Första maj 2016 - En växande kampvilja börjar visa sig

av Revolution
1 maj i Göteborg

Första maj är arbetarrörelsens högtidsdag, en dag då vi firar arbetarrörelsens tidigare segrar, lyfter fram vad vi måste kämpa för idag och visar med stolthet att vi är många socialister som vill bli av med detta system och dess orättvisor.

Men första maj är inte bara en viktig dag för att visa vår kollektiva styrka, utan också en viktig indikation och termometer på vart saker är på väg, hur den politiska stämningen är bland arbetare och ungdomar.

Tågen runtom i landet var olika stora, vissa mindre än förra året, andra större. De tåg som minskat från förra året kan förklaras inte minst med att det fortfarande ligger kvar en viss politisk depression sedan förra året. Regeringens tvära vändning högerut i flyktingpolitiken med skärpta gränskontroller, och intensifierade fascistiska aktiviteter och angrepp mot flyktingförläggningar, gjorde att höstens Refugees Welcome-rörelse delvis rann ut i sanden och att kampvilja förbyttes i uppgivenhet.

Men den ilska och radikalism som kunde ses i vissa tåg - exempelvis syndikalisternas i Göteborg - visar att det finns en växande grupp alltmer kampvilliga ungdomar. Detta är ett tecken på att den politiska situationen kan vara på väg att vända, och att vi därför kommer att se mer kamp.

Självklart fanns Revolutions säljare på plats på runtom i landet. För Revolution innebar dagen att vi kunde nå ut till rekordmånga med en total försäljning på över 300 exemplar - varav 196 såldes enbart i Göteborg. På flera andra platser i landet sålde vi helt slut på tidningen! Dessutom sålde vi många böcker, magasin och pamfletter, vilket visar en stor efterfrågan på just ordentliga och djupgående analyser.

Nedan följer några av de rapporter som vi fått in.

 


Göteborg

 

Enligt Vänsterpartiet gick 6100 i årets demonstrationståg, men det var tydligt mindre än förra året. Borgerlig media tenderar att kraftigt underdriva (medvetet räkna fel), men kan ändå ge en fingervisning om skillnaden: Enligt Göteborgsposten gick ca 3000 i Vänsterpartiets tåg, i jämförelse med den siffra på 4200 som de gav förra året.

I Socialdemokraternas tåg var det betydligt färre, bara 1250 enligt GP, men 6000 på mötet på Götaplatsen där Stefan Löfven talade. Deltagarna var framförallt från den äldre generationen, formade av en tid under kapitalismens uppsving som med det fått stora illusioner i reformismen.

Hos Syndikalisterna var det betydligt fler ungdomar som på grund av den senaste tidens erfarenheter inte attraheras av arbetarrörelsen och stämningen i deras tåg var betydligt mer livaktig och radikal. I Syndikalisternas tåg gick 1160 personer, nästan lika många som i Socialdemokraternas tåg! Detta visar hur litet förtroende unga har för de traditionella arbetarpartierna. Samtidigt hade alla demonstrationståg färre deltagare än förra året.

På Gustav Adolfs torg, där Vänsterpartiets tåg samlades efter demonstrationen, började talen med Malin Andreasson från Ung Vänster som höll ett mycket bra tal där hon talade om klassamhällets konsekvenser, behovet av ett klasslöst samhälle och kampen mellan arbete och kapital. "Tillsammans ska vi krossa klassamhället och kapitalismen och bygga ett samhälle av var och en efter förmåga och åt var och en efter behov!" Vi håller med, och låt oss nu höja detta budskap högt varje dag på året - ständigt i kamp för socialism!

Huvudtalare var Maj Karlsson, riksdagsledamot Vänsterpartiet från Göteborg. Hon rev ned massiva applåder när hon pratade om den enorma solidaritet som visat sig hos vanliga människor under Refugees Welcome-rörelsen och borgerliga partiernas och socialdemokraternas hyckleri.

Däremot var det färre som applåderade för de 10 miljarder till välfärden som Vänsterpartiet fick igenom i budgetförhandlingar med sossarna. Detta är inte bara på grund av att många inte känner till den, utan att många också känner att det inte är en så stor förbättring som partiet vill presentera det som.

Trots att delar av talen som hölls var radikala och bra, saknas denna retorik i vardagen från både Vänsterpartiet och Ung Vänster. Idéerna är bra men blir inte lika trovärdiga när orden om "kampen för socialism" bara dammas av på första maj och när man inte konkretiserar hur den kampen ska bedrivas.

Revolution hade ett rekordstort antal säljare på plats, som lyckades sälja 196 tidningar, och dessutom många böcker med bokbord både på Järntorget och på Gustav Adolfs Torg. Många unga människor var intresserade, och vi delade ut ett flygblad för ett öppet möte som hölls några dagar efter första maj: Kapitalism är korruption, som fick ett mycket bra mottagande.

