Fackligt

Enligt en rapport från LO har 12 procent skyddsombuden blivit trakasserade på jobbet genom bland annat sämre löneutveckling, förändrade arbetsuppgifter eller omplaceringar. Nästan en tredjedel säger att de blivit hindrade i att utföra sitt arbete. "Man får ta skit från alla håll" säger Svein Amundsen, huvudskyddsombud vid Strängbetong i Örebro.

När resultatet av regeringens utredning om LAS presenterades den 7 juni kallade arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) det för "en glädjens dag". Vad hon glömde tillägga var: "för Sveriges borgarklass" som enligt förslaget i stort sett kan sparka vem de vill, när de vill.

"Som du kanske hör känner jag inte en jätteentusiasm för själva avtalet. Jag tror dessutom att det är få som gör det." Så uttryckte sig Åsa Fahlén, ordförande för Lärarnas Riksförbund, om det nya avtalet som trädde i kraft den 7 april. Varför hon, Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet vägrade ta strid för ett bättre avtal lämnades däremot osagt.

Den 4 januari samlades över hundra tågarbetare utanför tågföretaget Arrivas kontor i Malmö. Man krävde att Arriva skulle dra tillbaka hotet om att sparka Sekos huvudskyddsombud på Pågatågen, Ola Brunnström – annars skulle man gå ut i vild strejk. Denna enastående uppvisning i enhet tvingade Arriva att backa.

Ofta hör jag fackligt aktiva klaga på bristande engagemang från mina arbetskamrater. "Det är som att ingen bryr sig – sedan kommer folk bara och klagar." De senaste åren har också medlemsantalen i LO-förbunden minskat kraftigt – över 56 000 lämnade åren 2015–19. Frågan vi måste ställa oss är varför folk inte engagerar sig i facket – och varför vissa går så långt som att lämna.

Kommunals och IF Metalls godkännande av LAS-överenskommelsen är inte bara ett svek mot de egna medlemmarna, utan mot hela arbetarklassen. Den innebär att arbetsgivarna får alla verktyg de behöver för att enkelt göra sig av med obekväma anställda som säger ifrån. Vi måste ta strid för medlemsomröstningar i alla stora fackförbund för att stoppa denna uppgörelse.

Gå ner i arbetstid, eller få sparken – det beskedet fick 320 anställda på Pågatågen av Arriva i slutet av september. Facket gick ihop, och en överväldigande majoritet av arbetarna sa nej till Arrivas försök till hyvling. Fackförbunden Seko och ST har hotat med strejk under avtalsrörelsen som svar på Arrivas attacker.

LO har för andra gången enhälligt sagt nej till Svenskt Näringslivs slutbud gällande LAS som skulle ha inneburit stora undantag i turordningsreglerna och gjort det enklare för kapitalisterna att sparka arbetare. PTK tackade ja – ett öppet förräderi som lett till kraftig kritik från flera fackliga ombud inom Saco och TCO. Socialdemokraterna, Centerpartiet och Liberalerna vill nu gå vidare med överenskommelsen genom lagstiftning, vilket skulle påverka alla lönearbetare. Detta är en krigsförklaring. Fackföreningsrörelsen måste svara med storstrejk.

"Applåder betalar inte vår mat", skriver undersköterskan Fredrik Jarlestål Jensen i Kommunalarbetaren inför höstens avtalsrörelse. Avtal ska nu skrivas för totalt nära 3 miljoner anställda i både privat och offentlig sektor, efter att avtalsrörelsen skjutits upp i våras. I äldreomsorgen och sjukvården ser många arbetare en chans att ta strid för stora förbättringar – långt större än de fackliga ledningarnas begränsade krav.

Vårdförbundet och Kommunal vittnar om en våg av uppsägningar bland sjuksköterskor och undersköterskor. En extrem arbetsbörda, uppskjutna semestrar, dålig eller ingen kompensation och fortsatta sparkrav har fått bägaren att rinna över.