Latinamerika

Ett imperialistiskt kuppförsök håller nu på att iscensättas i Venezuela. Den 10 januari svors president Maduro in för en ny mandatperiod. Han vann valet den 20 maj 2018. Den 11 januari vägrade, Juan Guaidó, ordförande för den oppositionella Nationalförsamlingen (som befunnit sig i domstolstrots sedan 2015), att erkänna president Maduro och förklarade att han var villig att åta sig presidentskapet "med stöd från militären, folket och det internationella samfundet."

Den allt djupare ekonomiska krisen i Venezuela håller på att göra situationen outhärdlig för landets arbetande befolkning. Samtidigt som lönernas köpkraft minskat har all grundläggande infrastruktur kollapsat, såsom vatten, elektricitet och kollektivtrafik. Arbetare i alla olika sektorer har börjat organisera sig och protestera, med krav på högre löner. Samtidigt kämpar bönderna på landsbygden för att försvara de landvinningar som Chavez agrara revolution innebar.

På tröskeln till presidentvalen den 20 maj går Venezuela igenom en ny turbulent period. Det syns i den djupa ekonomiska depressionen, hyperinflationen, välfärdens kollaps och – som en direkt konsekvens – en växande kamp från arbetarnas och folkets sida. Detta är grunddragen i landets explosiva politiska situation.

I denna artikel som publicerades den 4 december på In Defence of Marxism förklarar Jorge Martin situationen inför kommunalvalen i Venezuela den 10 december.

Söndag den 3 december 2017 ägde en av den största demonstrationerna i Honduras historia rum, i nivå med demonstrationen 5 juli 2009 när den avsatta presidenten Manuel Zelaya försökte återvända till landet mitt under den militärkupp som inrättade Micheletti som landets ledare.

Den fascistiska högeroppositionen, med stöd av den nordamerikanska och europeiska imperialismen, hotar att krossa den venezuelanska revolutionen och förstöra alla revolutionens landvinningar. De fascistiska attackerna som skett i arbetarområden och mot chavister är bara en försmak av vad som skulle hända om oppositionen tar makten. Denna ultrareaktionära opposition måste besegras nu, och det är bara arbetarnas revolutionära initiativ som kan klara av det.

Innan det nationella valrådet ens hunnit tillkännage utgången i söndagens val till Venezuelas konstituerande församling, hade oppositionen och västimperialismen deklarerat att valet var ett enda lurendrejeri och att de inte tänkte erkänna församlingens legitimitet. Sedan dess har de ökat pressen från alla håll. Vad bör göras?

Den bolivarianska revolutionen i Venezuela står inför tider av svåra prövningar. Högeroppositionen, uppbackade av USA, har bedrivit en fullskalig kampanj för att "byta regim". Våldsamma protester har under de senaste två månaderna blivit vardagsmat och resulterat i över 50 dödsoffer. De chavistiska regeringsanhängarna har tagit över gatorna för att försvara regeringen och den bolivarianska revolutionen. President Maduro förvånade alla genom att sammakalla en konstituerande församling. För att få en bättre överblick över situationen och vad den kan leda till har Investig'Action intervjuat Jorge Martín, som är sekreterare för solidaritetskampanjen "Hands Off Venezuela".

Fredagen den 28 april ledde brasilianska arbetare och fackföreningar den första generalstrejken i Brasilien på över två decennier. Striden handlade om de åtstramningsåtgärder, och då särskilt de drastiska försämringarna av pensionen, som nu genomförs av den korrupta Temer-regeringen.

"Det har varit en kupp i Venezuela!" "Maduro har gjort en statskupp!" Bara ett par dagar innan 15-årsdagen av den kortlivade statskuppen mot den demokratiskt valda presidenten Hugo Chávez (11–13 april, 2002) står de som genomförde statskuppen – det vill säga den venezuelanska oligarkin och deras herrar i Washington och de amerikanska knähundarna i Buenos Aires, Brasilien, Santiago de Chile och Lima – uppbackade av det mediala etablissemanget i Spanien och USA, och skriker som hyenor med anklagelser mot president Maduro om att han har gjort en "statskupp".