 


Stockholm

 

Som vanligt demonstrerade tusentals personer i de olika tågen i Stockholm. Enligt polisen demonstrerade 10.000 i Socialdemokraternas tåg, 8.000 i Vänsterpartiets, och 800 personer i syndikalisternas.

Revolutions säljare deltog i Vänsterpartiets firande i Stockholm, först på Medborgarplatsen och sedan i Kungsträdgården. Vi hade ett bokbord på Medborgarplatsen där vi sålde tidningar och böcker samt informerade om de möten som Marxistiska Studenter anordnar på Globala gymnasiet och Stockholms universitet. Allmänt var folk glada och det var en trevlig stämning och bra väder. Sammanlagt under dagen sålde vi 39 tidningar, och många var intresserade av att diskutera.

Flera talare pratade om hur rasismen växer i landet och kritiserade hur Sverige stängt gränserna för flyktingarna. En del talade också om skattesmitare och om hur det finns olika lagar för rika och "vanliga människor", vilket fick bra gensvar.

Även om det kom mycket riktig kritik om hur samhället ser ut idag kom det tyvärr desto färre konkreta lösningar från talarna. Enstaka reformer och abstrakt uppmaning till kamp och enighet utan några konkreta förslag om hur den kampen ska bedrivas, räcker tyvärr inte hela vägen fram.

Klockan 13.00 var det dags för avmarsch mot Kungsträdgården. Slagorden som ropades var de vanliga "krossa rasismen" och "vi vill ha sex timmars arbetsdag" och så vidare. Sandra Lindquist från Vänsterns Studentförbund pratade i Kundsträdgården om att vänstern inte får gå på den borgerliga splittringspolitiken utan måste enas för att förändra samhället radikalt. Hon talade om patriarkatet och rasism, och att vänstern måste enas mot rasism och fascism.

 


Malmö

Omkring 5500 deltog i Vänsterpartiets första maj-firande i Malmö. Revolutions säljare fanns på plats och sålde 11 tidningar.

Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt var huvudtalare i Malmö. Talet fokuserade mycket på att idealisera den svenska modellen under efterkrigsperioden och pratade om behovet av en liknande politik idag. Detta visar att han inte har någon förståelse för kapitalismens utveckling idag. Vad som behövs idag är inte en kamp för att gå tillbaka till efterkrigstidens klassamarbete - utan en kamp för att störta kapitalismen.

 


Uppsala

 

I en ökning från förra årets ovanligt stora första maj-demonstration, då 1200 demonstrerade, skanderade ungdomar och arbetare "Hela Sverige demonstrera – Vi vill inte spara mera", "Höjda löner, 6-timmarsdag, pengarna finns i storföretag", "Flyktinglag på EU-vis, barnen jagas av polis" och mycket mer. Varenda del av tåget var aktiv, med en energi som vi inte upplevt under tidigare första maj tåg i Uppsala.

På två säljare sålde vi 32 nummer av Revolution – varav två var av ett äldre nummer – och hade garanterat sålt ett tiotal till, om vi haft några att sälja då tidningarna tog slut. När vi läste upp framsidans paroll "Systemet är riggat för de rika" och lade till "Vi behöver en Revolution" sålde tidningen i praktiken sig själv.

Samtliga närvarande lyssnade spänt till avtal från bland annat Petri Perälä från Transportarbetarförbundet och Ulla Andersson från Vänsterpartiet. Framförallt Perälä lyfte fram vikten av att vi tar siktet på socialism, och han lyfte fram de hårda villkor som förbundets medlemmar upplever i sektor efter sektor. Likaså rev Ulla Andersson ner stora applåder när hon inledde och avslutade med att skandera "Socialister, är ni här?"

Den stora skillnaden mot tidigare demonstrationer var det entusiastiska mottagande som radikala idéer mötte idag i Uppsala. Många känner att något är fel i grunden och att det inte räcker med mindre reformer för att fixa det. Det behövs en revolution, och med den parollen bygger vi marxismens styrkor.

 


Umeå

 

I ett soligt Umeå hölls i år fyra arrangemang på 1 maj varav det överlägset största var Vänsterpartiet, Socialistiska Partiet, Iranska föreningen och Feministiskt Initiativs demonstrationståg som gick under parollen "Solidaritet och socialism". Tåget lockade 1200 personer, där en övervägande del var ungdomar. Revolutions säljare sålde 32 tidningar under dagen.

Stämningen i tåget var den bästa på flera år och kampviljan stor i hela tåget. Mest applåder fick riksdagsledamot Daniel Sestrajcic när han under sitt korta men eldiga tal krävde hårdare straff för skatteplanerare och fler oanmälda hembesök hos nolltaxerande grevar och skattesmitare. Det var också tydligt under torgmötet att de talare som talade om solidaritet med människor på flykt fick extra mycket applåder.

 


Helsingborg

 

I Helsingborg demonstrerade omkring 200 personer, och Revolution fanns på plats med sina säljare som sålde 12 tidningar.

