”Vi ligger bäst till i hela världen”, menade Folkhälsomyndighetens rådgivare Johan Giesecke i DN den 8 maj. Det är ett förbluffande uttalande. Sverige har över tre gånger så många döda i förhållande till befolkning som Danmark och åtta gånger så många döda som Norge.
Folkhälsomyndigheten har gång på gång förnekat att de arbetar för att uppnå flockimmunitet. Men likväl är orsaken till att Giesecke tycker att Sverige ”ligger bäst till”, att fler har blivit smittade i Sverige än i andra länder.
”Alla kommer att smittas, vi får den här sjukdomen förr eller senare. Den går inte att bromsa och kommer att ta livet av ungefär lika många människor per capita i varje land”, utvecklar Giesecke. Som att det inte spelar någon roll vad man gör.
Olika förhoppningar om att man kommer att få flockimmunitet återkommer ständigt i myndigheternas uttalanden. Enligt Stockholms länsstyrelse fanns den 21 april ”tecken på flockimmunitet” i Stockholm, vilket Giesecke snabbt höll med om. I mitten av april sa Anders Tegnell att han tror att vi uppnår flockimmunitet innan vi har ett vaccin.
Sanningen är att ingen ens vet om flockimmunitet är möjligt att uppnå. Det bygger på en rad antaganden, som att man blir immun efter att ha infekterats och förblir immun under en tillräckligt lång tid. Att hoppas på flockimmunitet genom att acceptera samhällsspridning är i sista hand lika med att acceptera att ett visst antal människor kommer att dö.
Myndigheterna har hela tiden påstått att deras strategi innebär att man skyddar riskgrupperna. Men det är inte vad vi sett i praktiken. På flera sjukhus larmas nu om hårda prioriteringar där äldre nekas intensivvård trots att det hade kunnat rädda deras liv. Den 23 april hade tre av fyra äldreboenden i Stockholm konstaterad smitta, och i början av maj hade alla regioner bekräftade fall på äldreboenden.
Över hela landet rapporteras om vårdpersonal som smittas på jobbet, och i vissa fall dör. Skyddsombud anmäler tillbud och lägger skyddsstopp efter att vårdpersonal tvingats arbeta utan adekvat skyddsutrustning.
Folkhälsomyndigheten har spelat ett högt spel med vårdpersonalens hälsa, allt med politikernas goda minne. De har till exempel påstått att det inte finns ”tillräckliga bevis” för att munskydd minskar smittspridningen. Detta häpnadsväckande uttalande följdes av att man inte ens rekommenderade munskydd vid kroppsnära vård. Och naturligtvis tvingades man senare revidera detta när andra lade fram bevis på detta uppenbara faktum. Det dröjde dock över en månad innan man den 7 maj sa att ”man kan överväga att lägga till” munskydd och visir inom äldrevården. Ändå erkänner man inte att bristen på skyddsutrustning har bidragit till ökad smitta.
”Det är det här jag tycker är kriminellt. Det är så oansvarigt – och det har lett till död. Det är dråp som jag anser att de är skyldiga till. För det är så fruktansvärt enkla saker som hade behövts”, förklarar Erik Salaneck, infektionsläkare på Akademiska sjukhuset i Uppsala och ansvarig för smittskyddsarbetet på infektionskliniken. Fler och fler börjar se att myndigheterna misslyckats totalt med att bygga upp någon beredskap för det nya coronaviruset inom både sjukvård och äldrevård, något man borde gjort för flera månader sen.
Allvarliga misstag och ignorerad forskning
Folkhälsomyndigheten har konsekvent underskattat hur smittsamt och dödligt viruset är, och intagit en skeptisk hållning till många oroväckande studier.
Den 8 februari sa Anders Tegnell att det inte var någon fara att resa till Alperna: ”När det gäller den här typen av resor finns det absolut ingen anledning att bekymra sig för coronaviruset.” Alperna har i efterhand visat sig vara en av de värsta smitthärdarna i Europa. Flera forskare förespråkade karantän vid hemkomst för samtliga alpresenärer, men Folkhälsomyndigheten vägrade. ”Vad man inte behöver tvivla på är att det hade varit färre döda nu [om man gjort det]”, kommenterar matematikern Tom Britton.
Den 15 april höll Anders Tegnell fortfarande fast vid att coronaviruset inte är dödligare än en vanlig säsongsinfluensa. När dödstalen blev för höga fick han snabbt ändra sig och den 23 april hette det i stället: ”Det här kommer uppenbarligen att bli mycket allvarligare än en vanlig säsongsinfluensa.”
