Inrikes

Efter höstens politiska kris har äntligen lugnet infunnit sig. Decemberöverenskommelsen avstyrde med nöd och näppe den politiska krisen, men vi ser nu kostnaderna för det. Socialdemokraterna fortsätter göra öppna inviter till alliansen och går högerut, exempelvis i fråga om vapenexporten till diktaturer där de backat från deras löften innan valet.

Under gårdagskvällen den 18 mars slog två beväpnade och maskerade personer till mot en pizzeria vid Vårväderstorget, Biskopsgården i Göteborg. Stefan Kangas bor nära torget och delar här med sig av sina tankar om dådet och orsakerna bakom. Enligt polisens uppgifter torsdag morgon ska två personer ha dött och mellan tio och femton skadats. De döda ska vara två män som är 20 och 25 år gamla.

I början av februari gick Media Markt ut med att de ska varsla alla butiksanställda. Det innebär att 1 100 arbetare kommer att gå ner från heltid till deltid mot sin vilja. Det här har skapat stor oro bland de anställda som nu kan tvingas bli deltidsarbetslösa. Facket måste ta strid mot denna krigsförklaring från arbetsgivarens sida.

Alliansen och regeringen har undvikit ett extraval. Medan de socialdemokratiska politikerna behåller sina välbetalda regeringsposter kan borgarklassen vara säkra på att samma politik fortsätter oavsett vem som vinner valen. De hoppas att deras överenskommelse ska ge systemet stabilitet – men kaoset kommer fortsätta. Kapitalismens kris är långt ifrån löst, och de tänker låta arbetarklassen betala priset.

Riksenheten för polismål har lagt ned samtliga förundersökningar mot Malmöpolisen för deras agerande mot manifestationen i Limhamn i Malmö, den 23 augusti, då ett par tusen hade samlats för att protestera mot Svenskarnas parti. Motdemonstranterna kunde "flyttat sig", istället för att bli nedridna av hästar, enligt Eva Nilsson, vice överåklagare vid Riksenheten för polismål.

Regeringskrisen och extravalet innebär en vändpunkt. Illusionen om det lugna, stabila landet där alla kommer överens har fått sig en allvarlig törn. Den politiska instabilitet som vi ser över hela världen i kölvattnet av den ekonomiska krisen, är nu också tydlig i Sverige. Detta är början på en djup kris för den borgerliga demokratin och för det kapitalistiska systemet.

När högern 2006 fick majoritet i Stockholms läns landsting började de sälja ut de kollektivt ägda vårdcentralerna snabbt. År 2008 införde de "Vårdval Stockholm". Den officiella anledningen är valfrihet för medborgarna, men denna valfrihet innebär för de flesta att få välja mellan ett antal allt sämre alternativ.

Storföretagen kan starta vårdenheter där det passar dem bäst, vilket blir kostsamt för samhället eftersom de som redan finns måste lägga ner. Dessa verksamheter har vanliga arbetare redan betalat dyrt för, via skatten. Borgarnas berömda "ansvarstagande" för ekonomin, deras "sparsamhet", verkar bara gälla när de ska attackera arbetare.

Regeringen har presenterat sin budget. Medan högerpartierna yrar om en ”skattechock” ger Vänsterpartiet sitt stöd, efter att ha vunnit några magra vinster i förhandlingarna. Vänsterpartiets finanspolitiska talesperson Ulla Andersson hyllar budgeten som “en ny riktning efter åtta år av högerpolitik.” Men trots enskilda mindre reformer är det snarare fråga om en fortsatt högerpolitik, där Vänsterpartiet försöker bromsa vissa av de allra värsta effekterna för arbetarklassen. Priset för partiet riskerar att bli högt, när allt fler kommer ställa sig frågan: Var finns den verkliga vänsteroppositionen?

Varenda nyhetsredaktion i landet har gjort en sammanställning av regeringens budget, men de har inte nämnt ett ord om att den är en förberedande attack mot landets drygt 350 000 studenter. De föreslår att det ska bli möjligt att ta ut avgifter för kurser som sker som ”internationella samarbeten”. Man har tidigare infört avgifter för internationella studenter från länder utanför EU, och detta är ytterligare ett steg i riktning mot att införa det för alla studenter.

– Det här är mycket dystra siffror för de offentliga finanserna... Det här är de sämsta siffrorna vi sett sedan budgetsaneringen (mitten av 1990-talet).

Orden är Magdalena Anderssons, vår nya socialdemokratiska finansminister, som citeras i DN efter en presskonferens om de offentliga finanserna. Med andra ord finns det inget utrymme för några större reformer eller förbättringar.