 


Piteå

Första maj i Piteå firades med ett gemensamt demonstrationståg med LO, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Ungefär 200 deltog i tåget, vilket är samma som förra året. Inga särskilda paroller eller slagord utmärkte sig, och den allmänna stämningen var på långt ifrån samma nivå som valåret 2014, då ungefär dubbelt så många demonstrerade.

Men arbetarrörelsens högtidsdag kommenderar ändå respekt i Piteå. Demonstrationståget möttes av glada tillrop och vinkar från åskådare på balkonger och trottoarerna och det fina vädret bidrog till den goda stämningen. Revolutions säljare deltog i demonstrationen och sedan på Vänsterpartiets första maj-möte på kafét Krokodil i centrala stan, och sålde totalt 8 tidningar.

Mötet öppnades av Vänsterpartiet Piteås ordförande Brith Fäldt, som talade mycket bra om de senaste årens utveckling i världen. Hon talade om att hon upplever att vi lever i tider av förändring, då människor över hela världen vaknar upp och börjar förkasta det nuvarande systemet.

Huvudtalare var Glenn Berggård, landstingspolitiker för Vänsterpartiet, som sammanfattade Vänsterns politik och det allmänna läget i landstinget. Han talade om de problem som Norrbotten står inför, men gav tyvärr inte många konkreta förslag på hur dessa ska hanteras.

 


Några slutsatser

Det finns just nu en viss pessimism som speglades i tågens storlek. Detta är en konsekvens av arbetarpartiernas högervandring under den senaste perioden - framförallt Socialdemokraternas.

Men bilden är inte entydig. Arbetarklassen består av olika lager och skikt. Det faktum att vi sålde så många som 320 exemplar av Revolution, och de diskussioner våra säljare kunde ha med människor, visar på en oerhörd törst på idéer och förklaringar. Detta gäller i synnerhet bland unga människor, där många är arga och söker seriösa svar. Man är trötta på att knyta näven i fickan.

Detta visas i att de saker som möter starkast gensvar och drar hem störst applåder också är de mest radikala. Att vänsterns talare säger radikala saker som att vi ska "kämpa in i kaklet" (som någon sa i Göteborg) och skäller på borgarna är inte bara korrekt utan helt nödvändigt, men måste följas upp av en motsvarande politisk linje om det inte bara ska uppfattas som tomma markeringar.

Den nuvarande situationen är inte hållbar, där ingen verkar ge någon direkt ledning eller några ordentliga svar. Precis som historien har visat gång på gång så kan perioder av politisk pessimism och uppgivenhet explosivt förvandlas till ett brinnande engagemang att förändra. Detta kommer att ske igen.

Om vänstern ska kunna göra större insteg i klassen i framtiden måste den till att börja med vinna de som vill kämpa idag. Fältet ligger vidöppet för den som vågar ge sig på revolutionära förklaringar.

Det enda som kan lösa arbetarklassens problem är socialism, och att förstå och lyfta dessa stora frågor är det enda som kan göra Vänsterpartiet till en relevant kraft för arbetare. Att begränsa sig till försök att polera bort kapitalismens vassaste kanter och att finjustera Socialdemokraternas budgetar är inte bra nog. Sådan politik ger inte Vänsterpartiet något särskilt existensberättigande vid sidan om sossarna.

Vänstern bör använda den här tiden till att skärpa sitt budskap mot kapitalismen och för socialism, distansera sig kraftigt från socialdemokraterna och högern och istället för att stirra sig blinda på parlamentariska förhandlingar börja delta mer aktivt i kampen på gator, torg, skolor och arbetsplatser.

Det saknas en verkligt politisk och materiell förklaring på samhället problem och hur kapitalismens organiska kris vältras över på arbetarklassen världen över. Hur nedskärningar sker i samtliga länder samtidigt som man räddar de privata bankerna. Internationalismen måste bli ledstjärna, och det behövs ett perspektiv för verklig kamp där länder som Grekland, Spanien och nu Frankrike såväl som hela den Arabiska revolutionen kan tjäna som inspiration och exempel på kamp.

Uppgiften är att förklara hur världssituationen påverkar Sverige där vi ser uppsägningar, nedskärningar och industridöd. Istället för att som sossehögern och facktopparna vika sig för borgarnas "konkurrenskraft på världsmarknaden" måste vi bygga på arbetarklassens kampvilja. Detta skulle inte bara ge vänstern förmåga att utmana etablissemanget på riktigt, utan också det kapitalistiska systemet som sådant, och förverkliga de stolta paroller om socialism som vi marscherar under på första maj.

Foto och text: Revolution

Revolution sålde slut i Uppsala.

Stort tält på Järntorget i Göteborg.

  

 


 

PRENUMERERA PÅ REVOLUTION

Om du gillar den här artikeln, teckna en prenumeration på Revolution. För endast 379 kr får du 12 nr av Revolution med 20 sidor välmatade med marxistiska analyser av klasskampen i Sverige och internationellt.

Du kan också ge en donation.