Pilotstrejken på SAS

av Johannes Pettersson
Foto: News Øresund - Johan Wessman (CC BY 3.0)

Omkring 900 piloter i hela Skandinavien gick ut i strejk natten till den 4 juli. Detta för att stoppa SAS plan på att "omstrukturera företaget" genom avskedanden och ännu otryggare anställningar.

Just nu bombarderas vi med artiklar om hur synd det är om det stackars krisande företaget. SAS vd Anko van der Werff gråter ut på en presskonferens om SAS dåliga ekonomi och hur "en strejk är det sista vi behöver just nu", något SAS borde tänkt på innan de provocerade fram strejken. Van der Werff fortsätter: "Därför uppmanar vi SAS-piloterna att avsluta strejken och engagera sig konstruktivt som en del av processen." Processen i fråga är att suga ut de 9,5 miljarder kronor vd:n säger de behöver spara in direkt ur piloternas och andra anställdas fickor.

Fackrepresentanterna målas ut som stridslystna och oansvariga. I själva verket har pilotfacket slagit knut på sig själva för att vara företaget till lags. Pilotfacket har redan i den så kallade säsongsuppgörelsen gått med på att SAS ska få sänka piloternas löner och arbetstid med 25 procent under lågsäsong eller vid eventuella utbrott av Covid-19. Nu har facket själva föreslagit ytterligare lönesänkningar, liksom andra förämringar som skulle spara SAS hundratals miljoner. Det enda de kräver är att få ha kvar sina jobb inom företaget och att SAS återanställer de 450 piloter som avskedats under pandemin. "Det är nästan så man skäms" säger Martin Lindgren till DN angående fackets låga krav. Men SAS blankvägrar och kräver ännu större försämringar, så piloterna har inget annat val än att strejka.

Sedan pandemins början har SAS sparkat närmare halva sin personal och ska återanställa dem via två dotterbolag: SAS Link och SAS Connect. Dotterbolagen är dock inte bundna till samma kollektivavtal som moderbolaget vilket innebär att piloterna som återanställs gör det med sämre villkor och sämre möjligheter att organisera sig. I Norge sades till exempel 560 erfarna piloter upp, därefter lades tjänsterna ut via dotterbolagen där de sparkade piloterna fick ansöka precis som alla andra. I Danmark har de redan börjat med avsked och återanställning via underleverantörer som inte omfattas av kollektivavtalet. Martin Lindgren tror att det kan vara upp till 50-60 procent av piloterna som inte omfattas av strejken på grund av att SAS hyr in dessa så kallade underleverantörer de redan kontrollerar.

SAS har alltså i praktiken gjort kampen till en fråga om fackets rätt att existera, och facket har tvingats svara med att göra det till en fråga om SAS rätt att existera på den grundvalen. "Om företaget inte vill anamma den skandinaviska modellen anser vi att det är en aktör som inte har rätt att finnas", säger ledaren för det norska SAS-förbundet Roger Klokset till VG på frågan om de är beredda att låta SAS gå i konkurs.

Avtalshoppning och urholkning av LAS

I en inspelning från mars som SVT publicerat konfronteras en chef av en uppsagd pilot om skapandet av de nya dotterbolagen. När strejker kom på tal svarade chefen med: "Det pågår diskussioner [med ledningen] ... och de säger då 'det är därför vi vill ha flera plattformar – vi kan inte lägga alla ägg i en skål'". Detta är ett öppet erkännande av att de ville dela upp arbetskåren för att motverka strejker. Detta är även ett sätt att kringgå turordningsregler, något som till exempel kan användas för att göra sig av med fackliga aktivister eller andra obekväma arbetare.

Trots svartmålning i media och lögner från ledningen visar arbetare sin solidaritet med de strejkande piloterna. I ett klipp från SVT berättar strejkvakter på Arlanda tar emot hejarop och stöttande kommentarer från resenärer och kollegor från andra företag. Natten till den 7 juli går även 200 flygmekaniker från Dansk metal ut i sympatistrejk, vilket visar solidariteten inom arbetarklassen.

De anställda på SAS gick ut i december och krävde att regeringen ska "ställa krav på ert bolag" samt att de ska följa svensk lag och de avtal SAS själva ingått med sina fackförbund. Naturligtvis har regeringen – som här beter sig som vilken kapitalist som helst – avvisat alla sådana önskemål.

Det enda sättet att rädda SAS för arbetarnas del skulle vara att sluta driva det som ett kapitalistiskt företag, och i stället driva det i arbetarklassens intresse. Det skulle som första steg förutsätta att man kastar ut kapitalisterna och exproprierar resterande 70 procent av detta företag.

Utan piloter, kabinpersonal och andra anställda flyger inte SAS alls. De är nödvändiga. Om det behövs "effektiviseringar", så har vi ett förslag: "Omstrukturera" bort cheferna och deras miljonlöner – och ersätt dem med valda representanter för piloter och arbetare som kan styra företaget i enlighet med arbetarklassens och resenärernas behov.

  

 


 

PRENUMERERA PÅ REVOLUTION

Om du gillar den här artikeln, teckna en prenumeration på Revolution. För endast 379 kr får du 12 nr av Revolution med 20 sidor välmatade med marxistiska analyser av klasskampen i Sverige och internationellt.

Du kan också ge en donation.