Fackligt

Den 5 juni presenterade LO och Svenskt näringsliv ett gemensamt förslag om inskränkt strejkrätt. Den fackliga ledningen överger därmed sitt tidigare motstånd mot alla inskränkningar. Denna kapitulation är ytterligare ett försök av LO-byråkratin att hålla tillbaka och begränsa arbetarklassens kamp.

Människoliv sätts på spel när Hamnarbetarförbundet används som en murbräcka för att driva igenom inskränkt strejkrätt. Men hamnarbetarna är fast beslutna att inte vika sig.

Sommaren 2017 tillsatte regeringen en utredning för att inskränka strejkrätten, med hamnarbetarkonflikten i Göteborg som ursäkt. Utredningen har välkomnats av borgarklassens representanter i Svenskt näringsliv och högerpartierna. Det är hög tid för LO-facken att kämpa tillbaka.

”Det är ju kapitalismen som styr det här, och de gör det här för att tjäna pengar. Det finns inga andra orsaker. Och då ställer man arbetare mot arbetare. Antingen ska vi vara glada för att vi får behålla jobben, eller så ska vi vara arga för att letterna får jobben. Det är så de vill att vi ska tänka”, säger Henrik Stenberg, fackligt aktiv i Livs på fabriken i Kungälv.

Stöduttalande till arbetarna på nedläggningshotade Göteborgs Kex i Kungälv, där över 350 arbetare riskerar att mista jobbet på grund av företagets profitgirighet.

De flesta har ganska dåliga erfarenheter av vården. Man hamnar ofta i jobbiga situationer som patient och det är inte ovanligt att vårdpersonalen är stressad och arbetar under press. Denna press fick jag möta när jag vikarierade som vårdbiträde på ett äldreboende.

I Göteborgs containerhamn fortsätter den antifackliga arbetsgivaren APMT att göra allt för att knäcka Hamn4an. I maj och juni stängde man ner stora delar av produktionen i en lockout – för att sedan skylla produktionstappet på arbetarna och varsla en tredjedel av personalstyrkan.

Hamnarbetarförbundet i Göteborg har sedan länge varit i konflikt med ägaren APMT. Mot bakgrund av konflikten meddelade Ylva Johansson i maj att regeringen ska utreda en begränsning av strejkrätten. Detta är ytterligare ett steg åt höger från socialdemokratins sida och en feg kapitulation inför arbetsgivarna.

Den 12 augusti hade det gått 26 dagar sen den vilda strejken bröt ut. Det har hänt ganska mycket sedan sopgubbarna lade ner arbetet: de har fått 5000 kr var utdömt i skadestånd av Arbetsdomstolen, blivit uppsagda och sagt upp sig själva, och så vidare. Dagen till ära hölls en manifestation till stöd för Stockholms sopgubbar och drygt 200 personer slöt upp för att visa sitt stöd. Talen var både radikala och inspirerande.

“Kraven var enkla: det blir ingen nyckelinventering. Företaget lirkade och gubbarna sa nej.” Så sammanfattar en av arbetarna som Revolution pratat med situationen i strejken som omfattar ett hundratal sopgubbar på Reno Norden i Stockholm. Men vad handlar strejken om?