USA

Så har Demokraternas hårda skola till sist fått ett slut. Det som en gång verkade otänkbart – som ett avsnitt av tv-serien Twilight Zone – har blivit verklighet. De viktigaste av Hillarys förmodat säkra stater förlorades till sist till Trump. Mediernas experter försökte verka fortsatt oberörda på valnatten, men de var tydligt chockade – liksom miljontals andra.

Den fria marknadens förkämpar missar aldrig en möjlighet att prisa dess förtjänster: fred, välstånd, effektivitet, integritet, en lång lista med friheter, och låt oss inte glömma: väldigt många val. Om du arbetar hårt och lever efter reglerna, kan du också ta dig fram. Men dessa myter som den fria marknadens förespråkare basunerar ut, har lite att göra med kapitalismen som är organiskt och obotligt irrationell, exploaterande och korrrupt.

Detta års presidentval i USA är det mest spännande på länge, där en av de som kämpar om att bli kandidat faktiskt kallar sig för socialist! I kapitalismens högborg pratar Bernie Sanders öppet om behovet av en politisk revolution mot miljardärklassen. Detta visar hur missnöjet i USA mot klassklyftor, förtryck och orättvisor nu börjar vändas mot den verkliga fienden: kapitalismen.

Bernie Sanders, en av Demokraternas kandidater till presidentvalet 2016, har fått stor uppmärksamhet för sin kampanj och lockar enorma folkmassor och runt om i landet. Han kallar sig socialist och efterlyser en "politisk revolution mot miljardärklassen." Vad representerar Sanders kampanj och hur ska revolutionära marxister närma sig den?

Obamas tomma valparoller om "hopp vi kan tro på" har verkligen avslöjat sitt fula ansikte. De utomrättsliga morden på Michael Brown, Eric Garner och tolv år gamla Tamir Rice, alla obeväpnade svarta män som dödats av vita poliser, har utlöst en känslostorm av protester och ilska av en omfattning vi inte sett på många år i USA. Men när två olika åtalsjuryer beslöt att inte gå vidare med åtal mot de poliser som dödade Brown och Garner, ledde det till att situationen eskalerade till och med ännu mer än den gjorde efter själva dödandet i sig. I synnerhet har den film som visar mordet på Garner, där han kvävs till döds medan han ber poliserna att sluta och ropar "jag kan inte andas", chockerat amerikaner och hela världen.

Obamas seger i det amerikanska presidentvalet är på intet sätt en seger för den amerikanska arbetarklassen. Demokraterna är ett av två partier i USA, som bara representerar olika skikt inom den härskande klassen. Oavsett vem som hade vunnit är det som stundar närmast fortsatta nedskärningar, på ett eller annat sätt. Alla löften om tillväxt är enbart tomma ord och förhoppningar från demokraternas sida.

En fem minuter lång intervju där en kamrat från Workers' International League (WIL) i Boston som deltar i Occupy Boston-rörelsen förklarar vad WIL står för.

Den senaste utgåvan av The Economist (7 april 2011) klagade över "Kapitalismens avtagande popularitet". Man behöver inte vara ett geni för att förstå att trettio år eller mer av nedskärningar i välfärden, storskaliga privatiseringar och konstant tryck på arbetarna på arbetsplatsen förr eller senare kommer att sluta med att vanliga arbetande människor ifrågasätter systemet som är ansvarigt för denna politik. Det vill säga kapitalismen.

Ett år efter det finansiella jordskredet som inleddes med banken Lehman Brothers kollaps är fortfarande USA:s ekonomi i oreda. Den officiella arbetslösheten kryper stadigt uppåt mot 10 procent, den totala jobbförlusterna sedan recessionen började för två år sedan är 7 miljoner. Antalet människor som tvingas jobba deltid eftersom de inte har hittat heltidsarbeten har stigit med över 50 procent under senaste året till 8,8 miljoner. Under en månad har 25 000 fabriksarbeten gått förlorade bara i Michigan. Den staten har nu en arbetslöshet på 15,2 procent.

Tisdagen den 23 september fanns det bara ett förslag inom vänstern på att hålla en demonstration mot den så kallade "Paulsonplanen" på torsdagen. På onsdagen tvingades AFL-CIO (amerikanska LO) organisera en sådan, ett bevis på trycket underifrån och den mer eller mindre spontana organiseringen mot planen.