Pegida Göteborg – ett nederlag för rasismen

av Hannes Oscarsson
Foto: Revolution

När Pegida Malmö lyckades "mobilisera" åtta personer talades det om ett fiasko, och i Stockholm fick de ställa in helt. Pegidas försök att mobilisera till en demonstration i Göteborg, som pågått i en och en halv månad, kan inte heller beskrivas som något annat än en katastrof. Allt som syntes till var sex personer och en flagga, men motdemonstrationen var 1800.

I Göteborg har motståndet mot såväl organiserad rasism som fascism varit stort de senaste åren, och dagens motdemonstration utgjorde inget undantag. Redan en timme innan Pegida-anhängarna syntes till fanns ett hundratal personer på plats, de flesta ungdomar, och i takt med att klockan närmade sig tre fylldes Götaplatsen på mer och mer. Uppskattningsvis 1800 antirasister fanns på plats.

Eftersom arbetarrörelsen som vanligt intog en passiv inställning till motdemonstrationen blev den inte så stor som den hade kunnat bli. Men den samlade långt fler än det lilla fåtal närmast sörjande som bestämt sig för att lyssna på rasisternas svammel. Motdemonstrationen visade dock att det finns en underliggande ilska hos många som spontant kan ta sig i uttryck vid tillfällen som dessa, och framförallt visade den återigen hur enormt svag den rasistiska rörelsen faktiskt är.

Göteborgs-Posten beskrev det hela ganska klockrent: "Vad de sade förblir okänt, då de och de fyra andra Pegida-talarna använde en enkel megafon som dränktes i talkörernas 'Inga rasister på våra gator' och 'Ni kan gå hem nu!'." Med slagord som dessa hölls stämningen på topp under hela demonstrationen, och den blev desto bättre när Pegida väl tog sitt pick och pack och försvann. Deras avlägsnande från platsen möttes av jubel och applåder över att den spontana mobiliseringen av vanliga arbetare och ungdomar än en gång överröstat rasisterna tusenfalt.

Rasisterna kan gå hem och dra något gammalt över sig, men vi som är organiserade revolutionärer måste likväl se dagens framgång som endast ett litet steg framåt i kampen mot rasism och det som i sista hand ger upphov till det: kapitalismen. Därför fortsätter vi kampen mot alla som försöker ställa arbetare och ungdomar från olika länder och religioner emot varandra.

Framtiden kommer vara fylld med liknande situationer av kamp när kapitalismens kris fördjupas och drabbar Sverige ännu hårdare. En ökande otrygghet som tillfälligtvis ger upphov till mindre rasistiska organisationer är alltid ett tecken på att potentialen för en större radikalisering åt andra hållet finns där. Därför inser vi att kampen är i sin begynnelse, och vi är beredda på så mycket mer.

Men idag var det vår dag. No Pegida!

  

 


 

PRENUMERERA PÅ REVOLUTION

Om du gillar den här artikeln, teckna en prenumeration på Revolution. För endast 379 kr får du 12 nr av Revolution med 20 sidor välmatade med marxistiska analyser av klasskampen i Sverige och internationellt.

Du kan också ge en donation.