Det preliminära resultatet från en ny jättestudie från Spanien där man undersökt förekomsten av antikroppar hos befolkningen visar att risken att dö om man blir smittad kan vara mer än dubbelt så hög som man hittills trott. Det är nämligen betydligt färre som utvecklat antikroppar än man tidigare räknat med. Anders Tegnells kommentar var: ”Jag skulle nog hävda att för den här sjukdomen kommer vi nog aldrig kunna överföra data av den typen från land till land.” Men om man inte är säker – är det då inte bättre att ta det säkra före det osäkra, i stället för att basera sitt agerande på vad som närmast framstår som önsketänkande?
Andra studier som publicerades samma vecka pekar i samma riktning. Norge har nu sänkt sitt antagande om hur många av norrmännen som haft viruset från 1,0 till mellan 0,58 och 0,73 procent. Detta skulle också innebära att en större andel av de som smittats har dött.
Epidemiologen Tove Fall menar i en intervju med SVT att den spanska studien ger skäl att ”byta strategi, testa fler personer och sätta de smittade i karantän”. Hon förklarar att det finns en oanvänd kapacitet på svenska universitet för att genomföra storskaliga studier, vilket borde ha varit en uppenbar idé om det nu är så svårt att överföra resultaten mellan länder som Tegnell påstår.
Budskapet från WHO har sedan pandemins början varit ”testa, testa, testa”. Ändå har Sverige bara utfört 17,58 tester per 1000 invånare, vilket är betydligt sämre än exempelvis Norge (37,86) och Island (160,44). Sverige hade länge inte ens kapacitet att testa vårdpersonal, och först den 31 mars gav regeringen Folkhälsomyndigheten i uppdrag att utöka kapaciteten.
Långt ifrån objektiva
Folkhälsomyndighetens analyschef Lisa Brouwers har sagt som kommentar till varför Sveriges strategi är bättre än andra länders: ”Vi kan inte stänga ner ett samhälle, resor, transporter och sociala umgängen i flera år. Det går inte. Jag tror inte det är önskvärt ens. Ekonomin kollapsar långt innan.”
Här har vi det verkliga skälet till varför regeringen och Folkhälsomyndigheten har gjort så lite för att bekämpa pandemin. Deras främsta oro är att göra något som kan skada ekonomin och minska kapitalisternas vinster. Och borgarklassen stöttar regeringen fullt ut i denna strategi. Den 24 april skrev affärstidningen Dagens Industri på sin ledarsida: ”Sverige har gjort sitt vägval. Det är ett alltför högt pris att stänga ned hela ekonomin med tanke på att målet ändå rimligen inte är att stoppa en smitta som inte går att stoppa i längden.”
Folkhälsomyndigheten utför ett uppdrag från en regering som administrerar kapitalismen i inledningsfasen till sin djupaste ekonomiska kris någonsin. I ett klassamhälle kommer pressen från den härskande klassen alltid att påverka vetenskapen, i synnerhet den som har en direkt påverkan på kapitalisternas vinster. Dessutom är det inte oväsentligt att myndighetscheferna som ansvarar för krishanteringen alla tjänar 4–8 gånger mer än en vanlig arbetare: deras levnadsstandard, umgängen och villkor gör att de har mer gemensamt med kapitalisterna än med arbetarklassen.
Det är arbetarklassen och de mest utsatta i samhället som drabbas värst av myndigheternas vårdslöshet. Man löper större risk att bli smittad om man bor trångt, inte kan jobba hemma eller är beroende av att åka i kollektivtrafiken. Tester som utfördes av Zoonosis Science Center i Uppsala visade att arbetarklassområden som Rissne och Tensta var hårt drabbade, medan Östermalm inte hade ett enda fall. Och det är vårdpersonalen som får lida om vården överbelastas – inte regions- och myndighetschefer.
I ett socialistiskt samhälle – som prioriterar majoritetens hälsa och liv i stället för en minoritets profiter – hade vi kunnat använda samhällets resurser på ett rationellt sätt: Vi hade omedelbart kunnat ställa om produktionen för att garantera adekvat skyddsutrustning åt alla som löper risk att smittas, i motsats till att hoppas på att viruset inte är värre än säsongsinfluensa. Vi hade satsat på att snabbutbilda vårdpersonal för att garantera högkvalitativ vård åt alla. Och vi hade satsat de resurser som krävs för att testa, smittspåra och snabbt öka kunskapen om hur viruset sprids och vilka åtgärder som är effektiva. Enbart på grundval av en planerad ekonomi, styrd av arbetarklassen, kan vetenskapen nå nya höjder och mobiliseras för att förhindra att nya sjukdomar utvecklas till katastrofala pandemier.