När deras skolkamrat Jargalsaikhan Itgelt och hans familj skulle utvisas efter sju år i Sverige organiserade eleverna på Globala gymnasiet en skolstrejk. Uppslutningen blev stor, och totalt strejkade nästan 2000 gymnasieelever från sex olika gymnasieskolor under onsdagen och torsdagen.
Jargalsaikhan Itgelt går i trean på samhällsprogrammet på Globala gymnasiet och har varit i Sverige nästan sju år. Sedan hans familj fick avslag på en ansökan om förlängning av deras arbetstillstånd, hotas han med utvisning till Mongoliet. Eftersom han fyllt 18 år behandlas hans ansökan om uppehållstillstånd separat från hans familjs överklagan av arbetstillstånd, vilket betyder att han kommer att utvisas även om hans familjs överklagan beviljas.
Onsdag den 15 februari klockan 10:10 lämnade mer än 1000 elever skolbänken för att strejka på fyra gymnasieskolor i Stockholm: Globala, Rytmus, Fryshuset samt Kulturama gymnasium. Dagen därpå gick även runt 750 från Södra Latin och Norra Latin ut i strejk.
Revolution närvarade vid strejken på Globala gymnasiet. Stämningen var mycket god och kämpaglöden hög. Det var inte tyst en enda sekund, utan antingen skanderade hela skolan slagord eller så lyssnade alla mycket hängivet på tal eller musik. Jonathan Granlöf från strejkkommittén förklarade bakgrunden:
– Jagaas vänner gjorde först en namninsamling men efter ett tag förstod flera att det inte skulle räcka, utan det krävdes något som väckte mer uppmärksamhet. Idag står vi här för att strejka för att Jagaa ska få stanna, men vi vill också uppmuntra till fler initiativ och visa att elever kan ta makten i sina händer.
Revolution pratade också med Claudia Werner från Kulturama gymnasium som berättade att kampviljan var mycket hög och att många knutna nävar höjdes i skyn när de strejkande eleverna sjöng A las Barricadas (Till barrikaderna) – en kampsång från spanska revolutionen på 1930-talet.
Senare på onsdagskvällen höll de strejkande eleverna en manifestation på Medborgarplatsen där många från allmänheten kom och visade solidaritet. Jagaas fall är inte unikt, vilket flera talare under strejken och manifestationen lyfte fram. Flera talare krävde ett stopp på alla utvisningar av unga och studenter.
Många tror att unga och studenter endast passivt ser på sin inhumana omvärld utan att agera. Skolstrejken i Stockholm visar att motsatsen är fallet. Det finns också många historiska exempel, som när 280 000 studenter i USA strejkade mot Vietnamkriget 1970, eller när 30 000 studenter strejkade i Liverpool 1985 mot ett orättvist lärlingsprogram. Eller mer nyligen Vasaskolan i Gävles solidaritetsstrejk 2013 med hungerstrejkande afghanska flyktingar som riskerade utvisning.
Över hela världen bygger man murar för att stoppa flyende människor och deporterar och splittrar familjer. I USA deporterade den förra presidenten, Obama, flest människor någonsin, medan den nya bygger en mur mot Mexiko. I EU byggs det murar och stängsel i exempelvis Calais och Ungern. Vid Öresundsbron möts flyktingar med gränskontroller.
Allt detta har sin grund i kapitalismen och dess rasism, ett system där kapitalisterna gör miljardvinster samtidigt som flyktingar avvisas, eftersom regeringen bestämt att Sverige inte har råd med fler flyktingar och behöver ”andrum”.
Skolstrejken i Stockholm är ett viktigt steg i kampen mot utvisningar, och behöver all solidaritet den kan få. Men för att få slut på alla utvisningar krävs en enad kamp mellan studenter och arbetare för att kräva öppna gränser, och i sista hand också en kamp mot kapitalismen och den imperialistiska världsordning som tvingar folk att fly.
Vi säger därför: Refugees welcome – låt kapitalisterna betala!