1968-69 genomförde det pakistanska folket en revolutionär resning. Strax innan skapades Pakistans Folk Parti, PPP. Partiet och dess ledare, Zulfikar Ali Bhutto, fångade upp de revolutionära stämningarna och PPP fick ett genomarbetat socialistiskt program. Ali Bhutto blev Pakistans president, men hängdes efter en militärkupp. Hans dotter, Benazir, är PPP: s nuvarande ledare. Hon har bott i exil sedan 1998 efter att hon anklagats för korruption. Det radikala arvet från hennes pappa gör att hon välkomnas med öppna armar av Pakistans folk, och gör henne till en måltavla för fundamentalister. Men hon har, i maskopi med USA, försökt komma överens med Pakistans diktator, Musharraf, om en maktdelning. Detta är motsatsen till vad hennes anhängare vill.
Torsdagen den 18 oktober gick stora människomassor ut på gatorna för att ta emot ledaren för sitt parti PPP – partiet för de miljoner förtryckta, utnyttjande och arbetande massorna i Pakistan. Det var ett hav av människor som viftade med de trefärgade fanorna för Pakistans Folkparti (PPP). Vart man än tittade såg man människor och åter människor, glada uppspelta, dansande och sjungande, skrikandes slagord och glada över återupplivandet av sitt parti – partiet som grundades under den revolutionära rörelsen 1968-69, och som sedan dess har sett många upp- och nedgångar.
Åskådare och analytiker jämförde detta mottagandet den 18 oktober med mottagandet den 9 april 1986 när Benazir Bhutto kom till Lahore efter exil under Zia-diktaturen, då en miljon människor deltog.
Ingen trodde att rekordet från 1986 skulle slås – förutom marxisterna som upprepade gånger sagt att när Benazir kommer tillbaks kommer fler människor än någonsin tidigare gå ut i manifestationer. Folk från alla regioner, alla nationaliteter, religioner, sekter och etniciteter fanns där för att ge uttryck för sitt lidande och sin smärta.
I Karachi var atmosfären extatisk hela dagen. Karavaner bestående av hundratals bussar anlände från hela landet, många efter att ha färdats tusentals kilometer. Samtidigt deltog hundratusentals invånare frånstaden.
Tyvärr fick feststämningen ett brutalt slut när två självmordsbombare sprängde sig själva nära den lastbil som PPP:s ledarskap färdades i. Nästan 150 människor dog, inklusive Benazir Bhuttos säkerhetsvakter som bestod av medlemmar från Folkets Studentförbund (PSF). Mer än 600 människor skadades.
Sprängdådet förbytte den glada atmosfären mot rädsla och terror. Resten av programmet ställdes in och Bhutto fördes snabbt till sitt hem samtidigt som alla människor skingrades.
Marxisterna i PPP
De pakistanska marxisterna i PPP deltog i full styrka. Nästan 50,000 flygblad med socialistiska krav och ett socialistiskt program delades ut i mottagningsparaden.
Kamrat Manzoor Ahmed som är PPP:s parlamentsledamot från Kasur och distrikts-samordnare för PPP i Lahore, ledde en karavan bestående av tusentals människor. De hade färdats i över 24 timmar för att nå till Karachi från Lahore.
Kamrat Ralf Lund från Jampur ledde flera bussar fullpackade med arbetare och bönder samtidigt som kamrater från Quetta, Kalat, Rahim Yar Khan, Sadiqabad, Multan, Jhang, Rawalpindi, Pakhtoonkhwa och Kashmir ledde ett stort antal PPP-arbetare till Karachi.
Kamrater från olika distrikt i Sindh kom med tusentals arbetare från sina områden i Hyderabad, Dadu, Khairpur Nathan Shah, Thattha, Ghotki, Sukkur. Den största karavanen kom från Mirpur Khas i Sindh varifrån kamrater ledde ett stort antal bussar.
