Inrikes

Är inte det värsta över nu? Den frågan ställer sig nog många arbetare runt om i landet, när det mest akuta skedet av pandemins första våg börjar lägga sig och livet mer och mer rullar på som vanligt. Men saker kommer aldrig bli som de har varit.

Restauranger och barer har hållits öppna, bussar och tåg har rullat som vanligt trots larm om trängsel, och aktiviteten på industrigolven har varit obegränsad. Sverige är ett av de länder i världen vars strategi för att bekämpa corona haft minst påverkan på kapitalisternas vinster – och ett av de länder som har flest antal döda per capita.

När Finanspolitiska rådet i slutet på juni lade fram ett förslag om platt skatt fick det omedelbart gillande av finansminister Magdalena Andersson. Nyhetsrapporteringen kring detta har varit tunn, men förslaget visar tydligt hur Socialdemokraterna lagt sig platt för högern i och med januariavtalet.

Vårdförbundet och Kommunal vittnar om en våg av uppsägningar bland sjuksköterskor och undersköterskor. En extrem arbetsbörda, uppskjutna semestrar, dålig eller ingen kompensation och fortsatta sparkrav har fått bägaren att rinna över.

Löneskillnaden mellan kvinnor och män har minskat till 9,9 procent, påstår Medlingsinstitutet. Men deras egna statistik visar att om man tar hänsyn till deltidsarbete och till exempel vabbning och föräldraledighet är den verkliga siffran i stället 21 procent. Arbetarrörelsen måste ta strid för jämställda löner.

Den psykiska ohälsan ökar bland arbetare och unga i spåren av den kris för kapitalismen som pandemin utlöst. Den som söker hjälp riskerar att mötas av en utarmad vård och avslag på sjukpenning. För många blir situationen alltmer desperat.

”Vi står vid fronten. Vi väntar på stormen”, beskriver undersköterskan Maria Valli situationen i sjukvården i mars. Nu har stormen pågått i fyra månader: Jobb tre av fyra helger, 14-timmarspass, nattpass på 16–18 timmar och både dag- och kvällspass under samma vecka. Övertiden är mellan fem och sex gånger högre än vanligt.

Sedan pandemins början i mars har den svenska kollektivtrafiken blött en miljard kronor varje månad. I Skåne har detta nu lett till varsel på 550 arbetare, efter att Skånetrafiken beslutat att minska buss- och tågtrafik till hösten. Med en redan allvarlig trängsel på många platser riskerar detta att öka smittspridningen.

Året är 2018, en vinterkväll på Gullmarsplan. Freja var på väg hem med sina fyra barn när hon ser att två ordningsvakter är aggressiva mot en medresenär på tunnelbaneperrongen. Hon hör att han skriker av smärta och går fram för att se till att han inte skadas. Hon frågar honom om han är okej när vakten säger ”kan du få bort henne härifrån” till sin kollega. Då tar hon upp sin mobiltelefon för att filma händelsen för bevis mot det övervåld vakterna använde mot mannen.

"Det är alldeles för stora barngrupper på den personal som finns. Vi sliter ut oss, är stressade till max och vi blir konstant sjuka. Resurserna räcker aldrig till och ledningen backar inte upp oss utan istället ökar man arbetsbelastningen, minskar på personal och utför mer nedskärningar. Vi är tömda på energi och jag vet inte hur länge jag kommer orka jobba kvar", berättar en förskollärare i Umeå. Hon är en av många lärare som överväger att säga upp sig från ett jobb som de annars älskar för att kunna ha sin hälsa i behåll.