Bernie Sanders är storfavorit i Demokraternas primärval, där vinnaren ska stå mot Donald Trump i presidentvalet i november. Trots ett stöd från miljontals arbetare och ungdomar är motståndet mot honom kompakt inom det Demokratiska partiets byråkrati.
Amerikanska arbetare är trötta på Demokraternas och Republikanernas politik för de rika. Nästan sju av tio amerikaner lever ”paycheck to paycheck”. En ensamstående mor med två barn måste exempelvis arbeta dygnet runt 6 dagar i veckan om hon ska kunna betala bara hyran och alla räkningar. Justerat för inflation har både medianlönen och minimilönen minskat i tio års tid. Samtidigt har den rikaste procentens inkomster och rikedomar ökat.
Missnöjet mot etablissemanget ledde till valet av Trump, men också Sanders popularitet. Stödet för socialistiska idéer har ökat massivt, vilket skrämt slag i den amerikanska härskande klassen. I en opinionsundersökning av Yougov i oktober 2019 säger 20 procent av milleniegenerationen (23–38 år gamla) att det är extremt sannolikt att de skulle rösta på en socialistisk kandidat, medan 50 procent ser det som ”ganska sannolikt”. Samma undersökning säger att 36 procent av samma grupp har en positiv syn på kommunism och att 35 procent är positivt inställda till marxismen!
Nu ligger allt fokus på Demokraternas primärval, där Sanders återigen är favoriten. Sedan de amerikanska kapitalisternas egen favorit Joe Bidens kampanj hamnat i kris vet de inte vem de ska hoppas på. Medan Buttigieg och Biden fått sin kampanj finansierad av miljardärer på Wall Street, bygger Sanders kampanj på mer än 1,5 miljoner små bidrag från vanliga arbetare. Bara under de första nio dagarna i februari fick Sanders in 600 000 enskilda bidrag, efter att redan ha samlat in totalt 25 miljoner dollar under januari.
Det kan bli svårt för Demokraterna att stoppa Sanders denna gången. Hans krav på 15 dollar i minimilön, gratis sjukvård och slopade avgifter för universitetsutbildning har gjort honom omåttligt populär. Hans förkrossande seger i Nevada banar vägen för en ännu större seger på den så kallade Supertisdagen den 3 mars.
Demokrater utan demokrati
De två första omröstningarna skedde i Iowa och New Hampshire. Där fick Sanders 120 052 röster mot Buttigiegs 110 068 röster. Ändå fick Buttigieg 22 delegater från de båda delstaterna mot Sanders 21 delegater.
Demokratiska partiet är i själva verket varken demokratiskt eller ett verkligt parti. Det är en valmaskin utan verkliga interna strukturer. Partiets presidentkandidat väljs genom de så kallade primärvalen och ”caucusvalen”, där väljare som registrerat sig som demokrater röstar i ett valbås (primärval) eller på ett demokratiskt partimöte (caucusval). Utifrån röstantal tilldelas sedan de olika kandidaterna som ställt upp ett visst antal delegater som på partiets nationalkonvent lägger sin röst på den kandidat de blivit tilldelad att rösta på. Detta invecklade system ger ett enormt utrymme för demokraternas partiapparat att manövrera för att sabotera Sanders möjligheter.
Om Bernie Sanders ska bli Demokraternas presidentkandidat måste han vinna en majoritet av delegaterna – minst 1991. Om ingen kandidat får en majoritet i den första omgången, tillåts delegaterna att byta vem de röstar på, vilket med all sannolikhet kommer att leda till att de övriga kandidaternas delegater lägger sina röster på den som har störst chans att slå Bernie Sanders.
I en andra omgång tillkommer de så kallade ”superdelegaterna”, som i år beräknas vara 764 och består av tidigare framstående personer inom partiet – som till exempel Hillary Clinton. 2016 vann Hillary Clinton själv över Sanders tack vare dessa superdelegater. Dessa kommer utan tvekan att lägga sin röst på vem som än kan slå Bernie Sanders.
