Svensk arbetarrörelse

Dagens situation har många likheter med den som rådde vid tiden för metallstrejken, och det finns många lärdomar att dra. Även i dag har ledningen hållit tillbaka lönekraven år efter år. Kraven ökar på att ledningen ska ta strid, och inom de närmaste åren är en ny förbundskonflikt fullt möjlig. Liksom på 20‑, 30‑ och 40‑talet kommer också kraven på medlemsinflytande i avtalsrörelserna bli en huvudfråga. Det gäller i dag att få en ledning som är beredd att kämpa för medlemmarna.

Städerskestrejken 1974–75 var en vild strejk bland städare på Allmänna svenska städning AB (ASAB). Den började på Domnarvets järnverk i Borlänge men spred sig snabbt till Malmberget, Skövde och vidare. Mot sig hade de inte bara sina arbetsgivare utan också sitt eget fackförbund och staten.

Det var den 14 maj 1931 som militären öppnade eld mot ett fredligt demonstrationståg i Lunde vid Ångermanälven, söder om Kramfors. Fem arbetare dödades och fem skadades i ett försök från borgarklassen och regeringen att knäcka arbetarnas och fackföreningarnas kamp. Men arbetarna slog tillbaka: i Ådalen utlystes omedelbart generalstrejk och i hela Sverige utbröt massdemonstrationer till stöd.

1970-talet var ett avgörande årtionde såväl för borgarklassen som för arbetarrörelsen. Årtiondet inleddes med den stora gruvstrejken i malmfälten och som följdes av en våg av "vilda" strejker. Denna nya arbetarradikalism fortsatte att prägla hela årtiondet och kulminerade i den så kallade storkonflikten i maj 1980. Men mitten av 70-talet såg också ett slut på det långa kapitalistiska efterkrigsuppsvinget med den första samfällda internationella krisen 1974–75. Men inte minst innebar denna kapitalistiska kris även en kris för reformismen, som inte längre kunde ge reformer. Just storkonflikten 1980, som var ett nederlag för borgarklassen, blev paradoxalt nog också inledningen till socialdemokratins sväng högerut. Det medförde samtidigt att borgarklassen kunde börja återta initiativet och ta revansch för sitt nesliga nederlag.

För 50 år sedan gick gruvarbetarna på statliga LKAB ut i en mäktig vild strejk som skar rakt igenom propagandan om det snälla klassamarbetets Sverige. De inspirerade arbetare i hela landet att ta strid för bättre arbetsvillkor, i en våg av vilda strejker som spred sig som en löpeld. Detta är historien om den stora gruvstrejken.

För 50 år sedan gick arbetarna på statliga LKAB ut i en vild strejk som skakade om hela "den svenska modellen" och beredde vägen för 1970-talets radikalisering inom arbetarrörelsen. På Marxistiska Studenters studiehelg talade Anders Hjelm om gruvstrejken och hans egna erfarenheter därifrån.

Detta utkast skrevs av Martin Oskarsson, en kamrat som varit med i den marxistiska tendensen länge och nyligen gick bort. Artikeln hann aldrig skrivas färdigt och saknar därför en avslutning, men innehåller viktiga lärdomar och skildringar av Martins politiska aktivitet under 1970-talet.

Är situationen hopplös för kapitalismen? Om man får tro unga amerikaner mellan 21–32 – så är det redan kört. En CNN-rapport visar att en klar majoritet unga har slutat pensionsspara, och anledningen är att de inte tror att kapitalismen erbjuder en framtid.

Utländska arbetare som kommer till Sverige för att jobba är en av de grupper som utnyttjas mest på arbetsmarknaden. Det kan gälla städare, byggarbetare eller bärplockare. Man kan komma till Sverige som legal eller illegal flykting, med eller utan arbetsvisum, men gemensamt är att borgarklassen utnyttjar ens desperata situation till att höja sina vinster.

För hundra år sedan skedde de revolutionära händelser som hade kunnat leda arbetarklassen till makten i Sverige, men istället utmynnade i borgerlig demokrati och allmän och lika rösträtt. Under inspiration från den ryska revolutionen skakades Sverige av massdemonstrationer, upplopp och lokala uppror, samtidigt som organ för arbetarmakt bildades.