Kamraterna i Karachi välkomnade inte bara de tusentals PPP-arbetarna utan organiserade också offentliga möten och delade ut flygblad. De genomförde olika arrangemang och läger längs den 40 km långa paradrutten.
Kamrater från Folkets Arbetarförening i Karachi (arbetardelen av PPP) hade ett läger framför flygplatsen där de satte upp banderoller med socialistiska slagord. Ett annat läger för Folkets Arbetarförening i Sindh organiserades av kamrater vid platsen där paraden skulle ha avslutats och ett stort massmöte hållits.
Hela vägen var packad med folk och flera tusen hade redan samlats framför scenen som Bhutto skulle hålla sitt tal från. På scenen hade man placerat banderoller med stora bokstäver där man bland anant kunde läsa ”Socialism eller Död” eller ”Bhuttoism – Socialism” på.
Flygplatsen ligger i Malirdistriktet där det Pakistanska Stålverket ligger, och där kamrater ledde en historisk kamp mot privatiseringar.
Kamrat Riaz Lund är distriktsordförande för Folkets Arbetarförening här och hade ansvaret för att organisera mottagandet. Stora offentliga möten hölls veckorna före mottagandet med slagord mot privatiseringar och nedskärningar, samtidigt som alla väggar målades röda med socialistiska slagord. Ett läger organiserades också nära flygplatsen för arbetarna på Stålverket.
Kamrater från Layari, PPP:s starkaste fäste i Karachi och den fattigaste och mest slitna delen av staden, gjorde också stora förberedelser dagen till ära och hade ett massmöte med tusentals arbetande och förtryckta människor i den mottagande paraden. Väggarna i Layari målades också röda med socialistiska slagord.
Kamraterna delade inte bara ut tusentals flygblad till deltagarna utan diskuterade också kraven som stod på dem, med de människor som kommit.
Flygbladet fick ett fantastiskt mottagande och många ville ha fler kopior så de kunde dela ut i sina områden när de kom hem.
Krossa imperialismen!
Kamraterna hade ordnat fram ett stort antal USA-flaggor som brändes framför ögonen på den lokala och internationella pressen. PPP-arbetare skrek slagord som ”America ka jo yar hai! Ghaddar hai! Ghaddar hai!” ( Den som är vän med USA är en förrädare). Några flagor brändes nära flygplatsen framför lastbilen som förde fram Bhutto och PPP-ledarskapet, medan några brändes av kamrater nära Mazar-e-Qaid, framför scenen där ett massmöte skulle hållas.
Ingripandet i media
Alla lokala kanaler genomförde maratonsändningar iunder två dagar då de visade live-bilder av mottagandet. Sändningarna sågs av miljoner som satt fast klistrade framför sina tv-apparater under hela dagen. Under sändningen visades också tal av Z.A Bhutto samtidigt som kommentarer från ledande personer visades upprepade gånger. Kamrat Lal Khan gav sina kommentarer på två stora TV-kanaler, ‘Geo’ och ‘Aaj’, som visades flera gånger under dagen. I sina kommentarer sa han att Bhutto borde följa den väg som angavs i de grundande dokumenten för partiet och följa de riktlinjer hennes far skrev medan han satt i fängelse, innan han hängdes.
Brännandet av amerikanska flaggor diskuterades också på kanalerna, liksom den potentiella rollen som de olika strömningarna i PPP kan spela.
Sprängdådet
När demonstrationståget hade kommit till ‘Karsaz’, bara några kilometer från flygplatsen, attackerade två självmordsbombare lastbilen, där PPP-ledarskapet stod och vinkade till de jublande massorna. Vägen var fullpackad åtta kilometer bakom lastbilen och folk stod rygg mot rygg. Lastbilen tog tre och en halv timme på sig att köra vad som normalt tar tre minuter.
Sprängdådet dödade mer än ett hundra människor och skadade många fler. Efter dådet drabbades hela mottagningsparaden av panik. Alla ledarna utrymde omedelbart lastbilen och skyndade sig till säkra ställen. Bhutto fördes omedelbart till sitt hus i Clifton.
