Strejk i Göteborgs containerhamn

av Sigrid Wikström och Stefan Kangas
Foto: Sinthujha Kumarasamy

Sedan klockan 14 i tisdags är det strejk i Göteborgs hamn enligt ett rullande schema. Medan högerpressen skriver krigsrubriker och lögner om strejken besökte Revolution de strejkande arbetarna för att höra om den verkliga bakgrunden.

Mot arbetarna står APM Terminals, ett underbolag till Maersk, ett vinsthungrigt storföretag som knappast kunde bry sig mindre om arbetarnas rättigheter. Containerhamnen var tidigare kommunalt ägd, men Miljöpartiet och Socialdemokraterna gick ihop med högern för att privatisera den.

Sedan de nya ägarna tog över 2010 har de fört en aggressivt antifacklig politik. Conny Eliasson, som arbetat i hamnen sedan 1974, förklarar:

– Sen de privatiserade har det blivit klart sämre klimat på jobbet. Det är jättemånga som har slutat särskilt på tjänstemannasidan för att arbetsklimatet har blivit så mycket sämre. Enligt arbetsgivarna så skulle vi ju helst arbeta gratis, men vi arbetare vill såklart få en skälig lön och säkra arbetsvillkor.

Revolution träffade också Peter Annerback som sitter i Svenska Hamnförbundets verkställande utskott.

– Konflikten började i våras, berättar Peter Annerback. Men arbetsgivarorganisationen Sveriges hamnar tyckte att vi skulle ha en avkylningsperiod över sommaren och försöka komma överens lokalt här på terminalen. När inget hände bestämde vi oss för våra tre punkter och att slåss för dem.

De tre punkterna är för det första att Hamnförbundet ska få ha kvar sina skyddsombud som arbetsgivarna vill ta bort trots att det är lag. Det andra är att arbetsgivaren ska följa lagen vad gäller föräldraledighet och semester. Det tredje är att Hamnarbetarförbundets representanter ska ha rätt att delta vid förhandlingar.

Hamnstrejken. Foto:Sinthujha KumarasamyArbetsgivarna hävdar att det bara är Transports representanter som ska ha rätt att förhandla, eftersom de av tekniska skäl formellt är de som tecknar kollektivavtalen. Arbetsgivarna försöker cyniskt utnyttja detta för att spela ut arbetarna mot varandra. Men Svenska Hamnarbetarförbundet organiserar över 85 procent av de som arbetar i produktionen och är de som rättmätigt kan sägas representera arbetarna.

– Förutom våra tre punkter finns ytterligare tre frågor, fortsätter Peter. En av dem gäller några som ska ha betalt för en schemaövergång. De har jobbat övertid som de inte fått betalt för, och som arbetsgivaren vägrar betala.

Stefan Blanckenfjell som arbetat i 36 år i hamnen berättar hur arbetarna tidigare var involverade i att förbättra verksamheten, både vad gäller effektivitet och säkerhet. På 1980-talet erkände cheferna att hamnarbetarna hade kunskaper som var helt omöjligt att hitta någon annanstans på konsultbasis. Det är inte bara de som får verksamheten att fungera, utan också de som bidragit med många idéer för att förbättra verksamheten. Men nu verkar arbetarnas kunskaper inte stå högt i kurs.

– Nu går de på vår skyddsorganisation också trots att de inte får det enligt lag, berättar Stefan Blanckenfjell. Långt tillbaka när Hamnarbetarförbundet bildades så var det skyddsombuden som var spjutspetsarna i facket. De jobbade med arbetsmiljöfrågor för att komma framåt och tvinga tillbaka arbetsgivarna i de frågorna.

I en debattartikel i GP skriver Hamnarbetarförbundets Erik Helgesson: "Våra krav är fortfarande de samma och borde vara just 'skitfrågor' för en rationell arbetsgivare, eftersom de inte handlar om några nya anspråk eller pengafrågor utan om ett på svensk arbetsmarknad helt normalt förhållningssätt till personalen."

Hamnarbetaren Conny Eliasson håller med om att det är mycket mer än pengar som står på spel.

– Den här konflikten handlar inte om pengar – utan om facket. De tycker att Hamn4an är för obekväma med vår medlemsdemokrati, eftersom vi röstar om alla våra avtal och själva väljer våra förtroendevalda.

– I det långa loppet handlar det om att de vill knäcka oss. De vill knäcka Hamn4an, förklarar Conny.

Revolution uppmanar alla delar av arbetar- och fackföreningsrörelsen att visa solidaritet. När vi besökte hamnen fanns även danska arbetare från APM Terminals hamnar i Aarhus och Köpenhamn på plats och visade stöd och solidaritet. Det fanns också kamrater från andra svenska hamnar och från Norge på plats. Som en del av International Dock Workers Council, som organiserar 100 000 hamnarbetare internationellt, står Hamnarbetarförbundet allt annat än ensamma.

Solidaritet är arbetarklassens främsta vapen. Nu behövs allt stöd till hamnarbetarna i deras fortsatta kamp!

  

 


 

PRENUMERERA PÅ REVOLUTION

Om du gillar den här artikeln, teckna en prenumeration på Revolution. För endast 379 kr får du 12 nr av Revolution med 20 sidor välmatade med marxistiska analyser av klasskampen i Sverige och internationellt.

Du kan också ge en donation.