Inrikes

Regeringen har gjort en överenskommelse med Vänsterpartiet om vinsterna i välfärden. Jonas Sjöstedt presenterar uppgörelsen som "en stor framgång", men det faktiska resultatet av överenskommelsen innebär inte ett verkligt steg framåt i kampen mot vinsterna i välfärden. Att Vänsterpartiet hyllar det som "en framgång" representerar ytterligare ett steg åt höger för Vänsterpartiets ledning och ett svek mot de som kämpat för dem och röstat på dem i hopp om förändring.

Det blev en ny regering. Åtta år av försämringar, privatiseringar och fortsatt hög arbetslöshet ledde till slut till högerns fall. Men trots missnöjet med högerpolitiken kunde varken Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet kanalisera ilskan. Socialdemokraterna sträcker nu istället ut handen till högerpartier för att kunna regera – och Sverigedemokraterna får en stärkt vågmästarroll. Vad som helst kan hända. Det som förmodligen väntar är den mest instabila minoritetsregeringen i Sveriges moderna historia.

Den 18 juni skrev Almega och SEKO på ett avtal som avslutade den drygt två veckor långa tågstrejken, som inneburit både inspiration och hopp för de många arbetare och ungdomar som hankar sig fram på tim- och deltidsanställningar. Det nya avtalet beskrivs som ”ett genombrott när det gäller att stoppa missbruket av deltider” av SEKO:s avtalssekreterare, och som ett ont tvång av Almega. Mer än något annat är det alltså tydligt att tågarbetarnas kamp burit frukt, och att tågföretagen tvingats ge med sig.

Tågstrejken är den första stora strejken vi sett i Sverige på över ett decennium. Den har åtnjutit ett enormt stöd, och innebär en hoppfull ljusglimt för alla arbetare över hela Sverige som kämpar med timanställningar, deltidsanställningar och korttidsvikariat. Strejken visar oss att det är möjligt att kämpa och att det är möjligt att få stöd för sin kamp. Men den visar också att borgarklassen är fast besluten att öka arbetstakten och försämra våra arbetsvillkor – och att den därmed inte kommer ge några eftergifter gratis.

Orosmolnen hopar sig över den svenska arbetsmarknanden och värst är läget för ungdomar där uppemot var fjärde går utan möjlighet till försörjning. Avanti diskuterar orsakerna till detta enorma slöseri med mänsklig produktionsförmåga och förklarar varför bara socialismen och en demokratiskt planerad ekonomi kan lösa problemet med arbetslösheten.

Avanti bjuder in till en serie öppna möten i Göteborg där vi diskuterar aktuella ämnen från ett marxistiskt perspektiv.

Alla möten är på Viktoriahuset (Hpl Prinsgatan) kl 13:00.

Välkomna!

LÖRDAG 10/3 KL 13:00 – ACTA OCH FILDELNINGEN

Upphovsrättsindustrin attackerar regelmässigt demokratin för att skydda sina vinster. Vad innebär fildelning för kapitalismen?

Occupy-rörelsen är ett tecken på att vi nu går in i en ny period av kamp. Det kan vara början till ett nytt 1968. Liksom då är ungdomar och studenter de som är mest rörliga eftersom det är de som drabbas mest av krisen genom arbetslöshet, brist på bostäder och snåla studiemedel.

Studenter i Sverige lever under mycket ansträngda ekonomiska förhållanden. Sveriges förenade studentkårer (SFS) har räknat ut att den genomsnittlige studenten har ett underskott på 316 kr varje månad under terminerna. Detta trots att budgeten som SFS har sammanställt till stor del bygger på riksnormen för försörjningsstöd, alltså socialbidraget. Räknar man med att studenter varje månad beräknas lägga 784 kr på kursmaterial och 500 kr på kollektivtrafik så är den genomsnittlige studenten fattigare än en socialbidragstagare.

Förra mandatperioden lämnade alliansen skolan orörd, men efter det historiska valet i september 2010 så ska skolan också ses över och "reformeras". I spetsen för korståget mot den så kallade flumskolan står Major Björklund, vår skolminister och partiledare för folkpartiet liberalerna. I år så kommer hans parti och de övriga allianspartierna genomföra reformen GY11. En gymnasiereform som vittnar om borgarnas egentliga ansikte och avsikter.

Det råder massarbetslöshet i Sverige och ungdomsarbetslösheten, som senaste åren har den pendlat mellan 25 och 30 procent, är bland de högsta i Europa. Ungdomsarbetslösheten var ett problem redan under högkonjunkturen, men i och med den ekonomiska krisen så har den ökande totala arbetslösheten gjort att ungdomsarbetslösheten förvärrats då ungdomar drabbas hårdast. Borgarna menar att arbetslösheten har orsaker i LAS, höga ingångslöner eller att ungdomarna är lata och helt enkelt helst vill ligga på sofflocket.