Kungen, drottningen och de övriga kungligheterna lever lyxliv på de 1,1 miljarder de får av våra skattepengar varje år. Men om vi ska tro medierna har de sedan pandemins början tvärtom varit folkets självuppoffrande tjänare.
Prinsessan Sofia var först ut med att ta en paus från sin vardagliga lyx för en tre dagars snabbkurs och sedan arbeta lite i vården på Sophiahemmet. Detta imponerande stordåd blev av naturliga skäl en världsnyhet. Prinsessan betonar nu att det var ”en enastående erfarenhet” och att hon kommer att fortsätta jobba där till hösten. Hennes kungliga höghet har inte berättat om detta innebär att hon kommer att leva på en genomsnittlig sjukvårdarlön.
Prins Carl Philip, hertig av Värmland, var inte långt efter med att ”ställa sig till försvarsmaktens förfogande”. Hans betungande uppdrag blev att ”leda” (läs: vara i vägen för) försvarets insatser under pandemin, vilket hittills i stort verkar ha bestått av att ta på sig militärutstyrsel och posera framför kamerorna.
Drottning Silvia har från sitt trygga förvar på olika kungliga slott i lantlig miljö använt sitt mediautrymme till att skälla på dagens ungdom för deras bristande ansvar under pandemin. Tyvärr har hon inte fördömt de ansvariga politikerna.
Prinsessan Birgitta kunde på grund av Spaniens nedstängning inte åka tillbaka till sitt hem på Mallorca och fick gråta ut i Expressen: ”Att vara hemlös känns inte så jättebra inte. Ovissheten är hemsk.” Den hemlösa Birgitta tvingades istället bo på Stenhammar slott med kungen.
Hans majestät Kung Carl XVI Gustaf – hertig av Jämtland, general i armén, amiral i flottan, riddare med kedja av Elefantorden, stormästare över Serafimerorden och Nordstjärneorden, storkommendör av Dannebrogorden, riddare av Kungliga Carl XIII:s orden från födseln (etc. etc. etc.) – har tagit en paus från betungande fasanjakter och galor och försökt höja moralen genom att köpa sig en ny BMW.
Det officiella apanaget ligger på 139 miljoner kronor om året, men Republikanska föreningen har avslöjat att kungahusets verkliga kostnad är runt 1,1 miljarder varje år. Samma belopp skulle kunna gå till att anställa 2500 nya sjuksköterskor.
Under pandemin har det blivit tydligt vilka delar av samhället som egentligen behövs. Ingen lista på samhällsnödvändiga arbeten kan med gott mod nämna bankirer, aktiemäklare eller kapitalister. Ännu mindre den parasitära monarkins representanter i kungahuset.