Kamrater som befann sig nära lastbilen kontrollerade först att de själva inte var skadade – och efter ett par minuter gick de till stället där dådet hade inträffat. När de kom fram var det panik överallt. Döda kroppar låg på vägen och de skadade skrek av smärta. Där fanns ingen som kunde ta hand om de skadade och flytta kropparna. Ingen ansvarig kunde ses någonstans i närheten, många grät för det viste inte vad de skulle göra.
Under tiden diskuterade kamraterna med människorna och sa åt dem att det inte var tid att gråta och att det inte löste något. De samlade några människor runt sig och började omedelbart med räddningsverksamheten. Kamrat Harish som är läkare hjälpte de skadade med smärtstillande. Efter ett tag kom det ambulanser och kamraterna hjälpte inte bara till med att flytta de döda och skadade, utan ledde hela situationen. Under hela tiden dök inte en enda regeringstjänsteman upp, eftersom alla tjänstemän nära lastbilen antingen var dödade eller hade sprungit iväg.
Under hela den här aktiviteten lyckades kamraterna samla ett par hundra människor runt sig och övertyga dem om att de skulle organisera sig i denna nödsituation. De sa åt dem att detta var en attack på Pakistans arbetare och bönder och de döda var deras bröder och systrar. Kamrater lyckades organisera dessa människor och åter motivera dem till kamp för sin frigörelse från kapitalismens slaveri.
När armén kom fram försökte de skingra människorna, men gruppen som organiserades av våra kamrater började skrika slagord mot militärdiktaturen och för socialism. PPP-arbetarna skrek slagord som ”Zinda hai Bhutto! Zinda hai!” (Bhutto lever) och ”Har ghar se Bhutto Nikle ga! Tum kitne Bhutto maro ge!”( Hur många Bhuttos kommer ni döda? Bhutto kommer att komma ut från varje hem!) Dessa var de populäraste slagorden under hela dagen.
Kamraterna vid Mazar-e-Quaid förklarade också orsaken och följderna av denna tragiska händelse för människorna och hjälpte dem att ta sig hem på ett organiserat sätt.
Nästa dag deltog kamraterna i marscher för de döda. De flesta döda kom från Lyari, ett väldigt fattigt och slitet område. Några nära vänner från Malir distriktet var också bland de döda, kamraterna deltog inte bara i alla marscher utan försökte också trösta offrens familjer.
Kamrat Manzoor Ahmed reste till de dödas familjer och framförde kondoleanser från PPP och PTUDC.
Och nu då?
PPP har proklamerat tre dagars sorg för de döda i denna tragiska incident, samtidigt som man planerar massmöten i Punjab och på andra ställen. Bhutto och andra ledare för partiet skyller på olika underrättelsetjänster och säger att de har varnat för sådana här incidenter förut.
Trots detta har massorna än en gång visat sin styrka. De har ännu en gång visat att när de kommer ut på gatorna kan de bidra till förändring. Den tre miljoner starka demonstrationen gav kraft till de miljonerna som såg den på tv. Alla aktiviteter över hela landet hade stannat av. De i vanliga fall så upptagna och fulla gatorna i Lahore, Islamabad och all andra städer var helt öde i torsdags. Det här har fått hela den härskande klassen att skaka, dess ledare hade nedstämda ansikten och talade med ett deprimerat tonfall.
Uppenbarligen har denna incident skadat rörelsen lite. Men PPP-arbetarna i Karachi och på andra ställen har blivit arga och är rasande på grund av attacken utförd av ”anti-folkliga” element. Dom söker efter hämnd, inte tillsammans med statens lakejer utan mot staten själv.
Kamraterna i PPP gör också sitt bästa för att leda dessa arga arbetare till kampen för kapitalismens avskaffande genom den socialistiska revolutionen.