Papperslösa arbetare utnyttjas skoningslöst under kapitalismen

av Manuel Mendoza
Foto: Phil Botha/Unsplash

Jag vet av egen erfarenhet hur det är att leva som papperslös i Sverige och tvingas arbeta svart. Det är svårt nog att få ett jobb överhuvudtaget, men som papperslös tvingas man ta nästan vilket jobb som helst.

Den första juni 2016 ändrades Lagen om mottagande av asylsökande av den socialdemokratiska regeringen. Ändringen innebar att asylsökande som fått avslag omedelbart blir av med allt ekonomiskt understöd om han eller hon inte lämnar landet frivilligt. I juli 2016 infördes dessutom en ny lag om tillfälliga begränsningar av uppehållstillstånd. Det är redan mindre än en fjärdedel av alla asylärenden som slutar med bifall (Migrationsverket, 2020) – men den nya lagen betyder att även de som beviljas asyl bara får rätt att stanna tillfälligt, vilket skapar en extrem utsatthet. Regeringens lagförslag i april 2021 är en bekräftelse av denna hårdare linje.

Efter att ett tillfälligt uppehållstillstånd gått ut måste alltså personen som redan beviljats asyl ansöka igen om en förlängning av uppehållstillståndet. Om ansökan om förlängning får avslag behandlas personen på samma sätt som alla andra som inte beviljas asyl i Sverige: tillbakadragande av ekonomiskt stöd, internering i förvar och till sist utvisning.

Ibland kan dock inte personen som får avslag utvisas i praktiken, till exempel då det inte finns något land som erkänner personen som medborgare (vilket är fallet för mig). Om personen håller sig gömd eller inte går att utvisa blir han eller hon kvar i Sverige men lever som papperslös. Utan ekonomiskt understöd eller lagliga rättigheter har personen inget annat val än att arbeta svart eller ta sin tillflykt till småbrott och prostitution.

En bekant till mig, Ensar från Kosovo, behandlades på ett sätt som är typiskt för många papperslösa arbetare. Han anlitades för ett målerijobb för 2000 kronor, men efter att arbetet slutförts fick han inte några pengar alls. Personen som anställt Ensar hävdade att han anlitat honom bara för att ge honom "något att göra". Ensar hade naturligtvis ingen möjlighet att protestera eller komma med invändningar. Att gå till polisen skulle bara ha slutat med att han själv blev satt i förvar och sen utvisad ur landet. En person som arbetar svart måste ha turen att den som anställer honom eller henne faktiskt håller sitt löfte om att betala för arbetet.

För några år sedan lärde jag även känna Bwanbale från Uganda som sökt asyl i Sverige men fått avslag. För att överleva tvingades han städa och diska hela dagarna på en pizzeria, varje dag i veckan utan någon ledighet för endast 800 kronor i månaden. Precis som många andra flyktingar som fått avslag på sin asylansökan gick han med på sådana villkor eftersom han var desperat efter en inkomst – vilket "arbetsgivaren" skrupellöst kunde utnyttja. Bwanbale drevs så hårt att han vid ett tillfälle försökte begå självmord och hamnade på sjukhus. När han lämnade sjukhuset väntade polisen, Migrationsverkets förvar och utvisning från Sverige. Efter att ha blivit utnyttjad och förnedrad under slavlika förhållanden så bestämde den svenska staten att Bwanbale var den som bröt mot lagen genom att helt enkelt befinna sig i landet.

Ytterligare en flykting jag lärt känna, Jose från El Salvador, fick ett tillfälligt uppehållstillstånd i Sverige som löpte ut efter tre år. När Migrationsverket avslog hans ansökan om förlängning förlorade han sitt arbetstillstånd, sitt svenska personnummer och därefter sitt dåvarande arbete. Under tiden som han väntade på ytterligare besked från svenska myndigheter tvingades han leva som papperslös. Han sökte nytt jobb svart, men kunde bara skrapa ihop några hundra kronor i månaden. Han hade inte ens råd med mat, än mindre med telefon, busskort eller hyra till någonstans att bo. Till slut blev även han placerad i Migrationsverkets förvar och utvisad.

Hårdare regler för att få uppehållstillstånd leder till låga löner och usla förhållanden, som kapitalisterna skamlöst kan utnyttja – och inte bara för de omedelbara vinsterna. Genom att etablera en permanent låglönesektor kan man pressa ner alla arbetares löner och villkor. Man ställer arbetare mot arbetare, och beskyller flyktingarna för kapitalismens fasor – om det så är kriminalitet, bostadsbrist eller låga löner. Socialdemokraternas nuvarande flyktingfientliga politik hjälper kapitalisterna i detta.

Vi måste ta strid för att arbetarrörelsen ska anta en revolutionär politik: med början i rätt att stanna för alla som kommer till Sverige – med fullständiga rättigheter, inklusive kollektivavtalsenliga villkor. Mot borgarnas försök att skylla på invandrare, måste vi svara med att förklara att kapitalismen är problemet – och att det bara är genom att avskaffa kapitalismen som vi en gång för alla kan göra slut på arbetslöshet, krig, kriminalitet och alla andra farsoter som plågar mänskligheten.

 

  

 


 

PRENUMERERA PÅ REVOLUTION

Om du gillar den här artikeln, teckna en prenumeration på Revolution. För endast 379 kr får du 11 nr av Revolution med 20 sidor välmatade med marxistiska analyser av klasskampen i Sverige och internationellt.

Du kan också ge en donation.