Artikeln är en bearbetning av en motion skriven till Ung Vänsters Riksting 2010.
Årets valrörelse är på många sätt historisk. För första gången kan Vänsterpartiet komma att sitta med i regeringen – och det under en av de värsta kriserna för kapitalismen sedan 30-talet, alltså en av de värsta kriserna någonsin. Arbetsgivarna använder krisen för att pressa ned lönerna och försämra arbetsvillkoren, medan direktörer fortsatt får miljonbonusar.
Högerregeringen och krisen har försämrat läget för arbetarklassen på många sätt, men den har också visat arbetarrörelsens svaghet, eller snarare ovilja att organisera motstånd mot de attacker krisen och högerregeringen kommit med.
Arbetarrörelsen har i mångt och mycket undvikit att ta kamp mot försämringarna i A-kassan, sjukförsäkringen och stod i princip och såg på när Volvo och Saab nedmonterades.
De senaste 20 åren har präglats av nedskärningar, förändringar har nästan alltid inneburit försämringar. Vi är den första generationen i modern tid som växer upp med sämre förutsättningar än våra föräldrar hade.
Vi försvarar inte några tidigare regeringar, vi säger inte att allt dåligt kom med den borgerliga regeringen. Vi säger att de fortsatte på ett spår av privatiseringar (men de ökade hastigheten) och nedskärningar som följts oavsett regeringsfärg sedan 1990 och det räcker inte med att bara byta regering (det blir ingen automatisk förändring bara för att Vänsterpartiet sitter med i regeringen).
Man måste framförallt byta politik. Hur ser vi till att det görs? Genom att ställa krav på den rödgröna alliansen. Men vilka krav ska man ställa? Vilken politik ska man byta till?
Radikalitet krävs
Vi bedriver denna valkampanj samtidigt som vi är inne i en av de värsta kriserna för kapitalismen någonsin. Det kommer att krävas en väldigt radikal politik för att förhindra att den rödgröna alliansen blir en nedskärningsregering. För det första så kommer vänsterpartiet inte få majoritet, för att Vänsterpartiet ska kunna göra sitt i att driva denna regering till vänster måste man ha en socialistisk politik med socialistiska krav. För att Ung Vänster ska göra sitt måste Ung Vänster ställa socialistiska krav på den rödgröna alliansen. Det handlar inte om att vi ska vara mest radikala, eller driva en kampanj för blodig revolution. Det handlar om att vänsterreformistiska krav eller keynesiansk stimulanspolitik inte kan förändra saker och ting idag. Vi lever inte längre på 70-talet, med en säker och fin ekonomisk utveckling.
För att göra skillnad idag behövs en hårdare kamp av arbetarrörelsen mot systemet och det behövs radikalare krav. Det gäller att vi går efter vad som tjänar arbetarklassen bäst, inte vad som är mest gynnsamt samhällsekonomiskt.
Vad bör göras?
Rödgröna alliansen borde ta över och nationalisera nedläggningshotade företag, att säga att det är oekonomiskt är att tänka som en borgare, inte som en revolutionär förkämpe för arbetarklassens behov.
Alla vet att vi inte kan ge alla arbetslösa (inklusive de som avskedats från volvo) jobb genom infrastrukturssatsningar, sådana bör vara en del av politiken, men att nationalisera borde vara den andra delen som kompletterar satsningar på infrastruktur.
Vi borde genomföra 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön, för att dela på de jobb som finns, vi borde satsa på 200 000 nya jobb inom offentlig sektor- jobb där det verkligen behövs. Det är dessutom en kraftfull feministisk politik.
De senaste 20 åren, trots att feminismen i det offentliga på många sätt fått ett genomslag, även om det finns mycket att förbättra på det planet också, så har kvinnors ställning i samhället i realiteten försämrats. Framförallt på grund av nedskärningarna inom offentlig sektor som gjort att mer och mer åter faller på arbetarklassens kvinnor och inte på samhället.
Vi i Ung Vänster måste stödja de arbetare som går ut i kamp. Strejken på Lagena visar att kamp är möjlig, att det inte är främst för att den borgerliga regeringen vingklippt den fackliga rörelsen som LO inte tar strid, utan för att de inte vill ( det är inte heller sektvänstern som är problemet som förbundsstyrelsen verkade tro på förra kongressen). Ung Vänster måste stödja arbetare som går ut i strid och ta upp kampen mot bemanningsföretag.
Och efter valet?
Det mest troliga är att den rödgröna regeringen vinner och att den regeringen inte driver en socialistisk politik, utan det blir en regering som genomför vissa förbättringar men som på det hela är en nedskärningsregering. Vi har sett vad som hänt i andra europeiska länder , som Italien, när ett litet vänsterparti sätter sig i regeringen och bedriver samma politik som det stora arbetarpartiet och skär ner.
De har straffats hårt i valet efter. I Italien finns det nu ingen vänster i parlamentet.
Vänsterpartiet får inte gå med på nedskärningar och vi i Ung Vänster måste kräva att de avbryter samarbetet.
En större uppgift
Vi säger helt riktigt att vi har en större uppgift än att byta regering. Vi säger att vi är feminister och socialister. I Ung Vänsters valplattform nämns inte socialism alls. Man kan inte skilja det slutgiltiga målet från delmålen. Framförallt kommer vi aldrig komma dit med en reformistisk politik.
Om ett parti, eller bara ett ungdomsförbund för en verkligt radikal politik så kommer det att skapa entusiasm hos många, kampvilja saknas inte hos arbetarklassen, men det saknas en ledning som är villig att leda den kampen. Ung Vänster kan självklart inte leda den fackliga kampen, men vi kan driva arbetarrörelsen åt vänster genom att föra en socialistisk politik. Och genom att göra det och stödja de arbetare som går ut i kamp kan vi på riktigt flytta fram vänsterns och framförallt arbetarklassens positioner.
Ylva Vinberg,
medlem i Ung Vänster