Nej till värdlandsavtalet med Nato

av Stefan Kangas
JAS 39 Gripen. Foto: US Air Force (public domain)

Den 25 maj beslutar riksdagen om värdlandsavtalet med Nato. Det är ytterligare ett steg närmare Nato-medlemskap, där Sverige i praktiken redan är icke-röstande medlem. Sverige kommer nu bli en än mer välintegrerad del av den USA-dominerade imperialistiska alliansen.

Sverige har tidigare följt en doktrin som på papperet lydde "alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig". I verkligheten har det sedan länge funnits informationsutbyte och flygspaningar utförda åt USA och Nato. Den svenska militären övade enbart för en eventuell invasion från Sovjetunionen. Det var underförstått vilken sida Sverige skulle hamna på i händelse av konflikt – med de andra imperialistiska kapitaliststaterna och mot Sovjetunionen.

Sedan Sovjetunionens fall har Sverige knutit allt intimare band med Nato. Svensk trupp har deltagit i ockupationen i Afghanistan, och svenska stridsflygplan deltog i bombningarna av Libyen. I två beslut 2007 och 2009 införde man en solidaritetsklausul som innebär att vi ska kunna "ta emot och ge militärt stöd" om det blir konflikt i ett land i norden eller EU. I Norrbotten har Nato fått öva krig mot Ryssland, och sedan 2013 ingår vi i Natos snabbinsatsstyrka NRF.

Värdlandsavtalet, som på engelska kallas Host Nation Support, innebär att Nato kan använda svenskt territorium för att stationera trupp och upprätta militärbaser. Nato får sköta transporter via land, luft eller till sjöss och får tillgång till svenska flygfält, hamnar och knutpunkter. De får förvara bomber, mat och missiler – allt detta som en del i truppförflyttningar och förberedelser för krig mot "tredje land" (alltså Ryssland). Sverige har en bra geografisk position för att ingripa i händelse av konflikt i Baltikum, och har därför strategisk vikt för Nato.

En majoritet är fortfarande motståndare till ett svenskt Nato-medlemskap. Det är detta som den mediala skrämselpropagandan kring Ryssland syftar att råda bot på.

Idag stödjer däremot en majoritet av högerpartierna öppet ett fullvärdigt Nato-medlemskap. Regeringen har samtidigt bara sagt att Sverige "inte är medlemmar i någon allians", vilket givetvis öppnar för att vi skulle kunna bli det i framtiden.

Miljöpartiet, som låtsats vara motståndare inför sina medlemmar och väljare, har sagt att de kommer att rösta för värdlandsavtalet. Detta gör att Vänsterpartiet är de enda motståndarna till avtalet, och att det helt säkert kommer att gå igenom.

Avtalets försvarare pratar gärna om att Nato bara får komma hit "på inbjudan av regeringen", och det är riktigt att det formellt är en del av avtalet. Det är dock extremt naivt att tro att en regering bestående av partier som är så pass vänligt inställda till USA-imperialismens alla krig och härjningar inte skulle bjuda in dem när det kom till kritan. De har länge sysslat med ett alltmer motbjudande kryperi och fjäskande för USA-imperialismen.

Också vissa av avtalets motståndare har gjort en stor poäng av själva punkten om den rent juridiska frågan om Sverige "får" säga nej till olika saker. Sverige har exempelvis inte begärt något undantag för kärnvapen. Detta sätt att ställa frågan missar dock hur spelet mellan imperialistmakterna fungerar i verkligheten.

Det säger sig självt att Nato bara kommer att kunna placera trupp i Sverige så länge den svenska staten godkänner det. Men den juridiska frågan om vad som står i avtalet är snarare en avsiktsförklaring än någon tvingande lag. Vad som sker bestäms i sista hand inte av detta, utan av styrkeförhållandena mellan konkurrerande imperialistiska intressen. De juridiska övervägandena är sekundära.

Mer seriösa och konkreta förberedelser för krig kommer knappast att passera obemärkt. Vi kan då se en upprepning av de omfattande rörelser vi såg 2003, då det var stora demonstrationer över hela Sverige som en del i de internationella mobiliseringarna mot USA:s krig mot Irak. Marxister ställer sig i första ledet i denna kamp.

Men imperialismen innebär ständiga och återkommande konflikter som en följd av konkurrensen om marknadsandelar mellan de olika imperialistiska staterna. Därför räcker det inte med att stoppa värdlandsavtalet eller ett svenskt Nato-medlemskap.

Natomotståndet måste användas för att bygga en revolutionär socialistisk rörelse, och därför förklarar marxister öppet att det inte går att bygga någon varaktig fred inom kapitalismens ramar. Först under socialismen kan vi skapa en verklig fred på rättvisa villkor över hela världen.

  

 


 

PRENUMERERA PÅ REVOLUTION

Om du gillar den här artikeln, teckna en prenumeration på Revolution. För endast 379 kr får du 12 nr av Revolution med 20 sidor välmatade med marxistiska analyser av klasskampen i Sverige och internationellt.

Du kan också ge en donation.