Klimatkatastrof eller socialism

av John Gordon
Skogsbränder i Australien 2021. Foto: Matt Palmer/Unsplash

Sommarvädret 2021 har varit bland det mest extrema hittills. Och det är kapitalisterna, inte vädergudarna, som bär skulden.

I början av augusti släppte FN:s klimatpanel IPCC sin mörkaste rapport hittills: Jorden blir allt varmare, polerna smälter, havsnivån höjs och ännu fler djurarter väntas snart dö ut. Koldioxidhalten i atmosfären är den högsta på två miljoner år, och Parisavtalets mål på 1,5 graders temperaturökning kommer troligtvis passeras inom 20 år. Extrema väderhändelser, likt de vi sett den gångna sommaren, kommer att bli allt vanligare och kraftigare. Vi kommer få leva med ett allt mer extremt klimat under lång tid framöver, men det finns fortfarande tid att minimera dess värsta effekter. Forskare menar att industrin måste sätta människans och naturens behov i främsta rummet. En sådan omställning, som vi så desperat behöver, är dock oförsonlig med ett system som kräver exploatering av samma människor och natur.

Om inget görs kan sommaren 2021 tjäna som ett avskräckande exempel på vad kapitalismens framtida klimat har att erbjuda. På alla kontinenter har vi sett torka, bränder och översvämningar på en skala som saknar jämförelse i historien. Medan världen såg hur idrottseliten kämpade i extremvärmen i Tokyo höll skogsbränderna i Grekland på att förstöra den antika Olympiastadion. Parkbänkar och trottoarer smälte under den värsta värmebölja som någonsin uppmätts i USA och Kanada. I Sydamerika lade torka återigen grunden till stora bränder i Amazonas och i Afrika fortsätter den driva allt fler på flykt. I Bangladesh totalförstördes ett läger för Rohingya-flyktingar från Burma och tiotusentals lämnades utan hem eller ägodelar. I media fick dock denna översvämning ge plats för de i Yunnan och Tyskland, som även de saknar motstycke i modern tid.

Många hoppas att IPCC:s rapport ska vara den "väckarklocka" eller "varningssignal" som krävs för att makthavarna ska agera. Men detta verkar osannolikt. Den tyska staten, till exempel, ignorerade gång på gång varningar om höga vattenflöden i Rhenområdet. "Vi visste att något stort skulle hända. Alla prognoser sa det, men budskapet nådde inte fram" konstaterade hydrologiprofessorn Hannah Cloake, som utvecklat det europeiska varningssystemet för översvämningar (EFAS), i en intervju med SVT. Samma sak kan vi vänta med varningarna om klimatförändringarna i stort. Att de hotar förändra livet på jorden i grunden är känt sen länge.

Men den härskande klassen, storföretagen och de stora utsläpparna spelar efter kapitalismens regler. I bästa fall ser man i planetens död en ny kassako. I stället för att ställa om produktionen lägger man över kostnaden på arbetare och framtida generationer. Arbetare som inte konsumerar överprisade "gröna", "klimatsnåla" produkter kommer fortsatt att målas ut som ansvariga för den katastrof som väntar. Så länge makten ligger i kapitalisternas händer kommer inget förändras.

Väckarklockan vi behöver är en ny våg av revolutionär klasskamp. Redan nu ser vi hur ungdomar världen över tar strid för förändring. I deras kamp får liberalt snömos om "gröna investeringar", "klimatfonder" eller "grön omstart" ge vika för krav på systemförändring, klimatstrejk, eller expropriering av de största utsläpparna. Enad med en revolutionär arbetarrörelse kan vi ta makten från storföretagen och bygga en framtid värd namnet. En systemförändring kräver klasskamp. En grön planet kräver socialism.

  

 


 

PRENUMERERA PÅ REVOLUTION

Om du gillar den här artikeln, teckna en prenumeration på Revolution. För endast 379 kr får du 12 nr av Revolution med 20 sidor välmatade med marxistiska analyser av klasskampen i Sverige och internationellt.

Du kan också ge en donation.