Mellanöstern

I mitten av oktober bröt en revolution ut i Libanon som vid sin höjdpunkt såg 2 miljoner människor på gatorna – en tredjedel av landets befolkning. Regeringen tvingades till eftergifter, vilket följdes av en lugnare period. I januari blossade rörelsen upp på nytt.

Trump presenterade nyligen "århundradets avtal" för att skapa "fred" mellan Israel och Palestina. Det är en lista full av förnedrande villkor för palestinierna som syftar till att ge amerikanskt stöd åt Israels expansion.

Tidigt på fredag morgon (3 januari 2020) lät Trump-administrationen i sin enorma arrogans döda den iranska general Qassem Soleimani, liksom den irakiska paramilitära ledaren Abu Mahdi al-Mohandes på Bagdad flygplats. Återigen bidrar USA-imperialismen till att öka instabiliteten i Mellanöstern.

Den 15 november bröt protester ut över hela Iran mot regimens nedskärningar på bensinsubventionerna. Trots en heroisk kamp från ungdomarna blev rörelsen krossad av regimen inom fem dagar. Men detta var långt ifrån en seger för regimen, som nu är svagare än någonsin.

En folklig revolution skakar Libanon. Som mest har två miljoner människor – en tredjedel av landets invånare - tagit till gatorna i massprotester och ockupationer. Den 28 oktober förklarade premiärminister Saad Hariri att han avgår eftersom hans regering "hamnat i en återvändsgränd".

16,6 miljarder kronor av EU:s flyktingpengar går direkt till Erdoganregimen, och förra året exporterades svenska vapen för närmare 300 miljoner kronor till landet – den högsta siffran under 2000-talet. Kampen mot Erdogans krig i de syriska kurdernas hemland i Rojava är en kamp även mot den svenska imperialismen.

De syriska kurdernas hemland, Rojava, håller på att invaderas av den reaktionära Erdoganregimen. Om invasionen lyckas kommer de islamistiska fanatiker som Turkiet använder som stormtrupper att våldta, bränna och mörda sig fram vart de än går, precis som de gjorde under invasionen av Afrin förra året. Tusentals kommer att dödas och tiotusentals män, kvinnor och barn kommer att tvingas lämna sina hem.

För ett år sedan bröt massdemonstrationer ut mot regimen i Iran och de odrägliga förhållanden som arbetarklassen lever under. Rörelsen har rört sig från plats till plats, och dragit in allt fler delar av arbetarklassen. Den har utvecklats från spontana demonstrationer till att allt mer få karaktären av en strejkvåg och till och med uppror. Stämningen uttrycks tydligt i slagordet "Arbetarna skulle hellre dö än att leva ett liv i förnedring!"

Den turkiska ekonomin har trätt in i ett tillstånd av organisk instabilitet. De strafftullar på turkiskt stål och aluminium som USA infört har skärpt den politiska konflikten mellan länderna ytterligare och lett till att den turkiska liran kraftigt försvagats. Vid sin lägsta notering hade den, sedan januari, tappat 40 procent av sitt värde. Den följande "stabiliseringen" av valutan innebar inte mer än att dollar nu köper 30 procent mer lira än innan krisen började.

Spektaklet kring firandet av den nya amerikanska ambassaden i Jerusalem måndagen den 14 maj stod i stark kontrast till det blodbad som samtidigt skedde i Gaza. Massakern kostade 59 palestinska demonstranter livet och över 2 700 skadades av israeliska prickskyttar. Den palestinska massrörelsen, som kämpat mot blockaden och ockupationen, har växt sig större trots den israeliska arméns hårda förtryck.