Inrikes

I nummer 5 2020 av Hotellrevyn, Hotell- och Restaurangfackets medlemstidning, kan man läsa att en tredjedel av alla som arbetar inom branschen gått till jobbet med symtom under den pågående pandemin. Siffran gör mig inte det minsta förvånad. Efter några år som servitris på caféer och restauranger så har jag full förståelse för de som känner att de inte har något annat val.

Sedan den 1 september hemligstämplas elevantal, personaltäthet, antal behöriga lärare, kunskapsuppfyllelse, betyg med mera för enskilda skolor. Kammarrätten har nämligen fastslagit att friskolors elevsammansättning och betyg är affärshemligheter som inte får lämnas ut – eftersom detta kan åsamka ekonomisk skada för företaget som driver skolan.

I somras rapporterades det att nätjätten Amazon skulle börja etablera sin e-handel här i Sverige. Detta efter att tre riksdagspolitiker i våras skrivit ett personligt brev till vd:n Jeff Bezos där de vädjade till företaget att etablera sig på den svenska marknaden.

"Det här är faktiskt sossepolitik när den är som allra bäst", menade Magdalena Andersson när hon presenterade budgeten. Det är oklart om hon syftade på sänkningen av bolagsskatten, sänkningen av arbetsgivaravgiften för unga, eller andra rabatter för företagen som totalt landar på 20 miljarder kronor. Om detta verkligen är "sossepolitik när den är som bäst" måste många arbetare dra slutsatsen att man klarar sig bättre utan.

Polischefen Mats Löfvings uttalanden om kriminella klaner i Ekots lördagsintervju är bara ett i raden av uttalanden som försöker koppla samman gängkriminalitet och invandring. Syftet är att skuldbelägga invandrare för problem som beror på klassamhället, och ge polisen fler befogenheter till övervakning, tvångsåtgärder och våld. Men inget av detta kommer att lösa kriminalitetens verkliga orsaker.

Benjamin Antwi, en svart man, släpas med våld av tåget på väg hem från jobbet i Köpenhamn den 11 september. Videon sprids som en löpeld på sociala medier som ett exempel på polisens rasprofilering.

Verkligheten för många arbetare inom vård och omsorg är att bittert räkna med otillräckliga resurser och material. Detta gällde inte minst under coronapandemin mest kritiska veckor. På socialtjänstens boendestöd i Umeå kommun hjälper vi människor att ha en dräglig och aktiv tillvaro trots psykiska svårigheter. Vi gör hembesök och stöttar människor i att bli självständiga i sin vardag och kunna vara delaktiga i samhället.

Är inte det värsta över nu? Den frågan ställer sig nog många arbetare runt om i landet, när det mest akuta skedet av pandemins första våg börjar lägga sig och livet mer och mer rullar på som vanligt. Men saker kommer aldrig bli som de har varit.

Restauranger och barer har hållits öppna, bussar och tåg har rullat som vanligt trots larm om trängsel, och aktiviteten på industrigolven har varit obegränsad. Sverige är ett av de länder i världen vars strategi för att bekämpa corona haft minst påverkan på kapitalisternas vinster – och ett av de länder som har flest antal döda per capita.

När Finanspolitiska rådet i slutet på juni lade fram ett förslag om platt skatt fick det omedelbart gillande av finansminister Magdalena Andersson. Nyhetsrapporteringen kring detta har varit tunn, men förslaget visar tydligt hur Socialdemokraterna lagt sig platt för högern i och med januariavtalet.