bevis för att stora folkmassor av demonstranter är fullt förmögna att själva "upprätthålla ordningen". Till exempel när individer som i rasande ilska försökte kasta skräp på polisen stoppades av resten av folkmassan för att inte ge poliserna en ursäkt att gå till ännu ett våldsamt angrepp.

För att ta saker till nästa nivå bör arbetarrörelsen aktivt samordna med demonstranterna och framhålla arbetarnas gemensamma kamp mot det rasistiska kapitalistiska systemet. Med fackföreningarnas resurser och medlemsantal skulle rörelsen få en helt annan karaktär. Polisen skulle vara mindre benägna att skjuta tårgas mot tusentals brandmän, järn- och stålarbetare! Men om de gjorde detta mot den bredare arbetarklassen, skulle detta kunna leda till en mycket skarpare regeringskris – och det skulle inte begränsas till Minneapolis och Saint Paul.

Minnesota framställs ofta som ovanligt "trevligt" men är i verkligheten en av de mest rasistiskt ojämlika staterna i landet. Arbetarklassens sjudande ilska och frustration är påtaglig. Innan covid-19 levde bara 7 procent av de vita i Minnesota under den officiella fattigdomsgränsen, jämfört med 32 procent av de svarta. Den officiella arbetslösheten bland svarta var nästan tre gånger högre än arbetslösheten bland vita. I årtionden hindrades svarta familjer från att köpa egendom i bestämda "vita områden" genom så kallade "rasförbund" i bestämmelser skrivna mellan 1910 och 1950. Detta är en institutionell rasism, helt enkelt, och den är kopplad till den amerikanska kapitalismen.

I regel patrullerar poliser inte sina egna stadsdelar. De rekryteras ofta från de mest reaktionära lagren i samhället och släpps ut i fattiga områden och arbetarområden för att terrorisera den befolkning som de föraktar. Detta är anledningen till att krav på "community control" (samhällelig kontroll) av polisen och att poliser ska patrullera de områden de kommer ifrån dyker upp varje gång en vit polis dödar en svart person på gatan.

Foto: Tony Webster via Flickr (Creative Commons)

Men det är omöjligt att upprätta "community control" i våra egna stadsdelar och garantera vår säkerhet så länge det finns grundläggande ojämlikhet i alla andra delar av livet. Social jämlikhet kan bara förverkligas genom att avskaffa kapitalismen och ersätta den kapitalistiska staten med en som styrs demokratiskt av arbetarna. Men polisen är en del av den kapitalistiska statsapparat som används för att försvara den lilla minoritet som äger produktionsmedlen. Inget mått av övervakningsåtgärder eller "community review boards" kommer att förändra dessa organs repressiva karaktär.

Arbetarna kan inte lita på den kapitalistiska polisens beskydd. Minneapolis Regional Labour Federation bör organisera försvarskommittéer i grannskapen för att ena fackliga och oorganiserade arbetare och de arbetslösa för att kunna mobilisera omgående mot polisvåld i arbetarområden – vi kan försvara oss själva kollektivt!

På samma sätt är de senaste kraven på "handling" och "rättvisa" inte tillräckligt konkreta. Vilka åtgärder? Vems rättvisa? Hur ser rättvisa ut när hela systemet är skyldigt?

Jämfört med många andra liknande fall har borgmästare Frey varit mer aggressiv i fråga om att ställa just dessa poliser till svars – för han vet att han sitter på en krutdurk. Men vi bör inte lita på denna hantlangare för Demokratiska partiet och stadens kapitalister. Vi bör inte heller ha någon tilltro till att FBI, som har kallats in för att utreda frågan, ska kunna åstadkomma någon som helst "rättvisa".

Foto: Tony Webster via Flickr (Creative Commons)

Polisen som helhet genomsyras av rasism och maktmissbruk, en återspegling av det system som den upprätthåller. Att göra sig av med några "rötägg" förändrar inte i grunden de klassrelationer som leder till sådana här tragedier. Även om polisen beter sig lite bättre under en tid, kommer en annan "rutten" polis förr eller senare att begå ytterligare ett utomrättsligt mord.

För att upprätthålla ett system där en liten härskande klick kan undertrycka den stora majoriteten av samhället måste de splittra oss efter hudfärg, nationalitet, religion, sexualitet, kön och allt annat de kan komma på. När en del av arbetarklassen skyller på en annan för de får en större del av kakan kan kapitalistklassen sova gott om natten i förvissning om att det är de som äger bageriet. En socialistisk revolution skulle inte omedelbart utradera alla det kapitalistiska samhällets fördomar, men det skulle förstöra själva den grund som rasismen vilar på, så att vi kan avveckla den nerifrån och upp.

Innan han mördades av polisen i Chicago förklarade Fred Hampton [från Svarta pantrarna]:

"Vi kommer inte att bekämpa rasismen med rasism, utan med solidaritet. Vi säger att vi inte kommer att bekämpa kapitalismen med svart kapitalism, utan vi kommer att bekämpa den med socialism ... Vi kommer att bekämpa [reaktionen] genom att ena alla människor och genomföra en internationell proletär revolution."

Och som vi förklarar i vårt program: "En upprättelse för århundraden av exploatering, rasism och förtryck kan bara uppnås genom att avsluta kapitalismen och bygga socialismen."

 

  

 


 

PRENUMERERA PÅ REVOLUTION

Om du gillar den här artikeln, teckna en prenumeration på Revolution. För endast 329 kr får du 10 nr av Revolution med 20 sidor välmatade med marxistiska analyser av klasskampen i Sverige och internationellt.

Du kan också ge en donation.