USA behöver ett arbetarparti
Problemet är att Sanders kandiderar för ett borgerligt parti som aldrig kommer representera arbetarklassens intressen. Som den amerikanska författaren Gore Vidal en gång sade: ”Det finns bara ett parti i USA, Egendomspartiet… och det har två högerflyglar: Republikanerna och Demokraterna.”
Om Sanders vinner blir han kandidat för ett parti som kommer göra allt för att sabotera varenda steg han tar. Det är till exempel inte otänkbart att de skulle kunna ställa upp en självständig kandidat som miljardären Michael Bloomberg för att splittra rösterna. Det ”demokratiska” etablissemanget skulle till och med föredra att Trump vinner igen.
Det är inte Bernie Sanders som borgarklassen fruktar – utan den rörelse som står bakom honom. De amerikanska kapitalisterna och deras representanter inom Republikanerna och Demokraterna är rädda för att en seger för Sanders kan utlösa en våg av klasskamp där arbetare kräver att Sanders program och mycket mer införs.
Om han vann presidentvalet skulle Republikanerna och Demokraterna till att börja med stoppa alla lagförslag som går emot kapitalisternas intressen. Delar av statsapparaten har redan öppet manövrerat mot Trump då de inte ser honom som en pålitlig representant för deras intressen – men det är inget gentemot vad de skulle göra mot Sanders. Media, CIA, FBI – varenda en av den amerikanska kapitalismens institutioner skulle mobiliseras mot honom. För att skrämma arbetarna från att någonsin rösta på en ”demokratisk socialist” igen, skulle kapitalisterna sabotera ekonomin som vi sett i både Grekland och Venezuela.
Det Sanders borde göra är att bryta med Demokraterna och starta ett arbetarparti. Just nu stöttar många fackföreningar Demokraterna, men de är minst lika ansvariga för attackerna mot arbetarna som Republikanerna. Om ett arbetarparti startades skulle medlemmarna inom facken pressa sitt ledarskap att istället stötta ett parti som verkligen representerar arbetarklassens intressen.
Redan nu tycker 54 procent av amerikanerna att det behövs ett tredje parti, och 45 procent ser sig som ”Independents”. I valet 2016 var det hela 47 procent som inte röstade på någon av kandidaterna. Stödet för Sanders visar entusiasmen för ett nytt alternativ bland unga och arbetare. De miljoner individer som bidragit till hans kampanj, skulle tillsammans utgöra medlemsbasen till ett socialistiskt parti som är större än något i Europa!
Bernie Sanders och socialismen
Det är ett massivt steg framåt att unga människor börjar se sig som socialister eller till och med kommunister i kapitalismens högborg USA. I den bemärkelsen representerar Bernie Sanders framgångar något oerhört progressivt.
Men när Sanders talar om socialism hänvisar han till Skandinavien som exempel. Det visar att det som han förespråkar inte är någon verklig socialism, utan bara reformer inom kapitalismens ramar.
Sverige är inte ett bevis på att det går att reformera kapitalismen. Under de senaste årtiondena har efterkrigstidens reformer tvärtom rullats tillbaka i hög takt över hela västvärlden. Krisen i världsekonomin gör att kapitalisterna inte längre anser sig ha råd med några betydande eftergifter. Borgarklassen har gått till frontalangrepp mot ”välfärdsstaten” i Skandinavien på samma sätt som i andra kapitalistiska länder – och skulle definitivt inte acceptera att något liknande byggdes upp i USA.
Det finns ingen framtid under kapitalismen. Endast ett socialistiskt samhälle där kapitalisterna fråntagits makten skulle kunna ”Make America Great Again” – men då inte på resten av världens bekostnad, utan som en del av en socialistisk världsfederation där framsteg i varje enskilt land gynnar hela världen. Bernie Sanders kampanj visar att många unga och arbetare tagit det första steget mot en förståelse av att kapitalismen måste avskaffas. Nästa steg kommer att vara betydligt mer långtgående.