Internationellt

De senaste månaderna har Argentina i svenska media beskrivits som ett land där kaos härskar.

Regeringen har inte kunnat betala sin utlandsskuld och har infört "corralito", det vill säga en frysning av privata bankuttag. Medelklassen tar till gatorna i "cacerolazos", kastrulldunkande demonstrationer, och de arbetslösa plundrar affärerna.

Krigets och förödelsens mörka moln ruvar tungt över Afghanistan. Medan tiden rinner i väg griper en atmosfär av spekulerande, osäkerhet, förvirring och djup rädsla omkring sig i dessa utarmade samhällen. Efter attackerna i New York och Washington hänger hotet om ett imperialistiskt angrepp som ett svärd över folkets huvuden.

Vilket svar till alla cyniker! Inom loppet av några dagar har en storartad och i huvudsak spontan rörelse av lastbilschaufförer, bönder och taxiförare fått stora delar av landet att stå stilla.

Den här rörelsen är den största landsomfattande inofficiella strejkrörelsen vi sett i Storbritannien på årtionden. Myten om ett lugnt och fridfullt samhälle som slagit sig till ro i Blairs nya Storbritannien har slagits i skärvor.

Också Bolivia har nu dragits med av den våg av folkliga resningar som på nytt sveper fram över tredje världen. Precis som i Indonesien och Ecuador är det masskamp som står på dagordningen.

Arbetar- och bonderörelsen i Ecuador har gjort uppror. Den 15 januari utlyste indianernas nationella federation (CONAIE) och de sociala rörelsernas samorganisation (CMS) en landsomfattande revolt.

Det albanska upproret, arbetare, soldater, bönder och studenter, är en inspiration för arbetarklassen och ungdomen över hela världen. Det representerar ett kraftfullt svar till alla cyniker, ynkryggar och skeptiker som tvivlade på arbetarklassens revolutionära potential.