Krig och hunger – ett recept för revolution

av Malcolm Unge och Valdar Malmsten
Foto: Hennie Stander / Unsplash

Hungerkrisen i de fattigaste länderna förvärras nu till följd av kriget i Ukraina. Med stigande inflation och växande klassklyftor bereder det vägen för klasskamp och revolution på världsskala.

Ryssland och Ukraina står tillsammans för cirka en tredjedel av den globala exporten av vete och korn. Därtill är Ukraina den ledande exportören av solrosolja som är en viktig ingrediens i livsmedelsbearbetning. FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) befarar att den ryska invasionen av Ukraina ”allvarligt kommer att minska livsmedelssäkerheten världen över” – det vill säga hungern kommer att öka.

Många länder i Mellanöstern och Afrika är nästan helt beroende av livsmedelsexporter från dessa länder, däribland det redan svältdrabbade Jemen. Ukraina står för 80 procent av exporten av vete till Libanon och mer än hälften av all solrosolja till Egypten. Egypten importerar över hälften av sitt vete från Ryssland. Ryssland är dessutom en av världens största exportörer av naturgas – en av de viktigaste beståndsdelarna i gödsel.

Tillgången till dessa, för Mellanösterns länder så vitala, råvaror hämmas av en mängd olika faktorer. Pandemins härjningar syns fortfarande på rubbade försörjningskedjor, ökade fraktkostnader och flaskhalsar i distributionen. Lägg sedan till sanktionerna mot Ryssland och Ukrainas exportförbud på livsmedel och du har ett recept på misär.

Den 9 mars införde Ukraina exportförbud på vete, korn och andra livsmedel för att försöka avvärja en svält i landet. FAO fruktar att 30 procent eller mer av Ukrainas bördiga jordar kommer att förbli oplanterade, vilket dels beror på att kriget har stört planteringen som vanligtvis sker i april, och dels på att många ukrainska bönder har tvingats fly eller blivit inkallade. Exporten försvåras ytterligare av att en majoritet av Ukrainas hamnar är blockerade eller så pass förstörda att skepp varken kan lasta av eller på. Detta gäller synnerligen handelsskeppen som brukade trafikera Svarta Havet.

Ryssland och Ukraina står för cirka en tredjedel av den globala exporten av vete och korn. Foto: meriç tuna / Wikimedia Commons (CC0 1.0)

De västerländska sanktionerna mot Ryssland har inte underlättat situationen. Behövande länder har svårt att importera varor från ryska företag som är under hårda sanktioner. Sammanlagt leder dessa omständigheter till att omvärlden sluter sig och anammar protektionistiska åtgärder.

När veteexporten från Ukraina minskar bör produktionen öka på andra platser, men detta försvåras av bristen på naturgas och kostnaden på gödsel. Priset på gödsel per ton ligger på ungefär 1049 dollar, en fördubbling från samma period förra året. Samtidigt inför västländer begränsningar på export av livsmedel för att säkerställa inhemsk tillgång, något FAO fruktar kan trissa upp matpriserna med 22 procent. FAO:s livsmedelsprisindex, som mäter förändringar i pris på matvaror, ökade i mars med 12,6 punkter till 159,3 – den högsta nivå som någonsin uppmätts.

Mellan januari och mars i år beräknas det att investeringsfonder mer än fyrdubblade sina nettoköp på livsmedelsmarknaden. I ett läge där många svälter och än fler riskerar att svälta väljer kapitalisterna att köpa upp och hamstra dessa livsnödvändiga varor. Detta trots att FAO befarar att så många som 500 miljoner människor riskerar att svälta i världens fattigaste länder till följd av kriget och de efterföljande ekonomiska sanktionerna, samt att antalet undernärda personer riskerar att öka med 8–13 miljoner under 2022–2023.

Klasskamp och revolution står på dagordningen

I februari sa IMF:s tidigare chefsekonom Maurice Obstfeld till New York Times, att stigande matpriser var oroväckande och kan leda till ”utbredd social oro”. Borgarklassens strateger har all anledning att vara oroliga. Höga matpriser och hunger har många gånger i historien tvingat massorna till revolutionär kamp.

En av de bidragande orsakerna till den franska revolutionen var just stigande matpriser. Om vi tittar på en graf över priset på vete de senaste 25 åren kan vi se två tydliga toppar – en just nu och en 2008. Under perioden mellan 2005 och 2011 ökade matupproren globalt med hela 250 procent.

Detta visar vart vi kan vara på väg. De arabiska revolutionerna kallades av vissa för just hungerrevolutioner. När nu många länder står inför skenande matpriser och hunger tvingas massorna på nytt ut i kamp.

Medvetandet är i allmänhet konservativt. Människor har fullt upp med att klara vardagen och man håller fast vid sina traditionella värderingar och sitt sätt att leva. Men förr eller senare nås en gräns där medvetandet förändras. Stora händelser skakar om människors medvetande. När grundläggande basvaror som alla behöver för att leva skenar i väg till prisnivåer som folk inte har råd med tvingas miljoner människor ställa sig frågan: varför händer det? Varför lider de flesta av oss samtidigt som en liten minoritet berikar sig? Detta har revolutionära implikationer.

Vi såg det i den våg av revolutioner som följde den arabiska våren. Vi såg det innan coronapandemin bröt ut, med masskamp över hela världen: från Chile till Libanon, från gula västarna i Frankrike till revolutionen i Sudan. Året 2022 inleddes med revolutionen i Kazakstan som framförallt orsakades av skenande priser på bränsle och livsmedel.

Det är enkelt att konstatera att massorna gång på gång kommer tvingas ut i kamp mot den krisande kapitalismen. Frågan är inte om, utan när vi kommer se en ny revolutionär våg som den vi såg 2019. 

  

 


 

PRENUMERERA PÅ REVOLUTION

Om du gillar den här artikeln, teckna en prenumeration på Revolution. För endast 379 kr får du 12 nr av Revolution med 20 sidor välmatade med marxistiska analyser av klasskampen i Sverige och internationellt.

Du kan också ge en donation.